Var är spetsen? Var är spelarna som kan avgöra matcher? Uteblivna svar är inte längre ett faktum. Den första riktigt tunga pjäsen har nämligen presenterats; Rögle landade burväktaren Martin Gerber. Klockrent, han har rutin och spetskvalitet. Även om signaturen lär medföra en tung kostnadspost känns prioriteringen rätt. Rögle kommer att vara pressade i många matcher och då är det ytterst viktigt att ha två solida målvakter som kan vinna matcher. Målvaktssidan känns riktigt bra nu. Det enda som oroar något är att Fransson lär få nöja sig med andraspaden och det känns som att han spelar som bäst när han matchas flitigt. Nedsidan är dock minimal i förhållande till uppsidan. Värvningen av Martin Gerber är en förträfflig sådan. Det är lika bra att klargöra en sak direkt. Skulle Gerber floppa så kommer det att börja gnällas i leden om vilken idioti det var att lägga omfattande finansiella resurser på honom. Det är inte svårt att gapa högt när man har facit i hand. Skulle detta hypotetiska scenario infalla måste vi försöka komma ihåg hur det kändes när värvningen presenterades. Vem sitter och är missnöjd just nu? Förmodligen endast en mikroskopisk andel av alla grönvita bröder. Välkommen Gerber, när allvaret drar igång ser man fram emot att du ska vinna matcher och bidra till en tillfredsställande poängskörd.
Resan, årets upplaga av hockey-VM, fick ett abrupt slut. Tjeckien var som befarat äckligt disciplinerade och dessutom sylvassa när de intog Sveriges zon. Sverige slarvade, inte minst backarna, och det har man inte råd med mot kompetent motstånd. Tre Kronor kom inte upp i nivå, men mycket av allt gnäll känns lite överdrivet. Man ska inte glömma bort att Tjeckien var förbannat tight. Hur mycket ytor gavs de svenska spelarna? Tjeckien vann kvartsfinalen rättvist, inget snack om den saken. Sedan dess har det runnit en del vatten under broarna och idag ska bataljen om guldet gå av stapeln. Slovakiens långa resa lär sluta i moll, för de ska väl inte kunna välta den livsfarliga ryska björnen.
Inaktivitet kan tolkas som en underdrift när det gäller uppdateringsfrekvens på RLO de senaste dagarna. Orden som annars brukar flöda från hjärnan till fingertopparnas distinkta anslag på tangentbordet har helt enkelt inte kommit fram. En massiv infekterad massa av nasalt mucus verkar ha belägrat stora delar av ansiktets innanmäte. Där tenderar såväl ord som tankar att fastna. Även om det tar lite tid får vi försöka oss på att, med dunderförkylda ögon, stirra i spåkulan. Kommer Sverige att vinna VM?
Ja, naturligtvis. Sverige har fyra sylvassa kedjor och har visat upp genialisk tillika vacker ishockey. Tjeckien har man redan spelat ut en gång och kvartsfinalen mot detta lag kommer att bli en komfortabel inledning på en härlig resa mot guldet. Inget kan stoppa Tre Kronor. Jaså? Vi tittar igen. Nej, vad händer? Sverige kommer inte att vinna VM. Laget har inte någon stabil förstaspade av absolut världsklass och har dessutom bara fyra tillräckligt bra backar att tillgå för närvarande då Hedman förgäves söker efter formen och unge Jonas Brodin har vacklat lite på sistone. Dessvärre måste reslige och skicklige Jonathan Ericssons medverkan betraktas som ytterst osäker. Resan kan ta slut redan i morgon, då Tjeckien har förmånen att slå ur underläge. Undrar om det är fel på ögonen eller spåkulan? Det här känns ovisst.
Efter fyra raka segrar kom den första resultatmässiga motgången. Sverige lyckades inte välta den ryska björnen. Ryssarna filmade, domarna var dåliga och Sverige gick dessvärre i fällan. Fokus flyttades från ishockey till mer oväsentliga aspekter. Som proffs måste man kunna hålla kylan. På den punkten föll vissa av de svenska spelarna stundtals ur ramen. Matchen var händelserik och sevärd även om domarna inte gav några vettiga förutsättningar för detta. Spelare av världsklass har kommit för att spela VM och därför känns det extra surt att de inte får den domarklass de förtjänar. Spelar man i division tre får man naturligtvis ta de domare som överhuvudtaget bemödar sig med att döma, men dagens domarnivå i förhållande till vilka spelare som fanns på isen var smått parodisk. Kontrasten stavas Malkin. Snacka om att leverera. Tre kassar och en assist är väl lindrigt uttryckt ganska bra i en gruppfinal. Imponerande är nog en mer passande benämning.
Jaha, stiltje var det inte särskilt länge. I morse när man loggade in slog man ett snabbt öga på Rögles hemsida. På förstasidan såg man Tjärna, en av Sveriges mest utpräglade kuvertjägare, nykontrakterad. Visst, han kan tillföra nyttiga egenskaper och dessutom rutin. Dock kvarstår faktum, han är en kuvertjägare av rang. Förmodligen har Rögle gått i fällan och betalt alldeles för mycket för egenskaper som skulle kunna hittas till betydligt mer resonabla nivåer. Det skulle vara en högoddsare om Tjärna helt plötsligt har börjat prioritera sociala aspekter vid kontraktering och att han därmed har kontrakterats till en vettig ersättningsnivå i ett smakfullt helhetskoncept. Det som skrivs på Rögles officiella sida kan man ta med en nypa salt beaktat att den kommunikationen är lika tillrättalagd som gammal klassisk propaganda från Sovjetunionen. Spontant känns det här inte bra. Pengarna borde prioriteras mot sylvass spets, inte grovjobbare. Den senare typen behövs, men mer smakfulla alternativ borde man definitivt kunna hitta. Man befarade detta, men man måste också poängtera att man inte har all fakta på bordet. Vad tror ni att Rögle behöver slanta upp? Är signaturen värd sitt pris? Personligen är man ytterst tveksam. Nu saknas det bara att Glimmenvall är en av de tre backarna som ska krita på. Då lär hopplösheten förpesta smaklökarna likt en osmakligt tillika klassiskt västasiatiskt kryddad bakelse.
Det hör inte till vanligheterna att man prioriterar att beskåda ÄFF i superettan. I kväll blev det dock så. Underhållningsvärdet var begränsat och matchen värmde definitivt inte lika mycket ölen, de goda mackorna, kaffet och kakan. Nog om det och till väsentligheterna. I det så kallade VIP-tältet gjorde Tangnes en kort dragning som bland annat behandlade kryddning av den befintliga truppen. Han hymlade inte med att truppen måste spetsas till för att Rögle ska ha ett lag som kan konkurrera i elitserien. Tack, där är vi överens. Han var till och med ganska konkret gällande vad som var ambitionen att kontraktera. Man arbetar efter att landa tre backar, en målvakt och tre till fyra forwards. Han poängterade vikten av tålamod i rekryteringsprocessen och berättade att många, mer eller mindre otåliga, dagligen frågar om det inte är något på gång snart. De frågorna kan vi alltså försöka att bespara honom och övriga kring laget. Håll i hatten och sitt lugnt i båten så ror Rögle, när rätt tillfälle uppkommer, förstärkningar i hamn. Således finns det inga namn att presentera, men likväl har jaktomfattningen konkretiserats något. Man får vara glad för det lilla när det är stiltje.
Sverige besegrade Tyskland och tog därmed fjärde raka segern i VM. Det var inte någon glimrande tillställning, men resultatet kan man absolut inte klaga på. I övermorgon väntar en betydligt tuffare uppgift. Ska Sverige ta femte raka segern? Ska Sverige lyckas välta den ryska björnen? Vi får väl se. Det kommer sannolikt att bli en ruggigt intressant match.
Backsidan börjar fyllas upp rejält i och med att Rögle förlängde med Bonsaksen. Som tidigare har kommunicerats har han elitseriepotential, men känns som en spelare som på finrumsnivå ska gnugga i tredje backpar trots en smått legendarisk inställning. I nuläget har Rögle fyra presumtiva ordinarie backar; Sondell, Lindholm, Jensen och Bonsaksen. Två riktigt stabila pjäser behöver rekryteras för att backsidan ska kunna anses hålla rimlig kvalitet om Rögle på allvar ska kunna konkurrera i elitserien. Den senaste signaturen kan inte tolkas som något annat än att det är ridå ner för Glimmenvall. Stämmer den slutledningen är det någon form av lättnad som kommer att genereras. Det är absolut inte något panikläge, men det skulle smaka gott om Rögle inom kort kan krydda truppen med spets, såväl på backsidan som på övriga positioner. Dessutom skulle det nog kunna göra stor skillnad på försäljningen av seriekort. Det är ju inte direkt, med elitseriemått mätt, någon dundertrupp som Rögle förfogar över i nuläget. Likvidjagande mer eller mindre avdankade aktörer undanbedes dock. Torrt krut innanför utrustningen är viktigare än ett tjusigt namn på utsidan av tröjan.
Sverige mot Danmark, det skulle vara betydande klasskillnad rakt igenom. Samtliga poäng erövrades som väntat av de svenska vikingarna, men det som utspelade sig igår kan nog bäst summeras som tre nyanser av ishockey. Första perioden var sportens blomstrande trädgård, passningarna var lika precisa som kantstenen var vällagd, avsluten var lika distinkta som löken som otvivelaktigt penetrerade jordytan för att se dagsljus, tacklingarna var lika resoluta som de hejdlöst expanderande knopparna och farten var lika hög som tillväxten i den nygödade tillika exceptionellt aggressiva gräsmattan. I andra perioden började dock vindarna tillta, björkens löv började tillsammans med vinden spela en psykedelisk melodi. Det smög sig på sakta men säkert. Det var tydligen dags att bege sig in i ishockeyns alldagliga vardagsrum. Soffan var ganska skön, bordet var halvdammigt och det gick endast mediokra såpor på TV:n. Som en helt vanlig dag. Inget anmärkningsvärt. I tredje perioden förpassades man tämligen omgående till ett trångt, fuktigt och sunkigt källarutrymme. Putsen började släppa och det var sättningar som oroade. Vad fint det var i vardagsrummet. Att man inte uppskattade det mer. Fuktig och obehagligt kall luft insöps i luftstrupen, man började skaka av klaustrofobisk illusion, man hade nått botten. Det gick inte att resa sig. Uppenbarligen kan man hjälplös ligga platt och ändå, på något märkligt vis, komma ur det nyckfulla greppet som vinnare. 6-4.
Idag var det Sverige vs. Tjeckien på agendan. På förhand en betydligt svårare match än gårdagens mot Norge. Tre Kronor levererade en betydligt bättre spelkvalitet idag och vann igen. Det blev en hel del fina insatser som man fick beskåda, men det mest positiva var att förstalinan med Z, Frasse och Loui, verkligen kom igång. Det var förbannat trevligt, dock förvånande tidigt i turneringen. Stort plus måste också ges för Joels arbetsinsats idag, det såg ut som att varje byte var på liv och död. Karlsson och Landeskog, som studerades extra noga igår, vore kanske också vettiga att kommentera. Karlsson gjorde på sedvanligt manér en hel del riktigt fina saker, men hade dessvärre högre felprocent idag. Landeskog klev dock upp ett par snäpp, även om det bör finnas betydligt mer att krama ur. I det stora hela gjorde Sverige en solid match mot ett alltid svårspelat Tjeckien. Det är vilodag i morgon och vi kan passa på att njuta av en kalasstart på turneringen. Fortsatt trevlig helg!
Pelle Svensson är lika tråkig som proffsig. Det är riktigt bra att han tokdementerar allt fram till dess att saker är på plats. Genom konsekvent hantering av media och andra intressenter undviks en ansenlig mängd irrelevant surrande. Lik förbannat surras det i sillytider, det hör liksom till. Den lokala tidningen har indikerat att Alexander Bergström inte kommer att spela med Rögle i elitserien. Om det stämmer gör Rögle ytterligare en vettig rensning i leden. Det duger inte att tappa två meter mot en normalgod skridskoåkare när man skiftar över från baklänges- till framlängesåkning. Om Berget på allvar ska kunna konkurrera om en plats i elitseriens skridskostarkaste lag är det inte lite ansvar som läggs på den nye fystränarens axlar. Endast ett mirakel a la Ranelid skulle kunna förbättra åkningen i tillräcklig utsträckning. Gällande Bonsaksens vara eller icke vara är kluvenheten total. Han har definitivt elitseriepotential och dessutom en djävulskt bra inställning. Dock känns det som en femte- till sjätteback och frågan är vad som ligger i Rögles inkommande pipeline. Gällande Glimmenvall är den personliga uppfattningen dock glasklar; skridskorna på hyllan tack. Varför inte sluta med ett magnifikt fint ishockeyminne, avancemang till elitserien, som krona på karriären? Då var det dags att kommentera den ständigt skadade Brendheden. På den fronten är det klart med en fortsättning i klubben. Andrée har ett rungande skott och spelar rejäl ishockey. Han visade vad han kan i kvalserien. Dock finns ett mycket stort frågetecken avseende sannolikheten för att han ska kunna hålla sig skadefri en hel säsong. Den skepticism som föreligger bottnar odelat i hans skadebenägenhet. Det hade varit mycket intressant att se vad dagens Andrée Brendheden kan uträtta en säsong utan skador, mycket intressant. Frågorna är många, svaren är betydligt färre. Vi får helt enkelt sitta lugnt i båten och se var vindarna tar oss den närmsta tiden.
Då var årets upplaga av VM igång och Sverige inledde planenligt med seger mot Norge. Vi fick se en vinst och tre riktigt fina kassar. Spel- och intensitetsmässigt fanns dock betydligt mer att önska, även om domarna i viss mån, på tämligen osmakligt manér, hackade sönder matchen. Förutsättningarna för skönt flow i spelet var således inte de bästa. Inför matchen kändes det extra intressant att studera Erik Karlsson och superrookien Landeskog. Den förstnämnde var magnifik i sitt spel och man kan inte låta bli att fundera på hur långt Karlsson kan gå om han lyckas slipa bort lite av det mest utpräglade högriskspelet. Landeskog var dock något av en besvikelse, av honom hade man förväntat sig betydligt mer. Merparten av det äldre gardet såg inte supertaggade ut, men det är så det brukar vara tidigt i turneringarna. Deras tid kommer längre fram i turneringen, det är då de måste leda laget, inte minst om motvinden börjar piska de bleka svenska vikingakinderna i blodröd nyans.
Holland, Sovjetunionen, Lettland, Jugoslavien, Japan, Frankrike, Italien och Tyskland. Vad har dessa länder gemensamt? Jo, hittills har bara en spelare från respektive land representerat Rögle, från den första och enda holländaren, Henk Hille, till den första och enda tysken Alexander Barta. För att börja det som komma skall i kronologisk ordning får vi dra tillbaka klockan till säsongen 1985/1986 då den holländske backen Henk Hille iklädde sig Rögles tröja. Tråkigt nog finns det inte så mycket mer att tillägga. Det finns det däremot gällande Igor Stelnov, Sovjetunionens enda bidrag i den grönvita boken. Stelnov var, som ni flesta säkert känner till, back och representerade Rögle 1992/1993. Igor var en riktig klasspelare, vilket bland annat VM-guld och dubbla OS-guld kan anses vara kvittenser på. Han hade en gång i tiden blåa handskar och tyckte om att avnjuta uppfriskande dryckesvaror, men lämnade dessvärre jordelivet våren 2009 för att utforska andra galaxer och åka runt på alternativa isar. Sovjetunionens enda bidrag rankar RLO som det tveklöst bästa enskilda som något land har levererat, inget annat land är i närheten. Kvaliteten snittas nämligen snabbt ut när det kommer fler än en spelare från ett och samma land. Det är dags att kliva fram både i tiden och i banan, två backar får ge plats åt en center. Han är stor han är lett, han gör allting rätt. Naturligtvis hamnar Harijs Vitolins i rampljuset. Han lirade 1995 till 1996 i Rögle och har idag lagt skridskorna på hyllan. Dock är han fortfarande aktiv på elitnivå, nu som assisterande coach i Dynamo Moskva.
Därefter kastar vi oss rakt ut på högerflanken och hittar Csaba Prokec, som spelade i Rögle 1999-2002. Noterbart är att Csaba har lirat landslagshockey för tre nationer; Jugoslavien, Serbien Montenegro och Serbien. Efter ett par säsonger i lägre divisioner ägnar sig Prokec idag åt en civil karriär. Lika plötsligt som vi kastade oss till höger pendlar vi tillbaka in mot mitten. Säsongen 2001/2002 representerade japanen Hiroshi Sato Rögle. Det blev bara fyra allsvenska matcher och avtrycken är av förklarliga skäl begränsade. Dock skall det inte sopas under mattan att Sato den säsongen gjorde 39 poäng på 36 matcher i J20. I dagsläget är det den asiatiska ligan och Nippon Paper Cranes som gäller, kryddat med spel för Japan i årets VM (WC D1A). Åter till de defensiva leden, där vi 2009/2010 hittade en grodlårs- tillika puckkäkande fransos; Baptiste Amar. Oturen skrattade honom i ansiktet två gånger på kort tid och en ansenlig mängd måltider fick inmundigas med sugrör. Amar kom till Rögle efter ett riktigt stabilt VM 2009, men motsvarade inte riktigt förväntningarna i den grönvita dressen. Ett par rejäla stenkast österut från den franska gränsen medför att det dunsar på italienskt territorium, kanske precis intill Giulio Scandellas italienska pass. Vem vet? Scandella fick säsongen 2009/2010 en riktigt bitter start på sin sejour i Ängelholm. I en träningsmatch skadade den snabbskrinnande högerforwarden sig efter att, med våldsamt hög fart, ha brakat in i sargen efter ett flygande anfall som resulterade i grönvitt mål. Skadan och den efterföljande rehabiliteringstiden gjorde att Scandella aldrig fick en rättvis chans att visa upp sitt register. Det var lite synd för han hade definitivt intressanta kvaliteter. Idag är Scandella tillbaka i den italienska ligan. Den åttonde och sista spelaren i den här kategorin är den under våren kontrakterade tysken Alexander Barta, en center som förhoppningsvis ska leverera på elitserienivå den här säsongen. Förväntningarna är stora på detta nyförvärv. Han kommer sannolikt inte kunna göra samma avtryck som Stelnov gjorde, men en topplacering i detta sammanhang är vad man förväntar sig. Allt annat skulle innebära underkänt.
Det har gått en tid sedan det hände något på den grönvita kontraktsfronten, tränarstaben exkluderad så klart. Det är för närvarande en ganska tråkig del av den galna säsongen och som vanligt är tålamodet bristfälligt i dessa tider. Å andra sidan är det skönt att Pelle inte verkar läcka, för det skulle bara vara frustrerande att få förhoppningar om spelare som ännu inte låtit bläcket förpassa dem in i den grönvita uniformen. På ryktesfronten florerar en handfull namn, varav Tjärna och Locke känns som de mest intressanta för närvarande. Tjärna skulle kunna bidra med hårt och rejält spel samt med ett ständigt driv in mot motståndarkassen. Det är förbannat viktiga egenskaper att ha i truppen och Everberg bör i all rimlighet inte bära det ansvaret själv en hel säsong. Således skulle Tjärna kunna passa bra rent rollmässigt, men det finns en tung baksida att beakta, lönekuvertet. Tjärna känns som en utpräglad kuvertjägare och det vore naivt att inte befara att prislappen kan bli alltför hög för de tjänster som han erbjuder. Förmodligen går det att hitta ett mer prisvärt alternativ för den rollen och därmed skulle likviden i stället kunna disponeras mer mot de spetskvaliteter som man måste betala dyrt för, poängmaskiner. Det för tanken till den, lindrigt uttryckt, meriterade AHL-centern Corey Locke som ryktas vara en het potatis på de nordvästskånska fälten. Poängproduktionen är imponerande, men när man på EP läser att han har brister såväl defensivt som skridskomässigt ringer varningsklockorna. Rögle spelar nämligen en hockey som kräver att man åker grymt mycket skridskor i båda riktningarna, resten kan ni nog spekulera i själva. Naturligtvis ska man inte döma ut honom när man inte har sett honom i skarpt läge, men förhoppningarna är faktiskt att det är andra signaturer som kommer på plats i Pelles dokumentarkiv.
Frontman och ledsångare Dan Tangnes kommer att få ackompanjeras av en välstämd och en lite skitigt tillika härligt distad gitarr den kommande säsongen. Bakom den första guran placerar vi Kenny Jönsson och det står nu klart att Micke Gath tar hand om den andra gitarren. Bakom dessa smyger Wennström, som man lätt glömmer bort, med elbasen och smeker densamma taktfast. På trummorna får vi kasta in chefen som håller styr på det hela, Pelle Svensson. Det finns förutsättningar för rock´n´roll i Lindab Arena till hösten. Såvida bandet får en bra uppsättning låtar att jobba med så klart och i det sammanhanget är det för närvarande stiltje – har du tappat trumstockarna Pelle? – men det beaktar vi i kommande anförande.
Rögle levererade hyperhockey i 60 minuter mot Oskarshamn och vann med förkrossande 7-0 i playoffserien måndagen den 12 mars 2012. Det kunde lika gärna ha slutat med det dubbla beaktat matchbilden. Att spela som Rögle gjorde i en hel match är en nästintill övernaturligt imponerande prestation. Man kan inte låta bli att fundera på om något liknande någonsin har inträffat? Visst, man är så klart lite färgad, men ovanstående fråga är de facto befogad. RLO har försökt hitta prestationer i andra matcher som kan mäta sig med Rögles bedrift mot Oskarshamn. Efter diskussioner med grönvita bröder har framförallt nedanstående matcher kommit på tal. Oavsett hur man rangordnar Rögles bedrift i förhållande till dessa är det enormt stort att man ens kommer på tanken att jämföra matchen mot Oskarshamn med de matcher vi nu kommer till. Vissa kanske anser att man har fått hybris, men då får det väl vara så. Det är bara att köra på.
Vi tar jämförelsematcherna i kronologisk ordning och börjar i Lake Placid, USA. Naturligtvis kommer vi till OS-matchen mellan USA och Sovjetunionen 1980. Bara dagar innan OS-hockeyn skulle inledas hade Sovjetunionen utklassat USA med 10-3 i en träningsmatch. Det var ingen högoddsare direkt. Ett gäng amerikanska collegegrabbar, nationens fjärdesortering efter NHL, AHL och juniorligorna, visade dock hur långt man kan komma med hjärta och offervilja när det gäller som mest. USA besegrade i slutrundan Sovjet med 4-3 och vann sedermera guld efter att ha vunnit mot Finland i sista matchen. Bedriften som helhet brukar benämnas ”Miracle on Ice”. USA:s prestation i matchen mot Sovjetunionen och även i turneringen i stort är naturligtvis helt enorm, men är den bättre än Rögles mot Oskarshamn? Det får var och en bedöma. Avser man matchen som isolerad företeelse är det tveksamt. Då är det dags att skruva fram klockan cirka 13 år och styra kosan till Stockholm. Ni vet nog vad som komma skall. Den 21 oktober 1993 bortaslog Rögle Djurgården med 10-1, efter bland annat tre kassar av Per Wallin. Fullständig utklassning och en monstruös skräll. Än en gång, kan prestationen mäta sig med den mot Oskarshamn? Sett över 60 minuter är det, enligt uppgifter från tredje man, ytterst tveksamt.
Från Stockholm kan man snabbt ta sig till Finland, men i det här sammanhanget tar det cirka tio år. Föga förvånande kommer vi till Tre Kronors VM-kvartsfinal mot värdnationen Finland. De finska lejonen ledde med 5-1 en bit in i andra perioden, men Tre Kronor vände mirakulöst på steken och vann med 6-5. Jäkligt stort, men definitivt inte hyperhockey i 60 minuter. Däremot helt magiskt i drygt en period. Då till den mest aktuella av jämförelsematcherna, som är så pass färsk som från den 5 januari 2012. Naturligtvis syftas på JVM-finalen mellan Sverige och Ryssland. Sverige besegrade Ryssland med 1-0 efter avgörande i förlängningen. Det är inte resultatet som är det mest anmärkningsvärda, det är matchbilden. Sverige demolerade Ryssland från start till mål och vann skotten med förkrossande 58-17, förlängningen inkluderad. 58-17 mot Ryssland i en final! Smaka på det. Energi, fart och vilja fanns från att pucken släpptes till dess att guldet var i hamn. Det var definitivt hyperhockey på agendan denna afton och det i mer än 60 minuter. Det känns som att den här rackaren drar det längsta strået. Då har vi kortfattat kikat på fyra prestationer från de senaste 32 åren som skulle kunna mäta sig med vad Rögle uträttade mot Oskarshamn. Att ha möjlighet att göra jämförelser av den här kalibern är lika stort som Rögles prestation måndagen den 12 mars 2012 var fantastisk. Det är ett oerhört vackert minne.
Inflödet börjar kompensera utflödet. Rögle har de senaste dagarna presenterat tre förlängningar kryddade med en tysk. Nisse Bergström är klar för två nya säsonger, vilket känns jäkligt bra. Nisse har farten och mentaliteten. Kan han putsa något på puckbehandling och avslut kan magi komma att skapas. Den här förlängningen tilltalar verkligen smaklökarna. Även Ted Brithén har signerat tvåårskontrakt. Brithén hyllas enormt i många sammanhang, dock känns det som att han måste jobba med att reducera pucktappandet och bli snabbare i tanken till första skär. Han ryktas ju vara den som är snabbast i Rögle avseende att åka ett varv runt isen, men det är han absolut inte på kortare sträckor. Det är en omöjlighet. Starten, läs reaktionstiden, är för dålig. Brithén har ett stort spel i sig, men är i RLO:s bok fortfarande en oslipad diamant.
Den tredje förlängningen är den mest självklara. Kapten Johansson är klar för den kommande säsongen. Precis som Brithén har Jacke ett stort spel i sig, men det vore inte fel om han skulle kunna tuffa till sig lite. Åtminstone någon gång ibland vore det trevligt att se honom stoppa in näsan först i en situation. Oavsett vilket kommer Jacke naturligtvis att tillföra värdefull rutin och erfarenhet. Det var förlängningarna, då till kryddningen. Rögle har nämligen presenterat den tyske centern Alexander Barta. Den här värvningen känns riktigt bra, inte minst eftersom det mellan raderna går att utläsa att han inte är avsedd som förstacenter. Barta ska ju vara en ersättare till Alexander Johansson. Det bör innebära att även Himelfarbs position fortfarande är disponibel. Det vore förträffligt med en riktig spetscenter på den positionen. Dock finns det redan mycket centermaterial i truppen. Vi får helt enkelt se vad som händer. Det ska bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen kring lagbygget.
Nästa spelare som inte får plats i det grönvita elitseriebygget är Simon Olsson. Det känns som ett bra beslut, då den lille artisten inte direkt har visat prov på konstant hög nivå ens i allsvenskan. Missförstå inte formuleringen. Allsvenskan är inte dålig, men elitserien innebär tveklöst ett pinnhål upp såväl avseende disciplin som resoluthet. Det känns som att Olsson hade kunnat få det riktigt jobbigt på den nivån.
Raskt kastar vi loss och seglar rakt över Atlanten, dock hoppar vi över de röda byxorna och den välkylda dompan. Byxorna är ju ändå inte särskilt smakfulla och dryckesvarorna hade väl något geni ändå hällt ut i vasken med ett leende på läpparna. Låt oss i stället ta oss direkt till statistikträsket. Slutspelet har nyligen dragit igång på andra sidan pölen och varför inte slå ett öga på svenskarnas prestationer under den reguljära säsongen. Vi börjar med det mest intressanta; plusminus. Alexander Steen knep med +24, ganska överraskande, platsen på tronen i den här kategorin. Henrik Sedin, Franzén och Lidas landade alla planenligt över +20, men i toppskiktet finns, utöver Steen, faktiskt ett par utropstecken till. Rangers Carl Hagelin stämplade ut med +21 och Colorados Gabriel Landeskog med +20, vilket placerar dem topp-2 bland alla säsongens rookies. Poängmässigt då? Henrik Sedin var den svensk som gjorde flest poäng. 81 poäng fördelades på 14 mål och 67 målgivande passningar. I den absoluta toppen hittar vi även lågoddsare som Loui, Z, Daniel Sedin, Alfie och Franzén. Det största utropstecknet i den här kategorin är definitivt Ottawa-backen Erik Karlsson, som noterades för 78 poäng. Beakta även att den här 21 år unga spelaren fick över 25 minuters istid per match och att han stämplade ut med ansenliga +16 i plusminus. Vansinnigt bra. Landeskog måste nog nämnas även här eftersom han hängde 22 kassar och levererade 30 assist, flest poäng bland alla säsongens rookies. Kikar man på game winning goals sticker Franzén ut rejält i svensktoppen med tio stycken i registret. Sammanfattningsvis, med eller utan röda byxor, stavas de största överraskningarna Hagelin, Landeskog och Steen.
Igår sattes en fantastiskt viktig bit på plats i det grönvita pusslet. Det var med oerhörd glädje man fick ta del av att Kenny Jönsson, som assisterande coach, kommer att arbeta med backarna den kommande säsongen. Tveklöst är det riktigt grant att Kenny är klar redan för det känns som att hans medverkan kring laget bör främja spelarrekryteringen, inte minst på backsidan. Förbaskat trevligt. Eftersom Wennström helt ska fokusera på målvakterna har klubben gått ut med att ytterligare en person ska rekryteras till ledarstaben. Det känns tveklöst som att det är en person som ska fokusera på forwards som eftersöks. Då skulle Tangnes i större utsträckning kunna arbeta utifrån helikopterperspektiv. Personligen finns riktigt stort förtroende för Jönsson och Tangnes, Wennström känns faktiskt lite mer svajig. Är han rätt man för att lyfta burväktarna till nya nivåer? Hoppas nu att det blir en stadig tillika kunnig pjäs med pondus som rekryteras på den återstående platsen. Nåväl, nog om det. Jäklar vad gott det känns att Kung Kenny tar backarna under sina vingar.
Emigrationsprocessen fortsätter. Roger Hansson, den smygande fisen, gamle marknadschefen, sportchefen, headcoachen och senast assisterande coachen, blir nästa pjäs som får lämna Rögle. Det är svårt att känna någon sorg gällande detta. Det känns helt rätt att få in annat blod i båset och det vore smått patetiskt om han skulle gett sig på ytterligare ett uppdrag i Rögle. Vad finns kvar? Maskinist, receptionist eller städare kanske. Utrensningen fortsätter alltså. Dessutom ryktas det att den unge backen Jonathan Zaar inte kommer att få någon plats i truppen. Det är logiskt eftersom oddsen för att han skulle kunna spela till sig en elitserieplats är ohälsosamt höga. Hittills har det, bortsett från att fystränare Andreas Larsson har kontrakterats, idel varit utflöde ur Rögle. Det kan tyckas märkligt, men rensningen i leden känns hittills välavvägd. Kan det kombineras med skönt flow i andra riktningen kan det här bli riktigt intressant.
Den 1 januari 1983 föddes en gosse i Thornhill, Kanada. Då var det nog ingen som räknade med att han skulle kamma hem pris på en svensk relativt okänd webbsida med nischat hockeyfokus. Lik förbannat skulle det bli så. Eric Himelfarb tilldelas härmed pris som allsvenskans bästa grönvita center/forward. Med 60 poäng på 52 matcher var ingen i närheten av att kunna konkurrera med Humlan i den här kategorin. Han spelade alla matcher och producerade i snitt mer än en poäng per match. Det är mycket imponerande. Därtill kan läggas att han vann extremt många viktiga tekningar i ytterzonerna och därmed tillförde spetskvalitet i ett av många underskattat spelmoment. Frågan är om han någonsin kommer att kunna göra en lika bra säsong på hög nivå i sin karriär? Det är faktiskt tveksamt. Grattis Humlan, det vore bra om du kunde njuta av priset ända in i nästa säsong, ta det lite lugnt och hålla dig utanför protokollet i matcherna mot Rögle. Tack på förhand!
Sedan Hampus Lindholm fick förtroendet i A-laget visade han upp ett nästintill obegripligt bra backspel, inte minst beaktat hans ålder. Eftersom Hampus bara spelade 20 matcher i allsvenskan kan han dock, av förklarliga skäl, inte konkurrera om den här utmärkelsen. Daniel Sondell gjorde en hel del riktigt bra matcher i allsvenskan, men var alltför ojämn i det defensiva arbetet för att på allvar lägga sig i den här striden. Notera att hans imponerande spel i kvalserien exkluderas i detta sammanhang. Efter en riktigt jobbig start arbetade sig Bonsaksen stadigt upp i kvalitet och i slutet av allsvenskan var han ruggigt bra. Den svajiga inledningen drar dock ner helhetsbetyget och han får därmed inte heller pris i den här kategorin. Glimmenvall och Curry såg dessvärre alltför ofta ut som rundningsmärken i seriespelet och är inte i närheten av att kunna konkurrera om priset. Tror ni priset ska gå till Pane eller Rasmus Bengtsson? Nej, naturligtvis inte. Priset som allsvenskans bästa grönvita back tilldelas härmed dansken med det mystiska B:et; Jesper B. Jensen. Han var bortsett från ett fåtal bottennapp extremt bra i allsvenskan. Jesper har konfronterats gällande vad hans hemliga B står för, men det vet tydligen bara han själv och hans mor och så ska det enligt Jesper förbli. Noterbart är att inte ens hans moderklubb Rödovre tycks veta vad Jespers B står för. Nog om det, mysteriet verkar få bestå. Tack för en förbannat bra säsong Jesper och grattis till priset som allsvenskans bästa grönvita back.
Med 60 poäng i allsvenskan var det inga upphetsande odds på att Himelfarb skulle kamma hem denna kategori. Dock sjönk Humlans kvalitet när det gällde som mest och till det kan vi lägga ett komplett psykbryt uppe i Karlskoga till handlingarna. Det är inte ovanligt att vissa spelare i viss mån viker ner sig i avgörandets stund samtidigt som andra kliver fram med besked och visar var skåpet ska stå. Det senare stod en på förhand uträknad krigare för. Efter lång skaderelaterad frånvaro drog Dennis Everberg på sig den grönvita dressen, kavlade upp ärmarna, tacklade allt i sin väg, drev distinkt på motståndarkassen och imponerade oerhört. Everberg var en osedvanligt högoktanig energiinjektion i Rögle och en extremt viktig kugge i det grönvita maskineriet. Dennis Everberg, tack för det du bjöd oss åskådare på och grattis till utmärkelsen kvalseriens bästa grönvita center/forward.
Lindholm var fantastisk i kvalserien, Jensen var stabil som vanligt, Curry överraskade mycket positivt och Bonsaksen spelade, med magnifik inställning, vansinnigt uppoffrande. Dock landar priset som kvalseriens bästa grönvita back i björkarnas stad. Daniel Sondell var nämligen på gränsen till omänskligt bra i kvalserien. Nio poäng på tio matcher är ett förbaskat bra facit för en back, dock inte särskilt förvånande för offensivt skicklige Sondell. Framförallt tillika mest häpnadsväckande såg det generellt sett oförskämt stabilt ut defensivt. När Sondell lirar med minimerade misstag och solid defensiv i kombination med sin offensiva spets är han av mytomspunnen kvalitet. Grattis Daniel Sondell, kvalseriens bästa grönvita back.
Det här valet var inte särskilt svårt. Tranåssonen Jonas Fransson levererade 90,9 procent på 38 allsvenska matcher och 93,5 procent när det gällde som mest, på tio kvalseriematcher. Till detta kan adderas att räddningsregistret innehåller en hel del riktiga prakträddningar. I en stor andel av de matcher som Gistedt vaktade kassen var han riktigt bra, inte minst mot Leksand borta. Där var han magisk. Dock finns det de facto bara en målvakt som kan vinna pris i den här kategorin avseende den gångna säsongen. Grattis Jonas Fransson!
Utrensningen inför uppbyggnaden fortsätter i Rögle. Nu var det Joel Gistedts tur att tacka för sig. Det känns logiskt eftersom Fransson har sugit åt sig förstaspaden likt en blodigel som frossar på mänskligt blod. Den stora frågan är nu om Rögle kommer att plocka upp Kevin Lindskoug som backup eller om Fransson kommer att få stentuff konkurrens om spaden. Det senare känns mest troligt. Att Rögle rensar ut ordentligt för tankarna till Meshuggas mästerverk ”Destroy Erase Improve”. Kan Rögle nå samma kvalitet som den plattan kan vi med glädje blicka fram mot nästa säsong. Då kommer nämligen ett formidabelt Rögle kunna konkurrera i den absoluta toppen. Nåväl, sakta i backarna, först får vi se vad som kommer att röra sig i andra riktningen, det vill säga inkommande nyförvärv.
Hugo Stenbeck tröttnade av förklarliga skäl ganska snabbt på att pumpa in pengar i Malmö Redhawks. Det investerade kapitalet bar ju inte särskilt mycket frukt, möjligtvis ett par nävar rutten sådan. 61,8 MSEK räckte uppenbarligen inte ens för att klubben skulle nå en plats i kvalserien för att kunna vara med och tävla om elitserieplatserna. Frågan avseende hur mycket pengar som skulle krävas för att lyckas med avancemang till finrummet med den typen av spelare som värvades är befogad att ställa. Redan när Hugo hoppade rakt in i cirkus Malmö anade man att cirkusen inte nödvändigtvis skulle vara lika rolig i framtiden som den säkert var när Stenbeck kastade in allt från artistiskt skickliga lindansare med dåligt omdöme till trötta slovakiska elefanter i manuset.
Stenbeck hävdar att han har uppfyllt sin del i avtalet med Redhawks, Malmö hävdar att ytterligare cirka 36 miljoner ska in. Det är en jäkla skillnad. Vem som har rätt kommer vi att få veta tids nog. Differensen verkar bottna i att Stenbeck har fört över pengar direkt till personer knutna till Malmö utan att likviden har mellanlandat på Redhawks konto. Detta skall tydligen ha skett utan dialog mellan styrelsen och Stenbeck. Det känns ytterst tveksamt, men om det stämmer och om Redhawks får rätt i sak är det duktigt klumpigt av Stenbeck. Oavsett utfall i den presumtiva rättsliga tvisten kan man inte låta bli att ifrågasätta Malmös bolagsstyrningsrutiner. Hur kan det bli så här rörigt i en klubb som försöker vara med och konkurrera på elitnivå? Ofattbart, det är ju inte direkt kaffepengar som frågan gäller. Det är pinsamt och man kan anta att man hade skämts fruktansvärt mycket om man, av någon oförklarlig anledning, hade sympatiserat med rödhökarna. Det här kan tveklöst bli förödande för Malmö på lång sikt, men hur är status på kort sikt?
Låt oss börja med de tre (3) MSEK som skulle betalas in i skatt idag. Igår ekade det tomt i rödhökens monetära näste och det har inte direkt publicerats någon hyllningssång kring hur snabbt Malmö har trollat fram det nödvändiga kapitalet. Nästa fråga gäller spelare med kontrakt. Vad händer på den fronten? Kontrakt verkar vara på gång att omförhandlas och lukten av spelarflykt är omöjlig att värja sig från. Spelarna står förmodligen inför tre val. De kan gå med på att sänka sina löner och stanna kvar i mycket stabila Malmö Redhawks, de kan vägra och söka annan klubb på grund av att Malmö inte fullföljer sina kontrakt eller kan de kallt stanna kvar och kräva den lön som de har rätt till i enlighet med påskrivna kontrakt. Det senare alternativet skulle säkerligen vara en dräpare för rödhökarna. Det räcker förmodligen att Klasen börjar jävlas för att det ska börja svaja rejält. Idag inleddes en företagsrekonstruktion och utfallet är naturligtvis lika ovisst som Malmös elitlicens är rimlig att ifrågasätta. Cirkus Malmö rullar vidare även denna dag, men frågan är hur länge till?
Den årligen återkommande rotationen är i full gång. Det är, som det så populärt kallas, silly season. Vissa av den nyligen avslutade säsongens spelare ska ut och nya ska in. Rögle har hittills, förlängningar exkluderade, uteslutande rapporterat om emigration. Backen Sean Curry fick inte förnyat förtroende inför nästa säsong. Även om Kryddan stundtals var riktigt bra i kvalserien känns det rimligt att det är färdigspelat i den grönvita dressen för reslige men mindre skridskostarke Curry. I grundserien var han alltför labil för att ett elitseriekontrakt skulle vara resonligt att motivera. Det har bekräftats att Himelfarb styr kosan till Linköping, vilket det har ryktats om en längre tid. Visst är det en bra spelare som lämnar, men beaktat att hans lönekuvert med största sannolikhet tar en helt annan skepnad än tidigare efter den här säsongen känns det faktiskt inte helt fel att han söker sig vidare. 66 poäng på 60 tävlingsmatcher under den gångna säsongen i Rögle är ruggigt bra, men om man tittar tillbaka på Humlans poängskörd på högre nivå, läs AHL och NLA, är det befogat att ställa sig frågan huruvida han kommer att kunna leverera rejält med poäng i en högklassig serie som elitserien. Det i kombination med löneaspekten gör att det definitivt inte rinner några tårar med anledning av hans uttåg ur Rögle BK. Visst, skulle han, när vi har facit i hand, göra succé i Linköping är det naturligtvis en annan femma. En annan center/forward som lämnar är Alexander Johansson. Det känns däremot som en tung förlust. Alex är en riktigt gedigen spelare såväl offensivt som defensivt och med stor sannolikhet kommer han att kunna växa ut till en högklassig spelare även på elitserienivå. Det enda riktigt negativa han har i registret är den fula ovanan att dra på sig tämligen klumpiga utvisningar i offensiv zon. Kan han slipa bort den biten kan han komma att gå riktigt långt. Ryktet säger att det är Växjö nästa för Alex del och det känns definitivt inte orimligt. Det är en spelare som är svår att ogilla och därför önskar RLO lycka till med framtida uppdrag, naturligtvis exklusive när han ställer upp i det grönvita lagets motståndardress. Det var det hela bland spelarna, en back och två centrar/forwards har alltså hittills tackat för sig. I Rögle stannar dock inte emigrationen på spelarnivå. Det står klart att Hedlund lämnar VD-posten. Han gör det otvivelaktigt i ett läge där han rakryggad kan tacka för sig. Rögle är ju tillbaka i finrummet. Hur härligt är det inte att kunna skriva det? Hur Hedlunds beslut påverkar klubben är svårt att uttala sig om, då rollerna bakom kulisserna är betydligt mindre exponerade än spelarnas. Nåväl, fler lär få lämna skutan och nya ska hoppa på densamma. Det är med spänning man ska följa hur truppen formas.
Saken var klar, det var i Örebro det avgjordes. Igår var det dags att formellt sett stänga säsongen och det väntade en eftermiddag och kväll i festens tecken. Själva matchen var om möjligt än mer ointressant än vad man på förhand hade räknat med. Det var lindrigt uttryckt en mycket avslappnad tillställning som Djurgården för övrigt vann med 2-1. Även på läktarplats var det mer lättsamt än på länge och den där magiska ljudkulissen uteblev av förklarliga skäl. Folk gick mest runt och njöt av det faktum att Rögle BK är klart för elitseriespel 2012/2013. Efter matchen passade många på att fira med besök på isen, kalla öl, välfyllda GT:s och andra härligheter. Själv tog man det ganska lugnt igår, alla de där glädjeuttrycken gör sig ju som allra bäst i sin spontana och oredigerade form vid rätt tidpunkt. God dricka och glädje på isen med mera lades till handlingarna uppe i Örebro och igår kändes det lämpligt att lämna plats till de som inte var i Behrn Arena när det avgjordes i tisdags. I påsk blir det bara till att njuta av avancemanget och därefter kör vi vidare med lite analys av det som varit, men framförallt blickar vi framåt mot elitserien 2012/2013.
Det blir enligt Rögles nätmagasin inte tal om att lufta några ungtuppar i morgon utöver de som har spelat med representationslaget på sistone. På ett sätt fullt förståeligt på ett annat lite synd. Det kommer att vara en kokande hemmaborg i morgon och en unik hyllningsmöjlighet öppnar sig likt en valmun som suktar efter plankton. Tänk er en hyllning som omfattar de tre tillfällen då Rögle gått upp i elitserien; 1992, 2008 och 2012. Från 1992 kan man lindrigt uttryckt hitta en hel del sköna ramsor som det kan vara bra läge att bränna av i en fullsatt arena. Vad sägs om de gamla klassikerna om exempelvis Kenneth Johansson, Billy Nilsson, Kari Eloranta, Stefan ”Femman” Nilsson, Heinz Ehlers, alla tre bröderna Elvenes, Janne Ericsson, Michael Hjälm, Peter Lundmark och Mats Lööv med flera. På den tiden gjordes det minsann ramsor av högsta klass, allt som oftast med ett skönt inslag av humor. Från 2008 är det lite mer tunnsått med sköna ramsor, men att bränna av den än i dag populära enkla men så klockrena om Kenny Jönsson och komplettera med lite Mads Bödker kan inte vara fel. Naturligtvis ska vi inte heller glömma Micke Gath. En legend som Patrik Tano skulle man också vilja se någon form av hyllning till även om minnet inte frambringar någon speciell ramsa om honom. Självklart ska årets upplaga av Rögle BK vara i fokus, men varför inte blicka tillbaka lite på legenderna som har gjort det förr. Tillfället är ypperligt, huruvida klacken väljer att utnyttja det lär vi märka, men de facto är variationsmöjligheterna avseende ljudkuliss nästintill oslagbara. Oavsett vilka ramsor som kommer att eka långt ut från kommunen i morgon går vi en fantastiskt trevlig dag och kväll tillmötes. Jäklar vad det ska bli roligt. Härligt Rögle. För andra gången på två dagar, ursäkta språkbruket, men vilken jävla säsong!
På fredag är det fest. Det ska bli oerhört skönt att äntligen kunna få sätta sig på sin stol med harmoniskt sinne och förhoppningsvis en anspänningsnivå som landar inom den hälsosamma ramen. Det känns som att det var mycket länge sedan nu. Matchen mot Djurgården är betydelselös för båda lagen och därför vore det kanske en idé att lufta lite ungtuppar. Glimmenvall har fått sin 20-årsdubbel, vilken troligen är unik inom svensk hockey. Han kan med gott samvete njuta från läktarplats på fredag. Vissa spelare är slitna och en del har till och med släpat sig runt på isen tack vare sprutkonstens effekter. Andra är till åren komna och kanske kan uppskatta lite vila efter en lång säsong. Naturligtvis ska de ordinarie spelare som vill få lira, men visst vore det trevligt om Joel och Kevin kunde få dela på burväktarjobbet i säsongens avslutande match. På backsidan vore det nog hur häftigt som helst för Jonathan Zaar och Rasmus Forslund att få lite istid. I de främre leden har – förutom Lilja, Flash och Sylwander – Törnkvist, Scheel, Agge och Wemmenborn, om än i begränsad utsträckning, varit med och bidragit till representationslagets magiska säsong. Naturligtvis ska vi inte heller glömma bort guldet för J18 och bronset för J20. Ursäkta språket, men vilken jävla säsong. Låt åtminstone några av framtidens lirare få visa upp sig för alla i publiken som inte har beskådat J20 och/eller J18. Släng ett kvitto på det som sker i skuggan av A-laget rakt i ansiktet på audiensen.
Mikroskopiska fragment fusioneras till moment och sammankopplas därefter till byten som avlöser varandra och bildar perioder och sedermera matcher som tillsammans kokar samman i utfall. Det är på något sätt ungefär så det fungerar och vägen till utfall är faktiskt inte särskilt väsentlig, men det är däremot själva utfallet. Den här säsongen har Rögle förlorat många slag, men det spelar i ett holistiskt perspektiv inte så stor roll. Rögle vann nämligen kriget, det säsongslånga kriget om en biljett till ishockeyns finrum. Oavsett vad ni andra, mer eller mindre avundsjuka på den tämligen nyoljade nordvästskånska segermaskinen, säger så är det de grönvita segerfanorna som vackert dansar i takt med vårvinden.
Rögle vann inte bara kriget mot de andra den här säsongen, man vann även mot sig själv och skapade ett fundament av extraordinärt överdimensionerad hållfasthet. Det som har hänt kommer att sitta i väggarna och omklädningsrummen i Lindab Arena och utgöra viktig värderingsgrund för alla som framöver ska dra på sig den grönvita dressen. Klubbmärket skall bäras med stolthet annars kan man spela i någon annan klubb, exempelvis nere vid brofästet där de ryktas betala ganska bra för mediokra spelare med allt annat än beundransvärd inställning. Nåväl, man kanske inte ska jämföra päron och äpplen, eller vinnare och förlorare om den uttrycksformen passar bättre. Ja just det, Rögle vann ju kriget.
Dock såg det länge obeskrivligt mörkt ut i fronten. Motgångarna hopade sig från början och det bara fortsatte en bra bit in på säsongen. Björn fick kasta in handuken av hälsoskäl, Smygande Fisen tog över men klarade – som väntat – inte av att axla rollen som headcoach och därmed tillsattes Baggen som klubbens tredje headcoach för säsongen. Det var dock en extremt viktig och välslipad förändring av ledarstaben som sjösattes. Visst, det är klart att det är enkelt att spinna på det när den grönvita skutan har lagt till i elitseriehamnen, men se gärna anförande 11A166 i arkivet. Även bland spelarna blev det rensning i leden. Först skickades Sandin, sedan Starkov och Hägga. Inte nog med det, även en sportchef vid namn Elvenes fick tacka för sig. Borde inte detta räcka? Knappast. Spelet var under all kritik och likaså resultaten. Hela klubben kändes som en osmakligt regisserad cirkus. På något helt vanvettigt vis lyckades Rögle dock brösta upp sig och marschera mer och mer rakryggade. Till sist såg det ut som att den tidigare så betungande motvinden hade blivit verkningslös, inte minst i samband med hyperhockeyn mot Oskarshamn.
Att gå upp till elitserien via kvalserie som har föregåtts av playoffseriedeltagande ska egentligen vara i stort sett omöjligt. Rögle gjorde det på något fantastiskt sätt möjligt och det är bara att vara så förbannat tacksam för att man har fått vara med och uppleva den här säsongsutvecklingen. 300 spartaner, back off boys, här kommer Rögle BK och kör över er fullständigt. Vi vann kriget och vi kan vinna fler krig framöver. Alltid uppåt, alltid framåt!
Igår rullade minibussen iväg från Ängelholm strax efter klockan 12 och den färd som inleddes kom att utvecklas till en episk resa. Rögle besegrade nämligen Örebro med 4-1 och oavsett resultat mellan Timrå och Leksand var saken klar. Själv är bäste dräng. Rögle är alltså klart för elitserien 2012/2013. Va? Vad är det som har hänt? Nästan ett dygn efter matchen känns det fortfarande bara så sjukt, det har inte riktigt landat ännu, inte ens i närheten. Vi får väl börja med någon form av summering av matchen. Örebro, som inte hade något att spela för, kom precis som väntat ut i mindre kompakt format än vanligt och det var således helt upp till Rögle att spela hem elitserieplatsen. Batterierna höll än en gång och några mentala spöken nästlade sig aldrig in i Behrn Arena. Tusen tack för det. Rögles seger var helt rättvis sett över 60 minuter. Himelfarb och Liljewall hängde två kassar vardera, men igår var Simon Olsson hetast i det grönvita laget. Äntligen klev den i kvalserien tidigare bleka Brithén-kedjan fram. Bättre sent än aldrig. Innan vi kastar oss på RLOHT från gårdagen ska det delas ut lite beröm av annorlunda karaktär. Stort plus till publikvärdar, vakter och poliser i och omkring arenan. Man möttes av lagom flexibel och bitvis riktigt skön karaktär. Det är härligt när ordningsmakten och dess kompanjoner tar det hela för vad det är, även om alltför många dessvärre – generellt sett – agerar utifrån att det är högriskmatch så fort det nalkas ett idrottsevenemang. Nog om det, fy fula ordet vad gott det är att leva nu. Man bara går runt och myser i någon fullkomligt vansinnig sinnesstämning. Så jäkla sjukt. Låt oss presentera RLOHT.
H: Simon (10 poäng)
O: Brithén (8 poäng)
C: Sondell (6 poäng)
K: Fransson (4 poäng)
E: Himelfarb (2 poäng)
Y: Liljewall (1 poäng)
Märkvärdigt nog har Timrå och Rögle sågat av allt motstånd (Djurgården, Örebro och Bofors) utom Leksand med två omgångar kvar av kvalserien 2012. Leksingarna är tveklöst på jakt med skarpladdade bössor, men har dock fyra poäng upp till Rögle och sex till Timrå. I nästa omgång ställs Timrå mot Leksand och om full pott stannar uppe i norr är saken klar oavsett vad Rögle hittar på uppe i Behrn Arena. Naturligtvis duger det inte att förlita sig på andras insatser, men förutsättningarna är helt enkelt förbannat bra. Örebro är, som nämnts ovan, avsågade och i all rimlighet borde Rögle kunna krama ut mer än Örebro. Risken avseende urladdade batterier har lyckligtvis ännu inte aktualiserats och inte heller den för kollektiv mental härdsmälta när spelarna börjar inse vad de håller på att ställa till med. I nuläget känns den mentala risken som den absolut största även om batterierna naturligtvis kan komma att haverera på målsnöret. Det här läget med mindre än en vecka kvar av säsongen... Vad ska man säga? Det är så otroligt imponerande av ett tidigare riktigt sargat gäng som dessutom är inne på sin tredje headcoach för säsongen. Det finns faktiskt ingen anledning att dra i bromsarna nu. Full fart hela vägen och låt Ranelids mirakel blekna fullständigt när ett riktigt mirakel inträffar. Dock återstår det många stentuffa moment och byten innan målet eventuellt nås. Fortsätt kriga, fortsätt kämpa och kom igen nu Rögle!
Efter fredagens vändning mot Frölunda i J18-semifinalen (4-3) bjöd Rögles J18 på ännu en vändning i lördagens final. Skellefteå besegrades med 4-3 och medaljer av ädlaste valör landade mycket glädjande i Ängelholm. J20 åkte på stordäng mot HV i gårdagens semifinal, men reste sig snabbt, borstade av dammet, och vann bronsmatchen mot MoDo med 4-2. Noterbart är att Flash deltog i dagens bronsmatch – efter spel med representationslaget igår – och noterades för ett mål och en assist. Guld, brons och vansinnig kvalseriedramatik. Vilken jäkla säsong!
Igår var det dags för en på gränsen till patologiskt viktig drabbning, igen. Den här gången var det Bofors, och i viss mån domarteamet, som stod för motståndet. Skulle Rögle orka prestera både fysiskt och mentalt ännu en gång? Skulle Rögle lyckas hålla kylan vid Wessners ständiga provokationer? Svaren var tveklöst jakande. Dessutom visade Rögle karaktär när Bofors hade hämtat in underläge med 1-3 till 3-3. I det läget var det inte utan oro man satt på läktaren. Rögle tog dock tag i taktpinnen igen och lyckades vinna med 5-3 efter två raka kassar av Nisse Bergström. Innan dess hade Himelfarb nätat två gånger och Brendheden en. Himelfarb var bäst i Rögle och tog en skön revansch på sig själv efter det tämligen muppartade beteendet uppe i Karlskoga. Tyvärr fick vi se klassisk allsvensk domarkvalitet igår efter att ha blivit bortskämda med konsekventa bedömningar i kvalserien. Jäklar vad det förstör matcherna. Något som också landar på minuskontot är de töntiga gubbarna som höll på att skrämma slag på en när Rögle gjorde sitt första mål. Vad hände? Fick klubben hyra utrustningen till extremt underpris av Frölunda/Scandinavium eller hade någon av misstag lagt giftig svamp i köttfärssåsen och därefter kommit på en tillsynes briljant idé? Vi släpper det där till förmån för de grönvita krigarna. Hatten av för det hårda arbetet och de snuskigt viktiga poängen. Än en gång får man tacka spelare och ledare för underhållningen. Så jäkla gott att se, inte minst den härliga karaktären när matchen höll på att vända. Vinnare står rakryggade även när det börjar blåsa och igår kröktes minsann inga ryggrader när motvinden piskade rakt i de grönvita ansiktena. Stand up!
H: Himelfarb (10 poäng)
O: Sondell (8 poäng)
C: Nisse (6 poäng)
K: Alexander J (4 poäng)
E: Everberg (2 poäng)
Y: Lindholm (1 poäng)
Det stod 1-1 på resultattavlan och återstod lite drygt en minut av tredje perioden. Då trycker Liljewall pucken mot mål, några grönvita spelare jublar, men domaren signalerar för videogranskning. Spelet fortsätter, Timrå vänder spelet och efter 59.08 kommer avblåsningen. Hettan blir total eftersom Hampus Lindholm i denna sekvens har slashat en Timrå-spelare. 2-1 till Rögle eller 1-1 och boxplay med 52 sekunder kvar? Videogranskningen i sig blev dock inte särskilt dramatisk. Repriserna visade tydligt att Liljewalls avslut tog i stolpens insida. Det stod klart långt innan domaren åkte in och vinkade av det presumtiva målet. Faktum kvarstår, Rögle var någon centimeter från att ta tre poäng uppe i Timrå. I stället fick ordinarie speltid slutföras i numerärt underläge. Rögle lyckades rida ut boxplayspelet och säkrade därmed en poäng. I förlängningen tryckte Timrå på i spel fyra mot tre och precis när Lindholm hade kommit in orkade Rögle inte stå emot pressen. Timrå forcerade in segerpucken och inkasserade därmed extrapoängen. För övrigt ska domarinsatsen inte glömmas bort. Än en gång fick vi se prov på konsekvent agerande. Vilket lyft det har varit på domarkvaliteten i kvalserien i jämförelse med det man fick uthärda i allsvenskan. Skönt att lagen kan få göra upp om poängen utan att maktmissbrukande randiga vilsna själar skall stjäla uppmärksamheten.
Om ni inte har sett matchen kanske ni tänker att det var en jäkla otur att Rögle inte fick åka hem med tre poäng. Dock är det inte hela sanningen. I första och andra perioden stod Rögle upp fint i delar av respektive period, men Timrå pressade på tungt stora delar av de första 40 minuterna. Oavgjort efter två perioder var resultatmässigt ett mycket tacksamt resultat. I tredje perioden var Rögle med fint i spelet, det grönvita laget var till och med något vassare än Timrå i denna del av matchen. Sett över 60 minuter var dock Timrå det bästa laget och en poäng måste betraktas som ett mycket bra resultat. Rögle parkerar fortsatt på andra plats i tabellen, nu med fyra poäng ner till såväl Bofors som Djurgården och Leksand. Det mest oroande idag var att Rögle drog på sig för mycket utvisningar. Alexander Johanssons i offensiv zon var dock den enda som var riktigt oslipad att ta. I innevarande kvalserie verkar det inte vara bra att heta Johansson i detta sammanhang. I förra matchen var det Jacke som tog ännu en utvisning i offensiv zon och idag var det alltså dags för Alex igen. Dessa två herrar har tveklöst skaffat sig en ful ovana i den här kvalserien. Nåväl, batterierna var makalöst nog inte urladdade i afton heller och dramat kommer att fortgå. Härligt! Avslutningsvis RLOHT.
H: Fransson (10 poäng)
O: Curry (8 poäng)
C: Jacke (6 poäng)
K: Lindholm (4 poäng)
E: Jensen (2 poäng)
Y: Berget (1 poäng)
Det blev 0-3 mellan Rögle och Timrå i Lindab Arena. Då var bortalaget mycket stabilt defensivt och styrde effektivt ut de grönvita spelarna i hörnen. Dock ska vi komma ihåg att Rögle kan komma upp ett antal klasser i kvalitet jämfört med det som levererades senast mot Timrå. I morgon är det, precis som mot Leksand, ny match och nya förutsättningar. Timrå är hittills obesegrade i kvalserien och visst skulle det passa exceptionellt fint om de inkasserar sitt första nederlag i morgon. Kom igen Rögle, framåt med fart och intensitet. En skräll skulle smaka förträffligt.
Den subjektiva topp-6-listan, RLOHT, är sedan tidigare kommunicerad. Varför inte komplettera den bilden med ett urval av statistisk rådata? Så gör vi och börjar i den grönvita kassen. Fransson räddade 38/41 skott och landade därmed på 92,68 procent. Poängmässigt var det bra fördelning i truppen. Två poäng var toppnotering på enskild nivå och förstaplatsen delas av Nisse, Alexander J, Everberg, Simon och Sondell. Totalt drog Rögle på sig sex utvisningsminuter. Botbänken besöktes av Lilja, Nisse och Jacke som satt två minuter vardera. Avseende plusminus var Curry bäst. Han landade på +3 trots att han spelade mindre än 12 minuter. Nisse, Alexander J och Jensen noterades för +2. Glimmenvall och Berget var de enda som stämplade ut med minus, båda -1. Flest skott avlossades av Lilja och Lindgren, med fyra vardera. Bland backarna noterades Sondell och Glimmenvall för mest istid med 24.58 respektive 23.17. Gällande centrar och forwards spelade Lindgren, Liljewall och Himelfarb mest, samtliga drygt 18 minuter. Currys +3 känns definitivt som det mest överraskande i förhållande till hur man upplevde matchen i Lindab Arena.
Efter att ha vunnit borta mot Leksand med 5-2 i förra omgången var det dags för returmöte i Ängelholm. Det var nya förutsättningar, ny match och 0-0 på resultattavlan. Matchen kändes på förhand extremt oviss och sannolikhetstipset för vinst landade på tråkiga 50/50. Det var med stor glädje man fick konstatera att Rögle än en gång besegrade Leksand. Slutresultatet skrevs till 5-3 och var sett över hela matchen rättvist. Generellt sett bjöd första perioden på fartfyllt och intensivt anfallsspel. Dock kändes det defensiva spelet mer svajigt än på länge, backarna tog många mindre lämpliga beslut och det uppstod luckor mellan backar och forwards. Bortaspelarna fick alltför mycket svängrum i Rögles zon och man anade oråd inför fortsättningen på grund av detta. I andra perioden började dock försvarsspelet sakta men säkert se bättre och bättre ut, dessutom bibehölls farten framåt. I slutakten fortsatte den positiva defensiva trenden och anfallsmässigt vore det direkt osmakligt att klaga. Låt oss ta oss lite närmare händelsernas centrum.
Leksand öppnade matchen starkt, men efter drygt tre minuter drog rutinerade backen Timander på sig en tvåa för en tämligen oprovocerad puck-out. I det efterföljande powerplayspelet skapade Rögle massiv press mot Hanses i Leksands kasse. Dock storspelade den blåvite burväktaren. När det åter var dags för fem mot fem böljade matchen fram och tillbaka; feta chanser byttes friskt och avlöste varandra frekvent. Efter närmare åtta minuter spelade kom matchens första mål, då Leksand bökade in en puck. I den sekvensen hade man önskat mer resolut agerande framför Fransson. Det dröjde dock bara två minuter innan kvitteringen kom. Rögle gick hårt på kassen, varpå Hanses tappade sin spade. Därefter avlossade Nisse Bergström ett riktigt bra skott som till och med hade varit svårt att nypa för en icke utrustningsmässigt handikappad målvakt. Det var bud på fler mål åt båda håll i den inledande akten, men 1-1 stod sig perioden ut.
I mittskedet av andra perioden var det dags för nästa mål. Sondell snärtade in en fin loppa från blå som resulterade, mycket tack vare föredömligt skymningsarbete från Brendheden. Rögle hade tagit ledningen med 2-1 och det kom inte några fler mål i mittakten. Det var bara att tacka för resultatet efter 40 minuter, oavgjort hade nog varit mer rättvist. Efter cirka sex och en halv minut av tredje perioden gjorde Rögle det mycket viktiga 3-1-målet. Sondell sköt från blå och framför kassen höll sig Simon Olsson framme och styrde in pucken. I mitten av perioden kom den psykologiskt jobbiga reduceringen efter att Leksand kapitaliserade i ett powerplay. I det läget satt nerverna utanpå jackan på läktarplats, men med omkring sex minuter kvar att spela frälste Jesper Jensen majoriteten av besökarna i Lindab Arena med ett otroligt viktigt tillika fantastiskt vackert mål efter en magisk räd över i stort sett hela isen. Mindre än två minuter senare var det Nisse Bergström som skrinnade igenom bortalaget och med en kirurgs precision serverade Alexander Johansson öppen kasse. 5-2 var ett faktum. Härefter, när saken var klar, trampade vissa grönvita spelare dessvärre på bromsen, troligen omedvetet. Det kostade ett riktigt onödigt reduceringsmål. Låt oss hoppas att den inställningsfadäsen med följd i form av försämrad målskillnad inte kommer att visa sig avgörande när kvalserien ska summeras. Det är klart att man kan släppa in mål, men man ska inte behöva göra det på det sätt som skedde i slutskedet av dagens drabbning.
Sammantaget var det en, om än tämligen fragmenterad, mycket bra prestation idag. Farten fanns, intensiteten var god och motståndarkassen uppvaktades friskt, framförallt av Everberg och Brendheden. Dessutom var disciplinen överlag bra i en match där domarna dock ansatte en ganska tolerant nivå. Det bör även nämnas att domarinsatsen generellt sett var konsekvent idag, vilket alltid är lika uppskattat från läktarplats. Övriga resultat kan man absolut heller inte klaga på. Örebro tog full pott mot Bofors och Timrå besegrade än en gång Djurgården. Det innebär att Rögle fortsatt parkerar på andra plats, med tre poäng ner till Bofors och sex till både Djurgården och Leksand. Det ser förbannat bra ut, men i ett riskperspektiv kan vi addera en faktor till den sedan tidigare omnämnda risken för soppatorsk. Det finns nu även en mental risk i form av att de grönvita krigarna kanske börjar fundera på vad de håller på att ställa till med i kvalserien. Får de tankarna övertag på kamp- och offervilja kan det komma att medföra förödande konsekvenser på såväl spel som resultat. Nåväl, timmen börjar bli sen och vi avslutar på klassiskt manér; RLOHT, på angenämt vis svår att plocka ut denna afton. Förresten, tack för en mycket underhållande tillställning Rögle!
H: Lindholm (10 poäng)
O: Nisse (8 poäng)
C: Sondell (6 poäng)
K: Jacke (4 poäng)
E: Everberg (2 poäng)
Y: Simon (1 poäng)
Det känns i kroppen att det verkligen börjar dra ihop sig den här säsongen. Varje match är på gränsen till patologiskt viktig och även om Rögle egentligen inte har någon som helst press på sig, kittlar det lite extra i hockeytarmen. De 21 timmar som återstår till nedsläpp känns för tillfället som en evighet. Suget efter match är enormt. Laget blir preliminärt i ordinarie format, vilket innebär att Humlan – efter den urkorkade knocken uppe i Karlskoga och den efterföljande avstängningen – är tillbaka på sin vanliga plats i uppställningen. Hur betalar man tillbaka på bästa sätt efter en avstängning då? Jo, det gör man med ett förbannat gediget arbete som gärna får kryddas med en kasse eller två. På bänken vore det nog klokt att sätta Sylwander snarare än Flash. Den förstnämnde känns lite hetare för stunden och kan också bidra med kvalificerad tekningskompetens om det skulle behövas. Oavsett val ska det bli riktigt roligt med drabbning i hemmaborgen i morgon. Come on Rögle. Alltid uppåt, alltid framåt!
Idag offentliggjorde Rögle två mycket trevliga förlängningar. För det första signades Dennis Everberg; ett gediget tryffelsvin i grönvit päls, som på berömvärt manér kan böka över stora ytor. Everberg är en oerhört nyttig spelartyp som ständigt söker sig rakt in på kassen och dessutom tacklar allt som rör sig. Offer- och kampviljan är av högsta möjliga kvalitet. I kvalserien har han hittills varit magnifik och tillfört egenskaper som tidigare har saknats i innevarande upplaga av Rögle BK. Den här förlängningen känns klockren. Utöver kontrakteringen av Everberg omvandlades Hampus Lindholms juniskontrakt till ett representationskontrakt. Helt rätt av klubben. Hade man inte agerat hade Lindholm förmodligen känt att det skulle börja bli dags att röra på sig. Det spel som han har visat upp den här säsongen är nämligen ytterst sällsynt för så unga backar och påminner i viss mån om när en herre vid namn Kenny Jönsson var med i gamet. Det ser ofta väldigt lugnt och enkelt ut när pressade situationer hanteras. Naturligtvis har Lindholm inte den stabilitet som Kungen hade på äldre dagar, men hade man förväntat sig det hade det nog varit hög tid att boka tid hos lämplig person med beteendevetenskaplig kompetens innanför västen. Snyggt jobbat Rögle. Bökande tryffelsvin eller hungrigt rovdjur? Vad man kallar det spelar ingen roll. Det ska bli härligt att få fortsätta se Everberg i den grönvita dressen. Supertalang eller den nye Kenny Jönsson? Benämning och jämförelser med andra kan egentligen kvitta. Det finns goda förutsättningar för att det ska kunna bli en fröjd att fortsatt få ta del av Hampus Lindholms framfart och utveckling på isen.
Per 21:15 i afton var det ynka tre enskilda sittplatsbiljetter kvar till försäljning i Lindab Arena när det gäller tisdagens match mot Leksand. Resterande stolar lös rött. Det var en härlig syn även om tre spridda platser förmodligen inte är det enklaste att kränga till ett idrottsevenemang. Helikopterperspektivet är dock mycket tillfredsställande. Föga förvånande fanns det, per 21:15, naturligtvis också ståplatsbiljetter kvar. Kan Rögle spela på samma fina sätt som senast är det ytterst prisvärt att erlägga biljettpriset för en ståplats eller två. Varför inte överraska frugan, polarna eller grannen med en eller ett par plåtar? Det hade varit mäktigt om vi kan få se en klassiskt fullpackad ståplats som bär fram de grönvita krigarna på samma sätt som då det begav sig i Ängelholms ishall. Bara tanken ger rysningar av välbehag.
Rögle är definitivt med i racet om kvalificering till den svenska ishockeyns finrum och halva kvalserien har redan avverkats. Bara det, att var med i fighten, är en enorm bedrift av ett Rögle med en ytterst svajig säsong bakom sig. Segern mot Leksand igår var naturligtvis riktigt skön, men det mest positiva kvittot var spelet. Efter en dålig insats i Karlskoga och en av normal allsvensk karaktär mot elitserielaget Timrå kändes det som att det var befogat att oroa sig för att de grönvita batterierna eventuellt inte skulle kunna laddas om fler gånger den här säsongen. Därför var det så jäkla gott att se hur Rögle åter hade fart och intensitet. Kamperna togs framför kassarna, till och med Jacke tog sig in där mellan varven. Disciplinen var berömvärd och som ni förstår var det ett vasst Rögle som besegrade Leksand igår. Batterierna var inte tömda, bensinen var inte slut, krutet var nästintill oförskämt torrt och kraftfullt. På tisdag vänder serien och Leksand kommer på besök i Lindab Arena. Ska Rögle lyckas ladda om igen? Är svaret jakande finns det fina förutsättningar för ännu en viktoria, men det gäller att vara realistisk och ödmjuk. Det som håller på att hända är sjukt, men det får mer än gärna bli ännu sjukare. Sannolikheten för att dansa in i elitserien via playoffserien är – i ärlighetens namn – dock minimal. Vi får helt enkelt ta en match i taget och följa denna hyperintressanta utveckling. Nåväl, i övermorgon är det dags att mäta krafterna mot Leksand igen. Ny match och nya förutsättningar. Det som hände igår är inte värt ett skit när pucken släpps klockan 19:00 på tisdag. Kom igen Rögle, rakt in i kaklet i 60 minuter eller mer om det krävs. Upp till kamp med högsta möjliga fart och intensitet!
Sedan tidigare har det stått klart att Flash och Sylwander får bära den grönvita representationsuniformen nästa säsong. I veckan blev det klart att även #3 Jakob Lilja, född 1993, har signats och därmed lyfts upp från J20. För Flash och Sylwander var det däremot, precis som för övriga juniorer födda 1992, av eller på som gällde. Hur ser det ut i övrigt med 1992:orna då? Vilka knackar på dörren? Naturligtvis ligger Felix Scheel, Agge Carlsson och Wemmenborn ganska bra till, men en hel lina har de facto redan kontrakterats. På målvaktssidan är det frågan om klubben kommer att ge Kevin förtroende eller om det blir mer rutinerade spadar som skall gälla. Bland backarna känns det inte riktigt lika hett som i de främre leden, men tveklöst vilar där en hel del talang även där. Naturligtvis måste ambitionen vara att behålla Hampus Lindholm oavsett kontraktsform. Han är född 1994 och därför exkluderad i funderingarna avseende 92:orna ovan. Det ska bli riktigt spännande och ser hur mycket som kommer att fyllas på via internrekrytering efter att säsongen har avslutats. Skulle Rögle, mot alla odds, ta en elitserieplats via playoff- och kvalserie lär kiosken nog vara stängd för de icke kontrakterade 92:orna. Om det däremot blir allsvenskt spel även kommande säsong känns det definitivt inte orimligt att fler kan komma att ges chansen. Konkurrensen på juniorsidan är lika angenäm som J20:s semifinalplats som säkrades i fredags. Att bygga en kompletterande ishall var nog ingen dum idé. Vilken skjuts det har blivit i återväxten. Det tackar vi för.
Disciplinen var riktigt bra bortsett från att Brithén drog på sig två utvisningar, varav Simon – oskyldigt dömd – fick sitta av den första. Kampen framför kassarna var bättre än senast, men framförallt var farten och intensiteten åter på den grönvita agendan. Rögle var tveklöst bättre än Leksand de första 40 minuterna och ledde välförtjänt med 3-1 i det skedet. I slutakten pressade dock Leksand på, med konsekvens i mindre stabilt defensivt agerande. Rögle vann helt rättvist, även om 5-2 kanske var något i överkant. Härliga poäng och fina plusmål när det gäller målskillnad. Det var riktigt stimulerande att se hur samliga linor producerade framåt. Topp-3 var otvivelaktigt Sondell, Fransson och Everberg. Jäklar vilka imponerande prestationer. I Leksand var Ryno, Svedberg och Hanses riktigt bra, men det räckte helt enkelt inte för att lyfta övriga dalmasar. Rögle vann rättvist uppe i Leksand och har efter halva kvalserien skaffat sig ett mycket angenämt utgångsläge, med tre av de fem återstående matcherna på hemmaplan. Förträffligt Rögle, helgen är räddad!
H: Sondell (10 poäng)
O: Fransson (8 poäng)
C: Everberg (6 poäng)
K: Lindholm (4 poäng)
E: Brendheden (2 poäng)
Y: Jensen (1 poäng)
De grönvita batterierna var inte fullständigt urladdade i afton, de hade nått någon form av normal allsvensk laddningsnivå. Kylan var bättre än senast, likaså farten och intensiteten. Dock fanns det naturligtvis mer att önska även denna kväll. Även misstagen var av mindre fatal natur än senast denna kväll. Det var alltså mycket som var bättre än uppe i Karlskoga, men allsvenska Rögle förlorade mot elitserielaget Timrå. Nederlaget var lika logiskt som underlaget var vattenbaserat även om slutresultatet 0-3 var något i överkant. Timrå var tight i det defensiva jobbet och Rögle kom inte riktigt in på kassen förrän i tredje perioden då hemmalaget började chansa lite. Merparten av de grönvita skotten avlossades från tämligen sura lägen och skottstatistiken 34-33 får man därför ta med en nypa salt. Hur studsade tisdagens haverispelare tillbaka idag då? Simon Olsson var inte särskilt bra, men han spelade åtminstone med mer resonabel marginal. Sondell var dessvärre kvar djupt nere i uselhetens träsk och om inte ögonen har bedragit sinnet var han inne på samtliga baklängesmål.
Ris och ros på individnivå gällande övriga då? Alexander Johansson drog åter på sig en utvisning i offensiv zon, den här gången var den dock förbannat hårt dömd. I övrigt var domarinsatsen faktiskt ganska bra. Fransson borde ha tagit skottet som genererade matchens första mål, men var i övrigt godkänd. På backsidan var Curry återigen, efter sin mindre begåvade spearing senast, bra. Curry och Jensen var kvällens mest stabila backar. Sylwander, Lilja, Alexander Johansson och Everberg fick mellan varven effekt i sitt arbete och drev stundtals upp tempot med rejäl skridskoåkning. Tyvärr var det inte någon lina som fick flow som enhet och därför blev Rögle ganska trubbigt. De få gånger som riktigt farliga chanser uppstod var Joakim Lundström mycket solid i bortalagets kasse. Det känns som att det var en normal allsvensk prestation som vi fick se och tyvärr räcker det inte mot kvalseriemotstånd. Lite synd kan man tycka, hade Rögle spelat på samma sätt som mot Örebro hade förutsättningarna varit goda för full pott idag. Timrå var nämligen inte överlägsna, dock mer tighta och stabila. Det är nog bara att inse att Rögle inte kan överprestera i varje match. Det är inte ologiskt att förlora mot elitseriemotstånd. Det här var inte Almtuna. Det här var inte Sundsvall. Det här var faktiskt elitserielaget Timrå. Tråkigt, men inte på något sätt katastrofalt. Vi kör väl en RLOHT också även om det känns tämligen oinspirerande att göra det just nu.
H: Lilja (10 poäng)
O: Alexander Johansson (8 poäng)
C: Curry (6 poäng)
K: Everberg (4 poäng)
E: Jensen (2 poäng)
Y: Sylwander (1 poäng)
Dessvärre var torrt grönvitt krut en bristvara uppe i Karlskoga; ett brutalt knytnävsslag signerat Himelfarb och ett rejält slagskott från Simon Olsson var det enda man fick se inom denna kategori i afton. Vi tar det från början. Bofors var klasser bättre än Rögle i första perioden och att hemmalaget endast ledde med 1-0 efter 20 minuter var ur grönvitt perspektiv bingo. Det kunde ha varit betydligt mycket värre än så. Bofors första mål kom efter en grov miss av Sondell. Mot Örebro hade han ett byte med fyra räliga misstag, men då presterade lagkamraterna på en helt annan nivå än idag. Denna kväll kom man helt enkelt inte undan med sådana fadäser.
I andra perioden spelade Rögle upp sig, men tidig utdelning uteblev. I stället gjorde Bofors 2-0 efter ett horribelt misstag av Simon Olsson som han dessutom följde upp med riktigt svagt försvarsarbete. Sen kom även 3-0 och i samband med det var Glimmenvalls backchecking ett skräckexempel inom den kategorin. Som ni förstår var detta ingen lyckad afton. Det grönvita hoppet tändes dock när Simon Olsson via ett distinkt slagskott reducerade. Underläge med 1-3 inför sista perioden var resultatmässigt logiskt, men förhoppningar fanns om att Rögle skulle lyfta sig i slutakten.
Det visade sig vara naivt genererade förhoppningar. Rögle blev inte vassare än tidigare i matchen och allt hopp släcktes definitivt när Curry stod för en urkorkad spearing. Fem minuter och rakt ut i omklädningsrummet på den. Det hela slutade dock inte här. Innan matchen var slut hann Himelfarb med att slänga handskarna och med ett skoningslöst knytnävsslag sänka en hemmaspelare, det var nog Wessner som blev knockad. Än en gång blev det fem minuter och omgående kommendering rakt ut i katakomberna. Slipat Himelfarb, verkligen smart gjort. Då kan man tro att de miserabla besluten hade nått sin kulmen. Icke! Med 22 sekunder kvar tappade Bonsaksen huvudet och högg av en motståndarklubba. Det var ytterst begåvat beaktat hur viktig målskillnaden kan komma att bli när tabellen ska summeras. Det var bara ren tur att Bofors inte kapitaliserade i spel fem mot tre. Förlust med 1-3 ska vi rent resultatmässigt absolut inte klaga på.
Vad hände med den mentala kylan och det fartfyllda spelet? Ingen aning. Den mest intressanta frågan är om dagens systemhaveri var ett olycksfall i arbetet eller om det var ett resultat av att de grönvita batterierna är fullständigt urladdade? Redan på torsdag lär vi få en indikation. På individnivå blir det exceptionellt svinfeta minus till Sondell och Simon Olsson. Fransson var riktigt bra i kassen och backen Hampus Lindholm stod för en fin insats. Everberg manglade på som vanligt. Härligt att se. Övriga i dagens RLOHT utgör de minst dåliga i Rögle och landar med stor tveksamhet på betyget godkänt.
H: Fransson (10 poäng)
O: Everberg (8 poäng)
C: Lindholm (6 poäng)
K: Berget (4 poäng)
E: Jacke (2 poäng)
Y: Brendheden (1 poäng)
Krut och kanoner, gevär och patroner, här kommer Rögles ammunition. Frågan är dock om Rögle har något torrt krut kvar efter flera på varandra följande urladdningar? Det närmar sig tredje omgången i kvalserien och på Rögles agenda står bortamatch mot Bofors, nymodigt och korrekt formulerat BIK Karlskoga. Nåväl, här på RLO kör vi vidare med benämningen Bofors ett tag till. Beaktat att Rögle bara tog tre av 12 möjliga poäng mot Örebro i allsvenskan och sedan krossade dem med 5-1 kanske det är komplett ointressant att blicka tillbaka på tidigare resultat mellan Bofors och Rögle den här säsongen. Vi gör det ändå. Det kan väl inte skada? Säsongens två bortamatcher mot Bofors har slutat med en grönvit torsk (5-7) och en seger med tennissiffrorna 6-1. Vi ska ha jäkligt klart för oss att man inte åker till Nobelhallen och plockar poäng hur som helst. Arenan tar omkring 6 300 åskådare, varav över 5 000 är ståplatser. Smaka på det, drygt 5 000 ståplatser! Förutsättningarna för vansinnigt publiktryck är helt sjuka, åtminstone rent arenamässigt. Hur är hemmalagets form då? Bofors pressade Djurgården rejält i den senaste matchen, vann skotten med 45-25 och stal dessutom en poäng från förhandsfavoriterna i kvalserien. Formen är alltså inte dålig. Hur är Rögles form då? 7-0 mot Oskarshamn, 4-3 mot Djurgården och 5-1 mot Örebro i de tre senaste matcherna. Inte så pjåkigt va? Allting talar för att det kommer att bli tufft uppe i Karlskoga, men om de grönvita batterierna har laddats om på föredömligt sätt är chanserna goda för nya poäng. Come on Rögle, keep it going!
Det är så skönt att slippa tänka själv. Det är så skönt att få instruktioner om vad man – som betalande åskådare – bör göra när man går på elitidrott. Framförallt skapar det en riktigt genuint skapad härlig stämning på en arena. Herregud vad skönt det är att få instruktioner avseende hur man visar hjärta för den klubb man sympatiserar med. Rögle borde utifrån ovan verkligen satsa på att utöka sitt nya koncept med publikinstruktioner på jumbotronen. Tänk vad skönt det skulle vara med exempelvis följande instruktion. Klappa händerna i stadig fyrtakt i 30 sekunder när spelarna kommer in, ropa därefter heja Rögle tre gånger högt och tydligt. När Rögle gör mål ska ni resa er upp och klappa händerna på oregelbundet, tillsynes ej regisserat, manér. Ni som bär grönvit halsduk viftar lämpligen med densamma i stora svängande rörelser. Akta bara så att ni inte stör personerna framför, bakom och/eller sidan om er. Om Rögle vinner matchen ska ni stanna kvar på era platser och sjunga vi älskar Rögle följt av fem på varandra följande handklappningar. Det föreslagna konceptet går naturligtvis att utöka ytterligare. Hoppas vi får se mer av den här varan på jumbotronen, då kan vi verkligen skapa en genuin grönvit läktarkultur. Härligt Rögle, mycket smakfullt!
Det måste ha varit en läggmatch! Skämt åsido, Rögle demolerade idag Örebro rent spelmässigt och utifrån det var slutresultatet 5-1 tämligen logiskt. Visst låter det sjukt? Det gör det onekligen, men detta till trots är det de facto så även om man försöker bortse från att man så klart är något färgad i sin bedömning. Alla spelare gjorde det riktigt bra idag, inte minst backarna. I de främre leden var det än en gång fjärdelinan som gick i bräschen. Härligt att se. Det är svårt att med ord beskriva hur viktiga egenskaper Dennis Everberg tillför laget. Stort! Currys backspel i de två senaste matcherna har varit lika förvånande som ypperligt. Idag var han helt magnifik och bröstade även upp sig precis lagom mycket när det behövdes. Så ska det se ut när resliga backar är på isen! Vi ska inte heller glömma bort Fransson, som var mycket solid i kassen i en – för en målvakt – ganska svårspelad match. RLOHT idag är riktigt svår att plocka ut, men nedanstående sex spelare är tveklöst förtjänta av sina platser. Det enda negativa från dagens vistelse i Lindab Arena var när det på jumbotronen dök upp följande text: ”HELA HALLEN RES ER UPP”. Behöver vi sådant i Ängelholm? Knappast, det kan de få hålla på med i discoklubbar såsom Växjö och Malmö. RLO tar vänligen men bestämt avstånd från den typen av företeelser. Nog om det. Efter att ha sett Rögles tre senaste matcher är det faktiskt inte motståndet i kvalserien som känns som det största hotet i Rögles framfart, det är batterierna. Kan Rögle ladda om batterierna åtta gånger till den här säsongen? I all rimlighet ska det inte gå att högprestera i 16 raka matcher, men beaktat spelet på sistone kan en bragdartad prestationskavalkad vara nära förestående. Härligt Rögle, tack för en fantastiskt bra ishockeymatch.
H: Curry (10 poäng)
O: Lindholm (8 poäng)
C: Everberg (6 poäng)
K: Alexander J (4 poäng)
E: Sondell (2 poäng)
Y: Jacke (1 poäng)
Rögles J20 vann idag den avgörande matchen mot Luleå i åttondelsfinalen. Slutresultatet skrevs till 3-1 efter att Rögle vänt på steken efter underläge med 0-1. Rögles mål gjordes av Gustaf Berling, Anton Lindström och Daniel Sylwander. En – för stunden observant – Glimåkrafanatiker noterade att Rögle säkrade kvartsfinalplatsen genom ett klassiskt fultrix. Ovannämnd observatör noterade nämligen att Rögle regelvidrigt smög in Sylwander efter en icing i det skede då Luleå hade plockat ut sin målvakt. Det visade sig vara ett lyckat drag. Sylwander vann två tekningar i defensiv zon och avgjorde dessutom tillställningen i tom bur. RLO ber läsarna notera att fultrixuppgifter kommer från tredje man och därmed är förenade med viss osäkerhet. Hursomhelst var det riktigt starkt av Rögle att vända underläge med 0-1 i matcher till seger med 2-1 i matchserien. Kvartfinalplatsen är säkrad och det är ju härligt med lite mer matcher nu när spelschemat inte är särskilt tight. Ja jösses, hur ska man hinna med att se allt? Det är ett angenämt problem. All right, Örebro nästa, det närmar sig. Come on Rögle!
Idag gick kvalseriens på pappret svåraste bortamatch av stapeln; Djurgården borta. På förhand var inställningen att en poäng skulle vara ett fantastiskt bra utfall. Djurgården tog ledningen redan i första minuten och fortsatte i bytena efter att demolera Rögle. I det läget kändes poäng oerhört avlägset. Tangnes tog dock timeout redan efter två minuter och 44 sekunder, det vill säga innan det var försent. Med facit i hand var det ett mästerligt beslut. Rögle reste sig sakta men säkert och efter ungefär halva första perioden kvitterade Jensen, fint framspelad av Simon. I sista minuten av den inledande akten drog Alexander Johansson – för tredje matchen i rad (!!!) – på sig en utvisning i offensiv zon. Således fick Djurgården inleda i powerplay i andra perioden och tog i denna spelform ledningen. Noterbart är att målet borde ha dömts bort för offside i målgården. Det var för övrigt den enda grova missen från domarteamet, som för övrigt höll en ganska hög men ruggigt konsekvent nivå. Tack för det, man har nämligen blivit ganska trött på domarnas inkonsekvens tidigare under säsongen. I början av tredje perioden inledde Alexander Johansson sin revansch, då han kvitterade. Mindre än tre minuter därefter slog han till igen, 3-2 till Rögle. Med cirka halva perioden kvar att spela kvitterade Djurgården, men endast 43 sekunder senare återtog Rögle ledningen då Glimmenvall avlossade sin bössa. Alexander Johansson fick assist på den kassen och noterades därmed för sin tredje poäng för kvällen. Därefter orkade hemmalaget inte resa sig och avslutningen på resan mot full pott i Stockholm blev komfortabel.
Sett över hela matchen hade man förväntat sig mer av Djurgården, inget tvivel om det. Rögle gjorde spelmässigt en godkänd insats, inte mer. Att under den förutsättningen välta seriens tokfavorit på bortais är grymt starkt. Fjärdelinan var fullkomligt magnifik idag, framförallt Alexander Johansson och Everberg. Den senare grisade som ett tryffelsvin framför motståndarkassen och tacklade allt han fick syn på. Förbannat nyttiga egenskaper. Även Nisse utförde oerhört nyttigt arbete ute på isen. Två positiva överraskningar idag var Curry och Simon. Den storväxte och av många kritiserade backen var, med lugnt och riktigt stabilt backspel kryddat med offensiva utryckningar, bäst i de bakre leden. Sondell var också riktigt bra, men ett antal farliga ageranden sänker betyget något. Kortväxte Simon – dagens andra positiva överraskning – stod som vanligt för riktigt bra saker ute på isen och idag eliminerades de förödande misstagen. När Simon spelar så är han en stor tillgång. Ovannämnda spelare kniper dagens platser i RLOHT, som dagen till ära togs ut tillsammans med en grönvit broder. Notera att den enda meningsskiljaktigheten som förelåg avsåg huruvida Alexander skulle petas ner några snäpp på grund av den onödiga utvisningen i offensiv zon som kostade ett, om än felaktigt godkänt, mål i arslet. Beaktat hur bra han var i övrigt beslutades slutligen att han fick äran att inta det högsta betyget. Tre poäng är mer än vad man hade vågat hoppas på och inledningen på kvalserien måste betraktas som utopisk. Det är tight mellan matcherna och det gäller att redan nu börja ladda inför omgång två av tio. Hoppas vi ses i Lindab Arena på lördag.
H: Alexander J (10 poäng)
O: Everberg (8 poäng)
C: Curry (6 poäng)
K: Simon (4 poäng)
E: Nisse (2 poäng)
Y: Sondell (1 poäng)
Åttondelsfinalen mot Luleå fick inte direkt någon rolig start för Rögles J20. Dagens hemmalag krossade faktiskt de grönvita talangerna. Slutresultatet skrevs till tennissiffrorna 6-1. Daniel Zaar gjorde Rögles enda mål, assisterad av Martinsson och Wemmenborn. Noterbart är dock att skottstatistiken landade på 22-31. Det var nog ingen slump att Luleå blev över till Rögle när lag 1-7 i J20 SuperElit Topp-10 hade valt motståndare i slutspelets första utslagningsmoment. Hyfsad effektivitet med sex kassar på 22 skott på mål. På fredag väntar den andra matchen i bäst av tre och då räcker det nog inte att Rögle har laddat batterierna och finslipat lite detaljer, för att citera den officiella grönvita webbsidan. Det krävs väsentlig uppryckning i leden och framförallt förbättrad effektivitet. Annars blir det nog inte någon avgörande tillställning i Lindab Arena klockan 11:00 på lördag. Nåväl, på fredag börjar det om från noll och dagens målmässiga resultat är då oväsentligt. Kom igen gossar, låt er inspireras av representationslagets match mot Oskarshamn.
Då är det alltså dags för kvalserien 2012. Smaka på det! Djurgården, Timrå, Örebro, Leksand och Bofors kommer att stå för motståndet. Rögle går in i serien med ett antal fullständiga urladdningar i bagaget och i all rimlighet skall det grönvita laget inte ha mycket att hämta i kvalserien. Även laddningsbara batterier har en begränsad livslängd och det är ytterst tveksamt om Rögle kan ladda om säsongens batterier igen. Efter att ha sett Rögles hyperhockey igår känns det dock som att allt är möjligt. Det till trots är den sunda rekommendationen att gå in i fortsättningen av säsongen med försiktig optimism.
Djurgården, med spelare som Klubertanz, ”Stor-Tjärna”, Brodin, Cehlin, Kempe, Nilson, Ottosson, Ölvestad, ”Lill-Tjärna” och Zibanejad med flera, känns som solklara favoriter för att ta hem seriesegern. Timrå, det andra laget från elitserien, förvisso med namnkunniga spelare såsom Friberg, Hagos, Fleury och Hedström med flera, känns betydligt mer labilt. De bör nog vara riktigt oroliga gällande sin elitserieexistens. Framförallt Leksand kan nog bli ett väsentligt hot, men vi ska inte heller räkna bort Örebro, Bofors och Rögle. I en kvalserie kan allt hända. Pressen är enorm på lagen som ska försvara sina elitserieplatser, de har allt att förlora.
Det är intressant att titta tillbaka på inbördes möten mellan Rögle och de allsvenska konkurrenterna som fortfarande är med och dansar. Mot Örebro har det blivit tre poäng av tolv möjliga, men noterbart är att Rögle vann den senaste matchen lagen emellan. Mot Leksand har det blivit en suddenförlust, en straffvinst, en uddamålsförlust och en vinst med 3-1. Även mot Leksand vann Rögle den senaste drabbningen, mycket tack vare Gistedt som spikade igen kassen uppe i Dalarna. Bofors har Rögle haft lättast för av kvalserielagen. Det har blivit nio av tolv pinnar och den senaste matchen vann Rögle med hela 6-1. Efter att ha skrivit detta stycke börjar den försiktiga optimismen tappa sin nyans och nu gäller det att försöka återgå till ett mer ödmjukt perspektiv.
Jäklar vad roligt det här ska bli. Under den hittills ytterst turbulenta säsongen har hoppet om kvalseriespel i stort sett varit som bortblåst. Det finns det ingen anledning att förneka. Faktum är att det nästan gör det hela än mer delikat. Kvalserien är en snuskigt fet bonus och Rögle kliver rakt in i densamma med allt att vinna. Förutsättningarna är jäkligt tuffa efter att nyligen ha avverkat en playoffserie, men det ska bli oerhört intressant att se om Rögle har mer torrt krut på lagret. I så fall är det oerhört imponerande. Kvalserien 2012, here we come! Den första utmaningen på agendan är Djurgården borta på torsdag. Hyperhockey kommer att ge tre poäng, men det är tyvärr fullständigt orimligt att förvänta sig. Kan Rögle ta poäng i öppningsmatchen är det en ruggigt bra start i den tio omgångar långa serien. Alltid uppåt, alltid framåt!
Det är svårt att smälta hur bra Rögle spelade igår. Oskarshamn verkade förvisso vara tagna av stundens allvar, men det fäller ingen skugga över Rögles prestation. Att resultatet rann iväg till 7-0 var inte konstigt. Rögle spelade en hockey som aldrig tidigare har skådats i Lindab Arena, låt oss kalla det hyperhockey. Farten var absurt hög, passningarna satt på bladet, närkamperna vanns och effektiviteten kan man inte klaga på vid sju gjorda mål även om tvåsiffrigt inte hade varit orättvist. Oskarshamn skall absolut inte skämmas för sin insats, de mötte ett Rögle som överpresterade sjukt mycket i helt rätt läge. I ärlighetens namn är det tveksamt om man någonsin kommer att få bevittna hyperhockey igen. Det var sinnessjukt bra rakt igenom. Det är inte förvånande att lagkaptenen och många andra skämmer ut sig i Malmö efter missat avancemang, men att prata om läggmatch från Oskarshamns sida är bara löjligt. Det var helt enkelt så att Rögle spelade på en komplett vansinnigt hög nivå. Vi som har följt Rögle sedan tidigare och såg gårdagens match är nog rörande överens om det. Har man bristfällig kunskap avseende matchens karaktär kanske resultatet kan te sig märkligt, men det var de facto förbannat logiskt. Rögle spelade hyperhockey mot ett Oskarshamn som mentalt inte orkade ta chansen att avancera till kvalserien. Det fanns bara ett logiskt utfall, total dominans samt spelmässig och resultatmässig slakt.
Det här borde man kanske ha släppt beaktat den fantastiska gårdagen, men det är faktiskt värt en reflektion. Efter att Malmö gjorde mål i tom kasse i det senaste derbyt och därmed tog – vid den tidpunkten – viktigt kommando på grund av bättre målskillnad än Rögle började det gnällas i leden om hur otaktiskt det var. Då till frågeställningen, var det rätt eller fel? För det första är det jäkligt lätt att vara kritisk med facit mitt i näven, men framförallt måste man ställa sig frågan huruvida man vill ha en ledare som inte vågar gå för vinst och fortsatt kontroll eller om man vill ha en så kallad försiktig analytiker som hellre är beroende av andras resultat i viktiga moment utan att våga riskera något. Hade Rögle gjort mål när målvakten plockades hade vi sluppit den sjuka anspänning och kluvenhet som förelåg inför gårdagens match. Tangnes vågade ta beslut som bottnade i att våga vinna, men som han säkerligen visste kunde kritiseras om utfallet blev annat än vad som var tänkt, läs insläppt mål i tom kasse. RLO ger otvivelaktigt Tangnes fullt stöd i frågan. Hellre en ledare som vågar gå för det än en tamkatt som fegar och överanalyserar. Full fart framåt och fortsatt rakryggade beslut i båset tack. Härligt Baggen, vik inte en centimeter!
Malmö besegrade som väntat redan avsågade Västerås. Slutresultatet skrevs till 4-1. Därmed var Rögle tvingade att vinna med minst 5-0 mot Oskarshamn, som inför dagens match hade släppt in 1,8 mål i genomsnitt per match i playoffserien. Rögle hade inför dagens match endast vunnit två matcher av 67 spelade med fem mål eller fler den här säsongen; 7-2 mot Sundsvall samt 6-1 mot Bofors i grundserien. Dagens uppdrag var alltså nästintill omöjligt, men inom idrotten är tydligen ingenting omöjligt. Rögle spelade som i trans under första halvan av matchen, men mattades därefter något rent spelmässigt. 3-0 efter två perioder var definitivt i underkant. Det kunde lika gärna ha stått 8-0 på resultattavlan. I tredje perioden gjorde Rögle fyra mål och slutresultatet skrevs alltså till 7-0. Smaka på det, 7-0!
Dominansen var fullkomligt vansinnig och tvåsiffrig seger hade av spelet att döma varit logisk. Det var en helt sjuk kväll där Rögle skoningslöst slaktade serieledande Oskarshamn med allt att spela för. Ordet framåt fick tveklöst en helt ny dimension. Ordet effektivitet nådde kanske inte nya höjder, men klingade definitivt tillräckligt starkt i Lindab Arena. Den lycka som man känner nu är svår att sätta ord på. Måhända att Malmö vann två viktiga slag på skånsk mark i playoffserien, men Rögle vann kriget. Det var inte bara kvällshimlen som målades i grönt och vitt denna afton. Leverpastejburkar, postlådor, grustag, mänskliga celler, soffor, gardiner, servetter, parkettgolv och allt annat sken plötsligt intensivt i de vackra färgerna. Det var som att betrakta tillvaron genom ett grönvitt filter. Så obeskrivligt vackert, i grönt och vitt.
Efter att man sedan en tid tillbaka har önskat att lyfta in Simon i den gamla förstalinan föll den biten på plats i afton. Tack! Lilja klev in tillsammans med Humlan och Lindgren, medan Alexander Johansson fick lira med Nisse och Everberg. Därmed fick Flash smaka på bänken idag. Dessa förändringar gav utan tvekan önskvärt resultat. Samtliga formationer fungerade riktigt bra och alla spelare förtjänar beröm denna kväll. Här kommer ett axplock. Vi börjar med Fransson. Det var otroligt starkt att hålla nollan. Långa stunder stod han och tittade på när Rögle forcerade, men när Oskarshamn stack upp gjorde han sitt jobb på ett föredömligt sätt. Bland backarna blir det stora plus för Sondell och Lindholm. I de främre leden var Everberg och Nisse sylvassa varje gång de var på isen. Jacke gjorde förvisso en del suspekta grejor och tog än en gång en korkad utvisning i offensiv zon, men stod också för många riktigt delikata byten. Junioren Lilja var ruggigt bra och skapade en handfull chanser på egen hand, men lyckades dessvärre inte få dit puckarna.
Flash gjorde inte ett enda byte men får ändå högt betyg idag. Det kan inte bli något annat när man drar igång publiken med ”Om jag hade vingar som örnen…” efter matchen. Avslutningsvis kör vi på sedvanligt manér RLOHT, där man skulle vilja göra plats till många fler än sex spelare denna kväll. Jäklar vad härligt Rögle. Bragd och mirakel är stora ord, men de passar förbannat bra att använda när ett tillsynes hopplöst uppdrag slutade med kvalseriespel. Det är svårt att sluta skriva denna stund, men vi provar igen. RLOHT nästa, kvalserien nästa, Djurgården borta nästa. Vad är det egentligen som har hänt? Det är nästan ofattbart. Det är fantastiskt. All right, håll i hatten, här kommer kvällens RLOHT.
H: Sondell (10 poäng)
O: Everberg (8 poäng)
C: Lilja (6 poäng)
K: Nisse (4 poäng)
E: Fransson (2 poäng)
Y: Lindholm (1 poäng)
Efter fem av sex omgångar är det kvar tre tävlande om den sista kvalserieplatsen. Oskarshamn sitter lite överraskande i förarsätet två poäng framför Malmö och Rögle. Malmö har två mål bättre målskillnad än Rögle på grund av två stycken färre insläppta mål. Västerås, som placerade sig bäst av lagen i grundserien, är avsågade. Oskarshamn är alltså det enda laget som har avgörandet helt i egna händer. Tar de två eller tre poäng mot Rögle i morgon är saken klar oavsett hur det går mellan Västerås och Malmö. I det fall Malmö tar tre poäng mot Västerås kommer en poäng inte att räcka för Oskarshamn. Rögle har tveklöst det sämsta läget av de tre kandidaterna. Västerås är, som tidigare nämndes, avsågat och allt talar därför för att Malmö kommer att få en bekväm resa i morgon. Man får räkna med att rödhökarna tar full pott. Det grönvita laget måste således vinna med två mål mer än Malmö och då göra fler mål än legoknektarna. Vinner Rögle med åtminstone tre mål mer än Malmö är antalet gjorda mål totalt ointressant. Då tar Rögle kvalserieplatsen. Att Oskarshamn – efter 60 minuter i vardera playoffseriematch – i genomsnitt har släppt in 1,8 mål talar inte direkt för Rögle. Oddsen för grönvitt avancemang till kvalserien är, beaktat ovan, urusla även om chansen naturligtvis finns. I det fall resultatutvecklingen uppe i Västerås går lika illa som man i all rimlighet kan förvänta sig är det bara att hoppas på att Oskarshamn gör sitt jobb i Ängelholm. Att se parasiten Malmö haka sig kvar i säsongen vore nämligen fruktansvärt. Än en gång står man alltså inför en helt sjuk resa på åskådarplats. Tänk om det bara kunde få vara enkelt, att man bara kunde få ägna sig åt att heja fram Rögle i en avgörande match. Så kunde det ha varit om Rögle hade suttit kvar i förarsätet, men nu är det inte så. Det är med fasa man blickar fram emot morgondagen. Det krävs ett mindre mirakel för att kvällen ska sluta lyckligt. Låt oss i alla fall hoppas på att den inte slutar i fullständig misär. Usch och fy, hoppas vi ses i arenan i morgon trots det prekära läget. Ordet framåt måste få en helt ny dimension och ordet effektivitet måste nå helt nya höjder om det ska finnas en rimlig chans för att kunna få måla kvällshimlen i grönt och vitt.
Playoffseriens andra derby är lagt till handlingarna, efter förlust med 3-5 fick man kort och koncist konstatera att Rögle kammade noll igen. Långa stunder skapade Rögle mycket farliga chanser, men det duger helt enkelt inte att vara nära. Malmö å andra sidan prioriterade grisspel och hårt arbete framför kassarna snarare än skönspel och småtrevliga sidledspassningar. Tre snygga mål är dessvärre mindre värt än fem halvgrisiga. Malmö gjorde helt enkelt bättre prioriteringar och deras seger var därför rättvis. Vi tar det hela från början.
Matchstarten blev värsta möjliga när Kollar – omgiven av passiva motståndare – redan efter knappt fyra minuter grisade in 1-0. Ungefär halvvägs in i första perioden kvitterade Rögle i powerplay. Dock var det inte ett klassiskt powerplaymål utan snarare en fin prestation från Berget. Strax efter kvitteringen gnuggade Rögle på vid en avvaktande utvisning på Mattsson. Vid avblåsningen levererade Alexander Johansson en crosschecking i offensiv zon. Hur var det med att undvika botbänken och hålla kylan? Fem mot fyra blev i stället fyra mot fyra. Drygt en minut senare såg Curry ut som ett rundningsmärke fram till han med kropp och klubba sänkte sin överman. Det som skulle ha varit powerplay landade således i boxplay och sedermera underläge med 1-2. Än en gång bedrev Malmö framgångsrikt griseri bland passiva försvarande Rögleiter.
Efter närmare sju minuter av andra perioden kapitaliserade Malmö än en gång i powerplay och precis som vid de andra målen tillkom detta mål ur ett kaos framför Fransson. Drygt 15 minuter in i mittakten reducerade Rögle genom Brendheden, efter mycket fint förarbete av Berget och Sondell. Drygt två och en halv minut därefter var det dags för dagens andra riktigt korkade utvisning. Kapten Jakob Johansson slog nämligen till med en ytterst smaklös fasthållning nere i Malmös zon. Once again… Hur var det med att undvika botbänken och hålla kylan? Än en gång blev det alltså powerplay för Malmö. Vad tror ni hände då? Jodå, 4-2 var ett faktum efter att Tim Heed, från blå, kastade in pucken i röran framför Rögles mål.
Sju minuter in i slutakten var det dags för ännu ett powerplay och man anade naturligtvis det värsta. I stället fick Humlan ett bra läge och dunkade skoningslöst ett stenhårt slagskott rakt upp i krysset. Så ska man göra när man får en målchans. Inget duttande och inget klabb, kompromisslös kirurgisk precision och kraft. Med knappt två minuter kvar av tredje perioden plockade Rögle ut målvakten. Efter två raka icingpuckar från Malmö fick Rögle kontroll på pucken i offensiv zon. Dock fick matchen ett abrupt slut när Sondell – som i övrigt var riktigt bra – mycket slarvigt skänkte bort pucken, varpå Barta dödade matchen.
Förutom den förlorade kampen framför kassarna och de missade målchanserna är det tre individuella misstag som har fastnat på näthinnan; Alexander respektive Jakob Johanssons idiotiska utvisningar i offensiv zon samt Sondells vansinniga risktagande i slutet av matchen. Den typen av förseelser drar ner de personliga betygen väsentligt. När vi ändå är inne på den linjen börjar det närma sig RLOHT, men innan dess kan man passa på att förmedla det självklara. Den här förlusten svider inte lite. Det är ju f-n att förlusterna ska komma just mot de fasansfullt räliga rödhökarna.
H: Brendheden (10 poäng)
O: Berget (8 poäng)
C: Humlan (6 poäng)
K: Jensen (4 poäng)
E: Sondell (2 poäng)
Y: Lilja (1 poäng)
Det var dagen då J20 kunde avancera till toppkvartetten i J20 SuperElit Topp-10-serien, men så blev inte fallet. Brynäs vann rättvist med 5-3 efter att haft ledningen med 5-1 en bra bit in i slutakten. Samtidigt vann Djurgården borta mot Frölunda och därmed petades Rögle ner till plats åtta. Idag gjordes Rögles mål av Axel Wemmenborn, Agust Carlsson och Anton Santesson. Hur var matchen då? Första perioden var en av de bästa som har skådats med J20 den här säsongen och Rögles ledning med 1-0 var absolut inte orättvis. I andra perioden kom Rögle ut något sämre och dessvärre var den spelmässiga utvecklingen därefter inte önskvärd. Brynäs tog över fullständigt. Idag bevakades de hittills icke kontrakterade sistaårsjuniorerna extra noga. Agust Carlsson var bra och stärkte sina odds. Wemmenborn och Scheel var fullt godkända, men inte mer. På backsidan levererade Forslund det han även har gjort tidigare den här säsongen, det vill säga riktigt hög kvalitet och i nästa ögonblick övermod och haveri. Frågan är om den lille backen med det gigantiska spelsinnet inte har spelat bort sina chanser till kontrakt den här säsongen. Synd, men fullt förståeligt i så fall. Kevin fick släppa fem puckar idag, men kan inte lastas för detta. Den hjälp han fick av sina medspelare var vid målen långt ifrån optimal. Därav inte så mycket att säga om hans insats. I bortalaget imponerade lagkaptenen tillika backen Linus Bognesand med rejält, småfult och skickligt backspel. En perfekt medspelare, en vidrig motståndare. Det var riktigt hög klass på hans prestation idag. När man lämnade arenan satt representationslaget nypackat i bussen, på väg mot eftermiddagens hyperviktiga drabbning mot rivalerna nere i söder. Hoppas de inte är lika taggade som man är själv, då kommer övertändningen förmodligen att stjälpa det grönvita laget. Håll kylan och fräls bygden Rögle!
Idag spelade Rögles J20 mot Djurgårdens dito. Underläge med 0-2 vändes till seger med 4-3. Starkt. Bröderna Zaar gjorde ett mål vardera. Lukas Björnsson och Tobbe Törnkvist noterades även de i målprotokollet. I och med segern passerade Rögle Djurgården i den täta tabellen. En pinne skiljer mellan Rögle (plats 7) och DIF (plats 8). Det är dessutom snortight uppåt i tabellen, som är av haltande karaktär. Baserat på de matcher som återstår i serien har Rögle allt i egna händer när det gäller att avancera till fjärde plats. Lag fem och sex har spelat färdigt och Rögle ställs i morgon mot fyran Brynäs. Om inte matematiken missleder en fullständigt klättrar Rögle upp på fjärde plats om det blir vinst med tre mål eller mer. Det vore kanon inför slutspelet. Det är alltså en riktigt viktig J20-match som går av stapeln i Lindab Arena i morgon. Dessutom är det klockren supporteruppvärmning inför eftermiddagens derby nere i Malmö. Nu ska man bara försöka förhandla sig till ett schema som öppnar för två matcher i morgon… Framtiden får utvisa huruvida det lyckas eller ej. Fortsatt trevlig lördagskväll!
Dagen efter omgång fyra (4) bjuder än så länge på dimma och en gråtrist inramning av landskapet. Det är dock inget som drar ner sinnesstämningen, som är på topp efter gårdagens oerhört trevliga resultat i playoffserien, eller förkvalserien om man ska vara nymodig och korrekt. I morgon väntar en oerhört viktig uppgift för det grönvita laget och det finns en nyckelknippa som innehåller flera dörröppnare till framgångens värld. Förstakedjan gick -3 senast mot Malmö och måste lyfta sig rejält till i morgon, främst är det upp till Humlan att kliva upp ett par snäpp. Då kommer även Alex och Lindgren, som definitivt inte har varit dåliga, att få ännu mer luft under vingarna. Likaså är det av central vikt att fjärdelinan med Nisse, Flash och Everberg gör ett lika gediget jobb som uppe i Västerås. Drygt sju minuters istid och lika många med ett retfullt och intensivt gnuggande kunde då konstateras. Så ska det se ut. Det kommer att krävas både bredd och spets för seger i morgon. Vidare måste backarna vara mer följsamma och på hugget, framförallt Curry och Glimmenvall som var av högriskkaraktär igår. Något som också kommer att vara kritiskt är huruvida Rögle lyckas minimera antalet utvisningar. Igår var det för många på kontot. Det kan också noteras att Malmö inte drog på sig en enda utvisning mot Oskarshamn igår. Avslutningsvis kommer vi till den viktigaste av alla dörröppnarna, den mentala nyckeln. Det kommer att vara patologiskt viktigt att hålla kylan och tålamodet i morgon. Det handlar om att älska läget att ha möjlighet att – för en lång tid framöver – stänga igen butiken nere i Malmö. Come on Rögle, på med de mentala stålmannendräkterna, våga gå för seger och krossa rödhökarna när det gäller som mest den här säsongen. Det gäller att vinna de viktiga slagen för att vinna kriget.
Efter två spelmässigt bra matcher kom idag en dipp. Dock lyckades Rögle bibehålla effektiviteten från den senaste matchen, eller till och med förbättra den, vilket i kombination med en välspelande målvakt medförde en stöld av två poäng uppe i Västerås. Hemmalaget totaldominerade i första perioden och efter 20 minuter var underläge 1-2 ett riktigt bra resultat. Andra perioden började i stil med den första, men efter knappt halva matchen gjorde Västerås ett dåligt byte, vilket gav Jacke ett friläge som han distinkt förvaltade. Mindre än en minut senare hängde Jesper Jensen sin andra kasse för kvällen. I detta skede av matchen var Västerås i panik. Minuterna rullade därefter på och spelet jämnades sakta men säkert ut. Västerås kvitterade i slutet av mittakten, men ett oavgjort resultat efter 40 minuter kunde man definitivt inte klaga på. Slutakten blev ganska jämn tillika mållös. I sudden var Rögle bättre än Västerås, mycket tack vare ett powerplay i två minuter. Dock lyckades det grönvita laget inte ta vara på den chansen och matchen gick till straffar. Efter tre imponerande straffar av Humlan, Berget och Glimmenvall var saken klar. Två poäng inkasserades på det grönvita kontot.
Idag var Jesper Jensen bländande, liksom kapten Johansson. Fransson var, bortsett från märkligt agerande vid matchens första mål, mycket stabil. Fjärdelinan som inte får så mycket cred annars måste också lyftas fram. De gjorde ett riktigt gott arbete och pressade Västerås till misstag i uppspelsmomenten. Dock var det oroväckande att se hur svårt Curry och Glimmenvall hade att hänga med i svängarna. Många gånger var de båda fullständigt bortåkta. Uppryckning tack. En besvikelse i de främre leden var Himelfarb. Han kändes direkt iskall även om några fina boxplaysekvenser och en resolut straff landar på pluskontot. Där finns det betydligt mer att krama ut. Plus till Flash för proppen på Broc Little, den satt förbannat fint. Dock vinner den kortväxte talangen inte pris som dagens hårdaste spelare. På den positionen konkurrerar ingen med Västerås lagkapten Per Helmersson. Han täckte skott, föll ihop, kunde knappt resa sig, gjorde det ändå, haltade ut och tog en närkamp ute vid sargen, hjälpte till att avvärja situationen och staplade därefter ut i båset. Det är så man går i bräschen. RLOHT kan ni ta del av längst ner i detta anförande. Sammantaget måste man vara riktigt nöjd med kvällen. Rögle stal två poäng, Malmö förlorade hemma mot Oskarshamn och därmed har Rögle en andra chans att stänga rödhökarnas säsong på söndag. Det vore ohyggligt härligt om det skulle kunna bli verklighet. Kom igen nu, studsa upp igen spelmässigt och bibehåll effektiviteten. Alltid uppåt, alltid framåt!
H: Jensen (10 poäng)
O: Jacke (8 poäng)
C: Fransson (6 poäng)
K: Brithén (4 poäng)
E: Lilja (2 poäng)
Y: Liljewall (1 poäng)
Det var i ärlighetens namn ett blekt Västerås som Rögle besegrade i Lindab Arena igår. Nu gäller det att spelarna förbereder sig på att det med stor sannolikhet kommer att komma ut ett betydligt mer taggat och väsentligt mer vasst Västerås i morgon. Kan Rögle bara spela som i de två senaste matcherna och nå någon form av normal effektivitet finns det dock goda förutsättningar för att stjäla poäng uppe i Västerås. Sett till hur jämn tabellen är vill det nog till att hugga till sig så många poäng som möjligt för att på allvar hänga med i racet om kvalserieplatsen. Serieledande Rögle har nämligen bara en poäng ner till Malmö och Västerås. Oskarshamn, som för närvarande huserar på jumboplats, har ynka två poäng upp till toppen. Det återstår nu tre omgångar av innevarande playoffserie och verkligheten är så enkel att det gäller att prestera i varje match. Det finns inte utrymme för djupdykningar. Det finns inte utrymme för bristfälliga leveranser. Kom igen nu Rögle, försvara förstaplatsen och stanna i förarsätet. Framåt!
En natts sömn brukar läka sinnet, men gårdagens derbytorsk släppte inte förrän under senförmiddagen. Sprängande huvudvärk övergick till en lindrig variant och illamåendet avklingade sakta men säkert. Dessa psykosomatiska åkommor tillhör inte vanligheterna och är tveklöst inte ett kvitto inom den hälsosamma sfären, men det är väl bara att gilla läget och blicka framåt. I afton väntade Västerås i en på förhand tuff match. För andra dagen i rad gjorde Rögle en bra match och var det bättre laget. Idag noterades dock en väsentlig skillnad mot igår; effektiviteten var betydligt bättre och landade på godkänd nivå. Vips så blev det seger och dessutom en komfortabel sådan. Rögle studsade alltså tillbaka direkt och dessutom rakt upp i tabellens topp. Vi ska dock inte glömma att Västerås inte stod för någon vidare prestation idag. Huruvida Rögle gjorde dem dåliga eller om det var Västerås som gjorde Rögle bra låter vi vara osagt. Oavsett vilket landade tre friska poäng på det grönvita kontot. Förstalinan, där samtliga gick -3 igår, kom upp i betydligt bättre standard och anfördes av en sylvass Viktor Lindgren. Även om Humlan blixtrar till med magiska prestationer då och då känns det dessvärre som att han, förmodligen omedvetet, tuffar omkring på 85 procent för närvarande. Så verkar det dessvärre bli när bläcket har torkat på ett nytt kontrakt. Man skulle gärna se att han återgår till sitt genuina och magnifika spel som han tidigare har visat prov på, läs 100 procent rakt igenom. Två spelare som har kommit tillbaka och tillför viktiga egenskaper är Brendheden och Everberg. Närkamper vinns och motståndarmålet attackeras hänsynslöst. Det är riktigt härligt att se, inte minst för att man har saknat det tidigare under säsongen. Det var välbehövligt med bra hockey och seger idag. Förutsättningarna är inte dåliga för en god natts sömn. Skönt! Avslutningsvis presenteras kvällens RLOHT.
H: Lindgren (10 poäng)
O: Brendheden (8 poäng)
C: Alexander J (6 poäng)
K: Everberg (4 poäng)
E: Sondell (2 poäng)
Y: Jacke (1 poäng)
Efter en kavalkad av missade målchanser och två skott i målramen började man ana var kvällen var på väg. Det kändes förbannat viktigt att ta ledningen idag. Efter en mållös första period - där Malmö var snäppet bättre - talade matchbilden otvivelaktigt för att Rögle skulle göra det. Dock kom Rögles uselhet – den som kallar det otur är tämligen naiv – i avslutningslägena att frälsa rödhökarna, som naturligtvis lyckades grisa in två puckar bakom Fransson och dessutom en i tom kasse. Förlust med 1-3 innebär förlorad mark i tabellen, men inte bara det. Förlustens fasansfulla vidrighetsgrad har ätit sig in i kroppen och åsamkat fysiskt illamående. Idag blev man påmind om hur grav aversion man hyser mot Malmö. Det var kanske lite för fint uttryckt, vi släpper nyansen en stund. Avsmak och äckel präglar smaklökarna. Man känner bara tomhet, en vidrig tomhet. Kortfattat om matchen då? Rögle var klart bättre än Malmö i fem mot fem, men var katastrofala i avslutningsmomenten. Dessutom var powerplay obegripligt dåligt. Malmös box flyttades inte i djupled och det blev nästintill parodiskt att gång på gång söka genomskärare genom en låg box. Någon RLOHT finns det inte mental kraft för att förmedla, men dagens kung på isen var tveklöst Bonsaksen. Vilket föredömligt uppoffrande spel han visade prov på. Nu är det nog ett måste med tre pinnar i morgon om kvalserien skall vara rimlig att nå. Ursäkta språkbruket, men i terapeutiskt syfte måste det ut. Fy fan i helvetet vilken jävla vidrig förlust!
Det var som ni känner till oförskämt nära att Malmö missade playoffspel. Att de med minsta möjliga marginal sög sig kvar som en obehaglig parasit stör fortfarande tillvaron i viss mån. Dock gäller det att anpassa sig till rådande förutsättningar och de innebär bland annat match mot rödhökarna i övermorgon, tisdag. Det nalkas alltså derby i Lindab Arena och det ska faktiskt bli riktigt roligt, tillika jobbigt nervöst. Det är så mycket mer än poäng i potten när det nalkas derby. Seger innebär total glädje, men förlust medför å andra sidan vansinnigt konkret misär. Beaktat tabellen kan Rögle i stort sett ställa Malmö på looserperrongen redan efter andra omgången om utfallet blir full pott i grönvit favör. Det vore förbannat trevligt. Som vanligt gäller det att undvika utvisningsbåset, för i powerplay verkar Malmös legoknektar tycka att det är hyfsat roligt att spela hockey. En annan nyckelparameter är att från start föra matchen målmässigt, då kan nog de överbetalda så kallade stjärnorna med rödhökar på tröjorna tappa den lilla lust som finns kvar. Kom igen nu Rögle, slit som djur i varje situation och kriga för hela bygden och stora delar av hockeysverige. Om jag hade vingar som örnen… Framåt!
Säsongens första bortaseger mot Oskarshamn är ett faktum. Dock dröjde avgörandet längre än 60 minuter varpå Rögle tog två poäng. Naturligtvis vore det optimalt med full pott, men två pinnar borta är fullt godkänt. Av rapporterna att döma skall Rögle vara tacksamma för poängen, för alla verkar överens om att Oskarshamn var bättre de första 40 minuterna. Beaktat att matchen inte kunde ses får RLO nöja sig med att presentera dagens tre grönvita målskyttar; Brendheden, Alexander Bergström och Alexander Johansson. Den senare verkar ha använt sig av axel- eller ryggparti för att få puckuslingen i mål och därmed plötsligt stänga butiken för idag. Alla sätt att göra mål är bra utom de dåliga. Det känns riktigt skönt att Rögle fick med sig poäng direkt och helhetsintrycket blir inte sämre av att rödhökarna gick på pumpen hemma mot Västerås. Det blir en spännande fortsättning av serien i veckan som kommer.
Guys and ladies! Denna tidiga morgon inleder vi lika impulsivt som malplacerat i ett sunkigt tält på en söndertrampad och lerig gräsmatta i Helsingborg. För ett antal år sedan stod Volbeats sångare i det där tältet och basunerade ut ordalydelsen ”guys and ladies”. Formulerings osmakliga klang har etsat sig fast i minnet och man blir tvungen att konstatera att det är fasansfullt att vakna tidigt en söndagsmorgon med sinnet kontaminerat med en av lingvistikens mest urdanska och mest avskyvärda avarter. Dagens mentala resa fick alltså ta en omväg in i musikens värld innan man snabbast möjligt kunde penetrera det sportsliga segmentet. Äntligen är man på plats och det vore väl lämpligt att börja om på ny kula. Det gör vi.
Ladies and gentlemen! Idag börjar playoff. Jäklar vad roligt det ska bli. Tänk vilket magnifikt drag det kan bli kring tisdagens derby mot rödhökarna om Rögle får en fin start på playoffserien. Uppgiften – Oskarshamn borta – är tveklöst av rimlig karaktär. Dock ska vi ha klart för oss att säsongens två bortamatcher mot dagens motståndare har resulterat i uddamålsförluster, varav den ena i sudden. Hur kan vi vända detta till något positivt? Rögle har en ypperlig möjlighet att visa att det handlar om att vinna rätt matcher för att nå framgång. Det är det som skall påvisas idag och därför kan man tveklöst gilla läget. Hoppas att spelarna kan göra detsamma.
Laget då? Det ser generellt sett bra ut, men hade man själv varit ansvarig för laguttagningen hade en liten modifiering gjorts. Olsson har visat ett jäkla driv på sistone. Därför skulle han kunna få spela med Brithén och Liljewall. Då hade Lilja – som är den mest formstarke junioren för tillfället – flyttats in tillsammans med Nisse och Everberg. Detta skulle medföra att Flash – som dessvärre inte har blixtrat de senaste matcherna – hade fått börja på bänken. Skulle Olsson, som de facto kan bidra med både himmel och helvete, börja svagt skulle han kunna lyftas ut. En taggad och revanschsugen Flash skulle då ta plats i Nisses lina och Lilja skulle flyttas upp till Brithéns. Hängde ni med på resonemanget? Nåväl, många gånger har man konstaterat att det är tur att man inte har med laguttagningen att göra, men likväl får man ha åsikter. Kom igen nu Rögle. Alltid uppåt, alltid framåt!
Igår kväll blev spelprogrammet för playoffserien fastställt. Rögle kommer att börja borta mot Oskarshamn. Redan i morgon är det dags att bevisa att det finns såväl tävlings- som träningshästar. Rögle får helt enkelt visa att det gäller att vinna rätt matcher och slå tillbaka Oskarshamns gårdagsseger per omgående. Lottningsmässigt är det bästa möjliga inledning för det grönvita laget även om det naturligtvis inte finns några lätta matcher i en playoffserie. Efter morgondagens match väntar en vilodag innan det är tid för två raka hemmamatcher; mot Malmö och Västerås. Sedan vänder det hela och därmed kommer Rögle att avsluta hemma mot Oskarshamn måndagen den 12 mars. Förmodligen är det detta datum som det kommer att avgöras vilket lag som tar den sista kvalserieplatsen. Det är nämligen svårt att föreställa sig att något av de fyra playofflagen skall ha satt punkt i den debatten innan dess. Det är spännande matcher som väntar och nu går vi in i den mest nervkittlande delen av säsongen. Mumma, det är gott med riktig hockeynerv.
Hade Almtuna bara tagit poäng mot Malmö hade rödhökarna missat topp-7. Det såg mycket tillfredsställande ut länge under kvällen, men med cirka 1,58 förbannade procent kvar av matchen uppe i Uppsala gjorde Malmö matchens enda mål. Det var alltså retfullt nära att drömmen om fullständig misär i Malmö gick i uppfyllelse. I stället klarade de sig kvar med minsta möjliga marginal, vilket dessvärre kan vara början på en osedvanligt fasansfull mardröm. Må det stanna vid en spekulation. Positivt var dock att Rögle släppte in en sen kvittering mot Oskarshamn, vilken genererade en mindre bonuspoäng till rödhökarna än om Rögle hade tagit full pott. I playoffserien blir det följande lag. Västerås (4 bonuspoäng), Rögle (3), Oskarshamn (2) och Malmö (1). Mora blev – trots storseger mot Borås – dagens stora förlorare. Med tanke på att stora delar av dagens match stördes av frekvent uppföljning av övriga matcher avges ingen RLOHT. Detta till trots kan vi passa på att lyfta fram två unga spelare som gjorde det riktigt bra idag; Everberg och Lindholm. Framförallt den förstnämnde levererade ytterst solid ishockey. Vilken tyngd, vilken kraft och vilket närkampsspel. Där har vi en murbräcka som kan bli riktigt nyttig framöver. Beaktat hur svajig säsongen har varit känns det ganska hyfsat med en femteplats och säkrat playoffspel, även om det bara är att inse att sannolikheten för avancemang till finrummet är minimal. För er som inte har följt kvällens drama kanske det kan vara lämpligt att nämna att Rögle föll med 4-5 efter straffar mot Oskarshamn idag. Inom en mycket snar framtid går vi en lindrigt uttryckt intensiv playoffserie tillmötes. På återseende!
I kväll skall serien avslutas när Oskarshamn gästar Ängelholm. För Rögles tabellplacering är matchen totalt intressant, men aftonen ger möjlighet till en nyttig genomkörare för Ted Brithén och Jakob Lilja, som under en tid har varit indisponibla för spel. Det är ett utmärkt tillfälle för att återfå matchtempot innan playoffserien, eller förkvalserien som vissa kallar den, drar igång. Enligt klubbens officiella webbsida finns dock vissa frågetecken för Teds medverkan. Hoppas att han är i speldugligt skick, för under säsongens fortsatta resa kommer Rögle att behöva ställa upp med bästa tänkbara lag i bästa möjliga skick. Gör Almtuna samt Mora och/eller Södertälje sitt jobb i afton får Rögle gärna vinna och leverera högklassig hockey. Under andra förutsättningar vore det mycket passande med förlust. Det är en märklig situation som man får hantera på ytterst flexibelt manér. Hoppas vi ses i Lindab Arena för att följa dramatiken. Serien skall cementeras, agnarna skall skiljas från vetet och framtida utmaningar skall konkretiseras.
Det är inte mycket man kan göra för att påverka utfallet i hockeyallsvenskans sista omgång, men det gäller att dra sitt strå till stacken. RLO och Bjäre Entreprenad har i ett exklusivt samarbete beslutat att skicka ett litet stimulanspaket till Almtuna inför deras match mot Malmö i morgon. Nedan presenteras det hela i publikt format.
Till spelare och ledare i Almtuna IS
Ni är ett fartfyllt gäng med hemmaborg i Gränbyhallen, en av få tighta gamla islador som finns kvar inom svensk elithockey. I Ängelholm hör man nästan aldrig någon tala illa om Almtuna, som under många år har setts som en – med begränsade finansiella muskler – hårt arbetande uppstickare i allsvenskan. Annat är det med er motståndare i morgon, Malmö, som gång på gång försöker köpa sig framgång. Det uppskattar vi definitivt inte. Almtuna, i morgon har ni en mycket viktig uppgift framför er. Ni kan genom att segra starkt bidra till att Malmö missar playoffserien. Trots att matchen är tämligen betydelselös för er säsong som helhet, ber vi er att göra allt som står i er makt för att segra. Visst vore det härligt om ni kan avsluta säsongen snyggt, med full pott och med ett glädjefyllt omklädningsrum. Skulle det bli så kommer glädjen att katalyseras längs sin resa söderut för att kulminera i en enorm dos glädje i Lindab Arena med omnejd. Kämpa, slit och segra. Gör ni det och Malmö därmed missar playoffserien kommer en blomsterkrans till er som bevis på vår uppskattning. Även om blommorna någon gång vissnar, så ljuger de aldrig. Lycka till, må alla möjliga krafter vara med er i morgon!
Väl mött
Red Line Offside i samarbete med Bjäre Entreprenad
Säkrad femteplats, Malmö förlorade mot Mora, Oskarshamn vann och Södertälje tog en poäng. Sammantaget blev den näst sista omgången i allsvenskan en mycket trevlig historia. Nu ligger Malmö sjua, med ynka en poäng mer än Mora och två poäng före Södertälje inför sista omgången. Såväl Mora som Södertälje kan alltså gå om Malmö, vilket skulle innebära ett praktfiasko för klubben med de svindyra spelarna. Det hade varit oerhört välklingande poesi att läsa om missat playoff för rödhökarna. Då till förutsättningarna. Det allra viktigaste är att Almtuna slår Malmö, då står dörren vidöppen för Mora och Södertälje. Det förstnämnda laget tar sig an bottenlaget Borås och SSK lirar borta mot gamla Bofors, som redan är kvalserieklart. Sannolikheten för att åtminstone ett av lagen, Mora och Södertälje, tar full pott är stor. Mora har riktigt bra målskillnad så det räcker att de tar en poäng mer än Malmö för att gå förbi. Södertälje har dock riktigt sur målskillnad, så det gäller att de tar tre poäng mer än Malmö i slutomgången för att passera. Hur påverkar Rögle vs. Oskarshamn detta då? Ponera att Rögle slår Oskarshamn under ordinarie tid, att Malmö tar två poäng uppe i Uppsala och att Mora tar tre poäng. Då skulle Mora gå förbi Malmö, men samtidigt skulle Malmö passera Oskarshamn och därmed rädda en plats topp-7. Således är det av största vikt att Rögle förlorar mot Oskarshamn, då reduceras nämligen risken för att man hjälper Malmö att förlänga säsongen. Även om Malmö skulle vinna mot Almtuna vore det passande med grönvit förlust, då elimineras Malmös chanser att avancera i tabellen och därmed skulle de inte kunna sno med sig en extra bonuspoäng in i playoffserien. Det är tveklöst en spännande slutomgång som väntar. Framåt Mora, framåt Södertälje, framåt Oskarshamn, men framförallt… FRAMÅT ALMTUNA! Visst kommer det att kännas lite sjukt att heja på motståndarna i morgon, men det är det självklara valet. Kom igen nu alla berörda parter. Se nu till att Malmö missar playoff, det skulle skänka oerhörd glädje i nordvästra Skåne med omnejd och troligen även på många andra håll i hockeysverige. Det är en dröm som kan gå i uppfyllelse.
Leksand borta tillhör i teorin en av de svårare matcherna man kan spela i årets upplaga av allsvenskan. Igår var det dock ett kvalserieklart Leksand som stod för motståndet och det märktes. Masarna gick – troligen omedvetet – inte för fullt för att vinna kampen. Rögle kramade nog inte heller ut 100 procent av laget, men kom upp i en betydligt högre nivå än Leksand. Rögle bökade mer som tryffelsvin än vad Leksand gjorde. Det lönar sig att böka och grovjobba i ishockey. Därför var gårdagens grönvita viktoria lika logisk som skön. Seger med 3-1 innebar att tre friska pinnar landade på kontot och därmed säkrades femteplatsen. Noterbart är att Hampus Lindholm äntligen – om än lite turligt – förvaltade ett bra läge. Grattis till första A-lagsmålet. En annan ovan målskytt fick även han smaka på nätet igår; Sean Curry drog ett par gubbar och avlossade därefter ett slagskott som resulterade. Höga odds på dessa målskyttar, men lågt på den tredje. En formtoppad Alexander Johansson ristade nämligen in slutresultatet i betong. I målet fick Joel Gistedt chansen efter att ha vaktat båsdörren en tid. Låt oss säga att han tog tillvara på den chans som gavs. Gistedt stod för en handfull extremt högklassiga räddningar och tog dessutom allt han skulle ta. Leksands mål hade ingen målvakt kunnat avvärja. Det var suveränt målvaktsspel som vi fick ta del av igår. I kombination med gårdagens övriga resultat blev kvällen oerhört tillfredsställande och det är med mycket muntra tongångar det är dags att avlägga RLOHT hänförlig till Leksand vs. Rögle.
H: Gistedt (10 poäng)
O: Alexander J (8 poäng)
C: Sondell (6 poäng)
K: Lindholm (4 poäng)
E: Jacke (2 poäng)
Y: Brendheden (1 poäng)
Gårdagens tillställning i Lindab Arena var tveklöst händelserik. Det var en match som präglades av högt tempo, vilket dessvärre påverkade spelkvaliteten i negativ bemärkelse. Kompetensen hos de båda lagen var dessvärre inte tillräcklig för att hantera farten och intensiteten. Stundtals blev det faktiskt riktigt dåligt och felpassningarna avlöste varandra. Man får de domare som man förtjänar och därför var domarinsatsen lika passande som den var osmaklig. Vi släpper den pucken där, för annars är det bara risk för att man sitter och eldar upp sig själv i onödan. Då till händelseutvecklingen. Rögle öppnade riktigt starkt och såg betydligt hetare ut än Södertälje, dock var det bortalaget som tog ledningen efter undermåligt defensivt arbete av juniorlinan. I ärlighetens namn hade Flash, Sylwander och Scheel det tufft igår, de vägde alltför lätt. Det såg många gånger ut som att det var pojkar mot män, vilket det de facto även var. Nya tag gossar, er tid kommer. Efter 20 minuter var ställningen 0-1, men i mittakten kvitterade Rögle genom Alexander Johansson. Det annars mest minnesvärda från andra perioden var Daniel Sylwanders magnifika backcheckingsekvens som satte stopp för en stekhet målchans. Ett fragment i världsklass ur en annars blek prestation. I lördags var det Simon Olsson som blandade vin och vatten på ohälsosamma nivåer, igår var det Sondells tur att bära slumpmössan. Ena stunden var det genialiskt, nästa komplett vansinnigt och direkt livsfarligt. Matchens lirare? Visst, om man bara mäter högstanivå, men knappast ur ett mer holistiskt perspektiv. På den punkten verkar det dock råda delade meningar. Målmässigt fick vi nöja oss med ett mål för vartdera laget under ordinarie speltid. Den vidhängande förlängningen fick ett plötsligt slut när Glimmenvall – likt en rädd körgosse – nervöst strulade bort pucken på egen blå. Vad kan då hända? Jo, spiken i kistan och tack för kaffet. Det var bara att bege sig ut på en extraordinärt undermålig grusparkering, trampa i av mörker fördunklade vattenpölar och försöka studsa ut från parkeringen med en intakt bil utan att köra på någon i det nattsvarta landskapet. Undrar om matchens kvalitet var sämre än grusparkeringens skick? Dött lopp på den känns det som. Nåväl, dags att släppa gårdagen och blicka framåt. Playoff känns tveklöst klart för Rögle, men nu gäller det att försvara femteplatsen och bonuspoängen. Första utmaningen blir Leksand borta i morgon, sen avslutas serien med hemmamatch mot Oskarshamn. Sex poäng samt ett par flak grus på parkeringen och belysning på densamma så blir det prima. Verkställ!
H: Alexander J (10 poäng)
O: Himelfarb (8 poäng)
C: Brendheden (6 poäng)
K: Jensen (4 poäng)
E: Liljewall (2 poäng)
Y: Lindgren (1 poäng)
Igår kom Tingsryd till Rögles hemmaborg. Tack och lov blev det en anständig dag på jobbet och tre nya poäng till samlingen. Matchen slutade 5-2 efter att Rögle stängde butiken på stabilt manér de sista 20 minuterna. Matchens största utropstecken var att Alexander Bergström gjorde en riktigt bra match. Berget stod inte – som tidigare – cementerat på isen utan rörde sig, vann närkamper och skapade farligheter. Otroligt härligt att se, äntligen. En annan positiv överraskning var Simon Olssons framfart. Det verkade som att en liten gnutta självförtroende hade smugit sig in innanför utrustningen och viljan var det minsann inget fel på. Det blev en hel del fina nummer, dessvärre även ett antal mindre hälsosamma beslut. Därav hamnar han utanför RLOHT, men prestationen är ändå nämnvärd i jämförelse med vad han har levererat tidigare under säsongen. Topp-6 från gårdagen finner ni som vanligt längst ner i detta anförande. Om vi ska blicka framåt återstår tre omgångar av serien och det luktar tveklöst playoff. Den enda rimliga målsättningen är att försvara femteplatsen. Första steget på vägen är tre friska pinnar mot Södertälje. Matcherna duggar tätt nu och låt oss hoppas att vi ses i arenan i morgon klockan 19:00.
H: Jacke (10 poäng)
O: Bonsaksen (8 poäng)
C: Himelfarb (6 poäng)
K: A. Bergström (4 poäng)
E: Lindgren (2 poäng)
Y: Fransson (1 poäng)
Den grönvita segerraden tog i afton slut för den här gången. Efter en riktigt bra första sjättedel med rejäl Rögle-dominans tog Västerås ologiskt ledningen efter exemplarisk trafik in mot Fransson i Rögle-kassen. Efter målet rasade Rögles fina och fartfyllda spel samman och efter 60 spelade minuter kunde man konstatera att Rögle föll tungt uppe i Västerås. Sett över hela matchen finns det inte så mycket att säga om förlusten. Slutresultatet 5-2 speglar matchen ganska bra. Västerås var helt enkelt betydligt bättre än Rögle. Det mest positiva som finns att notera från kvällens match är att Brendhedens målform verkar hålla i sig. Med sina två baljor var han den ende som lyckades lura burväktare Sperrle den här kvällen. Domare Mikael Lindqvist ska vi inte heller glömma bort. Han levererade den bästa domarinsatsen som skådats i allsvenskan på riktigt länge. Man får verkligen leta efter fel i efterhand om man ska hitta några. Vad skönt det var att se en match där domaren inte förstörde kampen. Hatten av för det. Då till de mindre trevliga nyheterna. Såväl Lilja som Brithén fick utgå idag. Hoppas de är fit for fight snart igen. Avslutningsvis blir det en känga i ändalykten på Viasat som levererade en stream som var så grusig att spelarnas nummer var riktigt svåra att urskilja. Därav blir det ingen RLOHT idag, det vore lika oseriöst som bilden var dålig. Nåväl, en förlust borta mot Västerås kan man inte säga så mycket om. På lördag väntar Tingsryd i hemmaborgen. Hemmamatch mot ett bottengäng står alltså på agendan och då är det bara en sak som gäller; tre poäng. Visst, det är Rögle som skall vinna en ”enkel” match och då har man lärt sig att inte ta något för givet. Kom igen nu Rögle, gör jobbet på lördag så ska vi nog kunna förgylla helgen med viktorians vackra nyanser. Det nattsvarta alternativet vore förbannat opassande.
I Mora hade Rögle lindrigt uttryckt marginalerna med sig när tre poäng inkasserades. Igår, i hemmamatchen mot jumboteamet Borås, tog Rögle full pott igen. Den här gången var det tveklöst välförtjänt. Inte för att Rögle stod för någon extraordinärt vass prestation, utan snarare för att Borås var lika dåliga som tabellen visar. Den största positiva överraskningen i det grönvita laget var junioren Jakob Lilja. Han levererade sin klart bästa insats på representationsnivå och än en gång fick vi ett kvitto på vad som finns att hitta i den numera formidabla juniorverksamheten (låt oss bortse från J20:s två förluster i helgen). Tillsammans med Liljewall och Brithén var han en av de mest framstående offensiva härförarna. På backsidan agerade Kryddan och Jensen mycket stabilt, vilket premieras, inte minst en ytterst svajig säsong som denna. Vi ska inte heller glömma mannen bakom masken. Fransson stod än en gång för en storartad insats i kassen. Är han på väg mot gammal god form? Bättre sent än aldrig. Nåväl, det var tre sköna poäng som inbringades igår. På onsdag väntar en svår nöt att knäcka, Västerås borta. Innan fokus läggs på den matchen kan det kanske vara passande att avlägga RLOHT hänförlig till gårdagens seger.
H: Lilja (10 poäng)
O: Fransson (8 poäng)
C: Brithén (6 poäng)
K: Curry (4 poäng)
E: Liljewall (2 poäng)
Y: Jensen (1 poäng)
I gårdagens sexpoängsmatch mellan Mora och Rögle var det grönvita laget under stora delar av matchen utspelat. Det såg inte bra ut. Tack vare att Fransson var glödhet mellan stolparna knep Rögle tre mycket viktiga poäng i playoff-striden. I ärlighetens namn var det tämligen oförtjänt att Rögle stal samtliga poäng. Den tidigare så många gånger kritiserade ineffektiviteten kan man dock inte klaga på den här gången. Det var effektiva Rögle som var i farten; ett distinkt krysskott från Brithén, ett kliniskt avslut i andra krysset av Liljewall, en klockren macka från Nisse till Brendheden för andra matchen i rad och detta kryddat med ett klassiskt ärkegrismål signerat Brithén. Det blev alltså fyra kassar framåt och endast en insläppt. Den enda gången Fransson kapitulerade var i boxplay. Ett skott från blå i kombination med en vältrafikerad stekpanna gav utdelning för hemmalaget. Det är ingen slump att det var så det blev mål. Skott i kombination med rejäl trafik är framgångsrecept mot såväl heta – läs Fransson igår – som svala målvakter. Det var länge sedan någon av de grönvita målvakterna vann en match till laget och det var jäkligt skönt att se det hända igår. Baksidan på myntet är naturligtvis den låga nivå som Rögle presterade på. Vissa rapporter vittnar om ett tätt försvarsspel. Nja, såg vi samma match? Hursomhelst landade tre riktigt sköna pinnar i Ängelholm igår och det ska vi vara förbannat tacksamma för. Tack Fransson!
H: Fransson (10 poäng)
O: Brithén (8 poäng)
C: Bonsaksen (6 poäng)
K: Jensen (4 poäng)
E: Sondell (2 poäng)
Y: Liljewall (1 poäng)
Tro det eller ej, men idag – för första gången på riktigt länge – fick man se en riktigt bra hockeymatch i Lindab Arena. Rögle besegrade serieledande Örebro med 3-2. Det grönvita laget gjorde en klart bättre match än Örebro, men fick slita mer för varje mål. Örebro agerade som ett typiskt topplag, livsfarligt så fort det närmade sig målchans, även om det då och då dröjde ganska länge mellan gångerna. Hur var matchen i övrigt då? Örebro grisade in 1-0, sist på pucken var Tinas, Tommys och Tobias bror. I spel fem mot tre kunde sedan Sprit-Conny utöka till 2-0 efter ett magiskt långt byte. Man ska ju inte lämna isen innan man har hängt en kasse. Nåväl, i det läget kändes det ganska tungt. Rögle fick en gratischans att ta sig tillbaka in i handlingen i form av ett fyra minuter långt powerplay. Efter extremt undermåligt spel reducerade Brendheden. Målet kom helt ologiskt, under Rögles sämsta fas i matchen. Strax därefter dundrade Lindgren in kvitteringen från i stort sett samma läge som Brendheden tidigare avlossat bössan från. 2-2 var ställningen efter 40 minuter och utgången var oviss. Det kom bara att falla ett mål i slutakten och det var precis lagom. Speedkulan Nisse Bergström svävade på egen hand förbi Örebroförsvaret och serverade Brendheden öppen kasse. Tack och puck i nät. Undrar vad det var för odds på att Andrée skulle göra två mål? Det kan egentligen kvitta, han gjorde hur som helst en riktigt bra match idag. Då till övriga topprestationer, naturligtvis avses RLOHT.
H: Lindgren (10 poäng)
O: Brendheden (8 poäng)
C: Jensen (6 poäng)
K: Curry (4 poäng)
E: Alexander J (2 poäng)
Y: Nisse (1 poäng)
Hockeyabstinens? Knappast. Det har hittills varit ett riktigt skönt break från allsvensk hockey och förhoppningsvis har suget tilltagit igen lagom till måndag. Då väntar en riktigt tuff match för Rögle som skall ta sig an serieledande Örebro. Poängen kommer att vara lika svåråtkomliga som de är viktiga i striden på en playoffplats. Det positiva är att ett eventuellt nederlag inte kommer att kännas lika vidrigt som mot Almtuna eller Sundsvall eftersom det är ett riktigt bra lag som står för motståndet på måndag. Å andra sidan är det negativa att oddsen för grönvit seger är väsentligt högre än vid föregående hemmamatcher. Dock ska man inte göra en alltför stor affär av detta resonemang eftersom det verkar som att alla kan slå alla i innevarande upplaga av allsvenskan. Låt oss hoppas att Rögle kommer upp flera nivåer i kvalitet och därmed kan bjuda upp till en dramatisk och välregisserad dans, en välspelad hockeymatch med reell möjlighet att knipa poäng, gärna full pott.
Åtta omgångar återstår av innevarande upplaga av allsvenskan och det kommer att bli ett tight race gällande tre av playoffplatserna. Topp-4 känns fullständigt orimligt och därför är det plats fem som får betraktas som bästa möjliga utfall i nuläget. Det lär vara fem lag som slåss om tre platser. Södertälje (70 poäng), Rögle (68 poäng), Malmö (68 poäng), Oskarshamn (68 poäng) och Mora (66 poäng) är aktörerna som strider om en förlängd säsong och fortsatt hopp om elitseriespel. Hoppet är – som i så många andra sammanhang – det sista som slocknar även om all rimlighet sedan länge har blåst bort. Det är nog bara att inse att det är i stort sett omöjligt att ta sig till den svenska hockeyns finrum via playoff med nuvarande upplägg. Hur ofta formtoppar ett lag 16 matcher i rad (läs playoff- samt efterföljande kvalserie)? Nåväl, en sak i taget. Första utmaningen för Rögle blir att leverera ett väsentligt förbättrat spel i de avslutande åtta omgångarna så får vi se var det bär. Det är tid för att ladda batterierna under landslagsuppehållet för att försöka gå in i seriens avslutning med neutral sinnesstämning, som ett blankt blad. Det vore nog hälsosamt. På återseende.
Underläge med 0-1 och förlorad skottstatistik med 4-21 efter första perioden bådade inte gott. Det kändes som att ännu en förlust skulle inkasseras. Glädjande nog vände Rögle på steken och lyckades besegra Troja uppe i Ljungby. Slutresultatet skrevs till 6-3 i grönvit favör. Jesper Jensen hade med 24:18 mest istid i Rögle och checkade ut med fina +3 i plusminusstatistik. Man brukar ju säga att släkten är värst, så även igår. Alexander Johansson hängde två baljor mot sitt gamla lag. Gott att den alltid hårt arbetande Alexander fick utdelning i protokollet. Segern igår var oerhört välbehövlig i ett supporterperspektiv och kan nog göra susen när man försöker ladda de mycket sargade batterierna under landslagsuppehållet.
Ett brev kom från Rögle BK. Redan innan man öppnade kuvertet kunde man ana att det skulle vara någon form av smörjmedel för att inte tappa alltför många seriekortsköpare till nästa säsong. Innehållet var bland annat ett konstaterande att säsongen hittills inte motsvarat förväntningarna – det behövde man kanske inte hjälp för att lista ut – och två ståplatsbiljetter till Rögle vs. Borås. Som isolerad företeelse är det väl trevligt att få biljetter, men i verkligheten är deras värde så lågt att det blir svårt att hitta tagare även om man försöker ge bort dem. Så iskallt är Rögle för tillfället. Brevet är definitivt ett kvitto på att det är kris i klubben. Frågan är hur man har budgeterat den här säsongen. 3 200 åskådare per match i snitt? Playoff-serie? Kvalserie? Man behöver inte vara raketforskare för att orons lampa skall börja lysa. Att ledningen redan verkar börja bli rädda för att tappa seriekortsköpare inför nästa säsong reducerar inte direkt skenets styrka. Hedlund – som undertecknade brevet – och hans kumpaner borde i stället ha återbetalat delar av kostnaden för den bristfälliga produkt som har levererats innevarande säsong. Naturligtvis är det dock orimligt om budgeten redan har spruckit och man kan inte undgå att spekulera kring att fallet är så. På ytan lär det vara leenden och positiva tongångar fram till årsredovisningen ser offentlighetens ljus – det är ju Rögle vi snackar om – och först då kan vi svart på vitt se det reella ekonomiska utfallet. Man skulle faktiskt bli positivt överraskad om det inte är ett fullständigt haveri. Några miljoner back skulle nog kännas som en vinstlott, vilket i sig är förbannat sjukt. I dessa tider skulle man verkligen behöva lite grönvit glädje och en början skulle kunna vara tre poäng i kvällens match mot Troja. Efter matchen mot Sundsvall kan man dessvärre inte vara positiv inför drabbningen i afton även om man gärna skulle vilja vara det. RLO inväntar kvällens resultat och återkommer när hockeyapatin temporärt avtar i intensitet.
Planer fanns på att åka till Ljungby i morgon för att bevittna en klassisk drabbning mellan Troja och Rögle, en fredagsmatch man har sett fram emot en längre tid. Efter gårdagens extraordinärt avskyvärda bottennapp kändes det dock ytterst ointressant att åka upp till Ljungby. När man vaknade i morse bestod känslan och därför är beslut nu fattat. Det blir ingen resa till Ljungby den här gången. Gränsen är helt enkelt nådd. I med- och motgång brukar vi säga, men för första gången på riktigt många år känns det bara så förbannat ointressant. Apatin från isen verkar ha kontaminerat sinnet. Vissa sår läker inte på två dagar.
Var finns brandsläckare? Nacken framför en var så röd att det fanns anledning att tro att det skulle börja brinna i kragen på matchtröjan. Det gjorde det dock inte. Tyget verkade lika ointresserat av att brinna som Rögle verkade vara av att spela ishockey. Det grönvita laget ”lyckades” förlora med 3-6 mot Sundsvall och det finns det absolut inga ursäkter för. Det är skandal av stora mått. Sundsvall spelade förvisso mycket genomtänkt småful och destruktiv ishockey. Begränsade resurser utnyttjades på bästa tänkbara sätt och spelarna från norr ville prestera, de ville spela ishockey för att vinna. Rögles agerande var rena motpolen. Pulsen sjönk i takt med att haveriet fortgick och en temporär monstruös höjning efter dubbla slashingar från Sundsvalls bås kan ha räddat liv. Kroppen chockades igång till maniska nivåer. Därefter var pulsen återigen drastiskt sjunkande av uppgivenhet. Efter 60 plågsamma minuter så kallad ishockey gav frisk tillika kall utomhusluft möjlighet att nå någon form av normaltillstånd. Rögles prestation var så usel att tragik nästan kom att övergå i nattsvart parodi. Dock skall det inte falla någon skugga över Hampus Lindholm som trots sin ringa ålder var tveklöst bästa back i Rögle. Betyget blir godkänt, vilket säger en hel del om övriga backars spel. Gistedt var helt OK under den tid han spelade. Övriga fyra i RLOHT från gårdagen landar på godkända betyg. Arbetshästarna – Lindgren och Nisse – kämpade på som vanligt. De två senare fick dessvärre inte ut så mycket av sitt slit igår varpå betygen för dessa herrar endast landar i närheten av godkänt, de nådde inte hela vägen men hatten av för arbetsinsatsen. Då till de mindre trevliga utmärkelserna. Pane och Sondell får betyg så usla att det inte ens finns ord för det. Skandalöst och miserabelt är dessvärre underdrifter. Övriga – och det är lindrigt uttryckt alltför många – får underkänt. Rögle visade idag ett vidrigt ansikte som inte ens har i en playoffserie att göra. Det är rå fakta tillika den fasansfulla verklighet vi måste försöka hantera. Innan vi kastar oss på RLOHT återges ett sms som inkom igår kväll från en supporterkollega som inte hade möjlighet att ta sig till arenan.
”Önskar jag va där o bevittnade tragiken. Inte ofta man får uppleva sån fruktansvärd uselhet.”
H: Alexander J (10 poäng)
O: Gistedt (8 poäng)
C: Jacke (6 poäng)
K: Lindholm (4 poäng)
E: Humlan (2 poäng)
Y: Brendheden (1 poäng)
En ryttare som ramlar av sin häst skall upp på hästen igen direkt, en pilot som skjuter ut sig skall upp och flyga direkt igen. Det finns inte utrymme för att falla samman om man vill nå framgång. Således, upp på hästen igen Rögle, det är dags för ny match på onsdag och poängen är lika värdefulla då som de var idag. Naturligtvis är en match mot Sundsvall inte lika viktig som ett derby rent emotionellt, men trots dagens dystra sinnesstämning finns det en tabell att tänka på. Femteplatsen är definitivt inom räckhåll i det getingbo som Rögle befinner sig i. Skall det vara en rimlig målsättning att nå gäller det att vinna på onsdag. Spelarna måste kunna ladda om, spelarna måste kunna vinna en i teorin enkel match. Dock ska vi ha klart för oss att Sundsvall kan bli en nagel i ögat om knappt två dygn. 100 procent från start till mål tack, annars kan det bli jobbigt. Ännu mer trafik tack, in i stekpannan gossar så kör vi.
Ett skitmål som gav Malmö momentum, en kvittering i powerplay, ett – i ärlighetens namn – riktigt snyggt nummer av Klasen, ytterligare en utjämning i numerärt överläge och en avgörande straff av Barta gjorde att Rögle förlorade derbyt. Malmös ledningsmål stavas slump och tur, det finns inte så mycket mer att skriva om det. Rögles kvittering kom i powerplay efter ett inte alls märkvärdigt skott från Sondell. Dock var det en fröjd att se Brendheden i stekpannan. Äntligen trafik framför motståndarnas keeper och vips så blev det utdelning. Det är inte svårare än så att göra mål i ishockey. Malmö återtog därefter ledningen igen. Klasen grundlurade Jesper Jensen – som inte hade någon av sina bättre dagar – och tryckte distinkt pucken högt upp i mål. Efter påtaglig hemmadominans i tredje perioden fick Rögle chansen att spela powerplay igen. Den här gången avlossade Jensen ett skott från blå. Framför kassen stod Glimmenvall och skymde. Vad hände? Mål igen efter backskott med trafik framför kassen. Ja, så enkelt är det att göra mål i ishockey, det behöver inte föregås av kirurgiskt precisa diagonalpassningar som passerar på gränsen till ett oräkneligt antal spelare. 2-2 var ställningen efter ordinarie tid och förlängningen blev mållös. Endast en spelare lyckades göra mål på straff, dessvärre var det en rödhök. Alexander Barta stängde kiosken med en välslagen straff. I det stora hela kändes faktiskt Malmö snäppet vassare och hetare än Rögle, så utfallet kan man inte säga så mycket om. En poäng borta är kanske inte så jäkla tokigt, men att förlora mot Malmö är lika vidrigt varje gång det händer, oavsett hur det sker. Dagens mest positiva del var trafiken framför kassen, som var betydligt bättre än i föregående matcher. Det finns mer att jobba på inom det området, men förändringen var tveklöst i positiv riktning. RLOHT nästa.
H: Fransson (10 poäng)
O: Sondell (8 poäng)
C: Brendheden (6 poäng)
K: Glimmenvall (4 poäng)
E: Jacke (2 poäng)
Y: Alexander J (1 poäng)
I morgon kväll är det dags för derby mellan Malmö och Rögle nere vid det vridna tornet i sundet. Rögle går in med en rejäl seger i bagaget och Malmö med en nyanskaffad förlust mot Västerås. Tabellmässigt är det en viktig match som går av stapeln. Det skiljer fyra poäng mellan lagen; Rögle ligger sexa och Malmö nia. För båda lagen gäller det att landa topp-7, allra helst på fjärde plats beaktat placeringsbaserat poängförsprång i playoff-serien. Även om tabelläget gör matchen viktig är det inte det mest intressanta. Det är ju derby mot de själlösa rödhökarna och då är det förbannat mycket mer som står på spel. Segrar mot Malmö skänker oerhört mycket glädje som man kan rida ganska länge på, förluster svider betydligt mer än mot andra lag. Lagen har mötts tre gånger den här säsongen. Den första matchen vann Malmö med 5-2 och därefter har Rögle tagit två raka segrar, båda med 4-2. Är det dags för tredje raka viktorian i morgon? Om jag hade vingar som örnen så skulle jag flyga till Malmö och söka svar. Avsaknaden av vingar är dock påtaglig. För att inte fylla på fiendens redan alltför välfyllda kassakista undviks att betala inträde nere i Malmö Arena. Utifrån det principiella beslutet får man hålla tillgodo med visning via television. Kom igen nu Rögle, skänk glädje i bygden, såväl direkt segerglädje som indirekt skadeglädje, vilket de facto är en förträfflig kombination. Framåt!
Efter fredagens seger mot Södertälje väntade ytterligare två matcher för Rögles J20 i helgen. Igår blev det odiskutabel förlust uppe i Gävle. Brynäs vann med 5-1 och Rögles mål gjordes av Carl ”Lejonmanen” Lejon. Idag blev det ytterligare ett nederlag. Ledning med 1-0 efter mål av Agust Carlsson slutade med förlust. Det slutade 1-3 mot Djurgården. Vi har varit bortskämda med att juniortonerna har presenterats i dur den här säsongen, men helgen avslutades dessvärre i moll. Nåväl, tabellen ser minsann inte så tokig ut ändå. Må instrumenten åter spela i dur.
Ett turbulent och förlusttyngt Rögle åkte till Karlskoga för en svår bortamatch mot Borås, jodå så att, så kommer BIK Karlskoga att kallas en tid framöver här på RLO. Igår hände äntligen något positivt kring Rögle. Ängelholmarna skrällde mot ett – förvisso formsvagt – topplag. Game set Rögle, six goals to one. Det var länge sedan Rögle kunde glädja med överlägsna tennissiffror. Något som också är riktigt positivt är att Alexander Bergström och Liljewall hängde två kassar vardera. Det borde kunna generera självförtroende hos två spelare man hade förväntat sig betydligt mer av. Även Simon fick sätta en balja, äntligen, där rasade nog ganska många kilon från axlarna. Härutöver satte kapten Johansson – precis som mot Almtuna – en puck i nät. Även det känns fint eftersom kaptenen onekligen har bränt alltför många fina chanser tidigare under säsongen. Det enda negativa från gårdagen är att Humlans lina enligt rapporterna inte skapade mycket. Himelfarb verkar dessvärre ha en liten formdipp, men låt oss hoppas att det släpper lagom till måndag. Med två speedkulor vid sin sida är det en kedja med djävulsk potential. Mycket talar för att väckarklockorna ringde när två spelare fick lämna och att det var något av ett trendbrott uppe i Karlskoga. Dock får framtiden utvisa huruvida det är så eller inte. Det räcker inte att vinna en match, det handlar om att skapa på varandra följande segrar. Då rasslar det rejält i en serie som bygger på trepoängssystem. Nåväl, det var skönt med en rejäl seger och pricken över det lilla strecket sattes när J20 besegrade Södertälje på bortais och tog över serieledningen i topp-10-serien. Härligt Rögle, äntligen en skön grönvit start på ett veckoslut.
Magnus Häggström blev idag klar för ny klubb. Han valde dessvärre en riktigt osmaklig väg på sin resa som hockeyspelare. Efter att brutalt plötsligt ha blivit avtvingad den vackra grönvita dressen kommer han – frivilligt (!!!) – att iklä sig en dress med själslös rödhök på bröstet. Ur ett supporterperspektiv är det naturligtvis oerhört vidrigt att gå den förbjudna vägen, men för huvudpersonen själv lär det bara vara ett av många steg i karriären; ett jobb blir till ett annat, en arbetsgivare ersätts av en annan. Sådan är verkligheten och Häggström lär nog inte vara otaggad i derbyt på måndag. Face the fact my friends, it might be payback time!
Nils Bergström är som bekant en spelare med fart under rören, likaså är Humlan och Lindgren det, även om transatlanten såg obehagligt loj ut i den senaste matchen. Det känns helt rätt att Nisse kliver in tillsammans med ovanstående herrar till morgondagens bortamatch mot Bofors (numera Karlskoga). Med Liljewall i den linan kändes det som att aggressiviteten och farten mattades och därför känns det klockrent att Nisse kliver tillbaka i den formationen. Liljewall verkar hamna i nygammal miljö; förstalinan från förra säsongen skall enligt rapporterna återförenas. Varför inte? Det lär ju inte bli sämre än vad det har varit på sistone. Även om man hoppas på viktoria stoppar det sunda förnuftet alltför positivt tänkande. Rögle har varit riktigt dåliga på sistone och det krävs inte ett och inte två snäpp upp i kvalitet om det skall kunna bli poäng i Karlskoga. Det krävs väsentlig förbättring. ”Vi får se hur det urartar”, för att avsluta med ett citat av en viss prins.
Stefan Bergqvist, Piva, Hedlund, Herr Ordförande och Svante med flera. Dessa personer lunchade i Lindab Arena idag. Var det tal om slump och traditionellt mänskligt födobehov eller nalkas det rockader på olika poster? Det känns ytterst tveksamt gällande Piva. Inte skulle han nöja sig med att vara någon form av sidekick till Baggen. Dock känns det som att arbetet med att hitta en ny sportchef har pågått bakom kulisserna en tid och Bergqvist skulle kunna vara ett mycket passande alternativ. Nåväl, det finns ingen anledning att dra för stora växlar av detta, men tankarna sätts alltid igång när man noterar intressanta besök i hemmaborgen. Man kan liksom inte låta bli att undra vad som pågår i Lindab Arenas mörkaste innandöme.
Uppdrag rensning, alternativt uppdrag markering, har inletts. Först fick Starkov foten och sedan Häggström. Den danske ryssen har underpresterat å det grövsta och det beslutet känns helt logiskt. Även Häggström hade man önskat sig mer av och sett i ett längre perspektiv är även den upprensningsåtgärden fullt befogad. Dock är timingen tämligen ologisk eftersom Häggström gjorde en av sina absolut bästa matcher i den grönvita dressen igår. De som inte har sett så många matcher måste ställa sig frågande till agerandet, men sett med holistisk blick är beslutet inte särskilt märkligt. Dock kan man fråga sig hur man gjorde när man valde syndabockar. Det är intressant. Vad har exempelvis Alexander Bergström presterat under säsongen? Spelmässigt inte särskilt mycket. Hur många explosiva skär har han tagit? De går nog att räkna på handens fem fingrar. Visst, skadan har säkert spelat in, men man kan inte skylla allt på den. Har kapten Johansson levererat som önskat? Knappast, men det vore naturligtvis politiskt inkorrekt att skicka ut en av ”gullebröderna”, dessutom den med ett C på bröstet. Nu blev alltså Starkov och Häggström syndabockar. Förmodligen handlar det om en markering. Frågan är om den får lika bristfällig effekt som Tangnes timeout igår eller om det börjar ringa åtminstone några väckarklockor? Storm är långt ifrån optimalt, men när vindarna piskar kinderna är det extra intressant att se vad framtiden ska utvisa. Den här säsongen är det inte direkt vindstilla i Rögle BK – bortsett från på isen – utan det blåser full storm och därför ser man med spänning på framtiden an.
Kämpa RBK. Vi ska vända och vinna. Vi ger aldrig upp. Det är tre budskap som brukar basuneras ut från audiensen i Lindab Arena. Idag nådde nog inte ljudvågorna spelarnas öron och det förtjänade de inte heller. Från första början såg det – bortsett från något enstaka bra byte – tämligen lojt och avslaget ut. Detta kryddades med en negativ trend och sett över hela matchen var glöden och viljan som bortblåst. Skridskoåkningen gav sken av att utrustningarna var lika blytunga som förlusten känns i nuläget. I mittakten kom det mest anmärkningsvärda spelmässiga raset. Dan Tangnes såg vad vi såg från läktarplats och tog en timeout i rättan tid, dessvärre bar den ingen frukt och Almtuna kunde dansa iväg från oavgjort till 1-3, vilket tämligen slumpartat och oförtjänt blev 2-3 innan perioden var till ända. I början av tredje hände det som inte fick hända; 2-4 var ett faktum. Rögle lyfte aldrig efter det, men Jacke lyckades – efter ett i övrigt fullständigt värdelöst byte – reducera. Signifikativt för kvällens haveri var när Jacke i slutskedet – efter fem raka förlorade tekningar i offensiv zon – blev bortplockad vid kommande tekning. Humlan klev in som andretekare och fick hjärnsläpp, sparkade pucken och blev även han bortplockad. Konsekvensen blev lagstraff om två minuter och nerflyttad tekning. Tack för kaffet, där släcktes den sista gnuttan hopp. Rögle föll alltså blytungt med 3-4. Resultatet kan man inte säga något om. Almtuna tog enkla avslut och hade bra trafik in på kassen, Rögle spelade omständigt och undvik som regel stekpannan. Utan skymning är det inte lätt att göra mål och dagens lärdom bör – förutom inställning och fart – handla om trafik. Varför inte slänga in Pane framför motståndarkassen i powerplay? Ingen forward verkar ju vara beredd att betala priset, varken fem mot fem eller i numerärt överläge. I afton blir det ingen RLOHT beaktat att endast tre spelare får godkänt; Häggström, Nisse och Jensen. Rögle har mycket att jobba med om inte publiksiffrorna ska börja leta sig under 2000 personer. Idag förtjänade man endast hundra för J20 – som besöks av fler än så – är för närvarande betydligt roligare att titta på. Där finns det fart och glöd. Där får man se spelare som kämpar för klubbmärket. Det blir en utmaning för Tangnes att få in en liknande mentalitet i representationslaget. Man börjar undra om det ens är möjligt. Nåväl, solen går väl upp i morgon också, men det är lindrigt uttryckt med ett otillfredsställande humör man får skalla huvudkudden denna afton eftersom torsktrålaren Rögle dessvärre utökade sin fångst. När ska kvoten bli nådd?
På onsdag är det dags för match mot Almtuna. Det är hög tid för Rögle att vända på den dyblöta och – i ärlighetens namn – skittråkiga torsktrålaren. Förlustsviten måste brytas nu, det duger inte att torska mot Almtuna i den egna borgen. Nu är det inte Gränbyhallen, nu är det Lindab Arena och då är förutsättningarna helt annorlunda än om matchen skulle ha spelats uppe i Uppsala. Det är hög tid för bra spel i 60 minuter och framförallt för tre oerhört värdefulla poäng för att kunna försvara en plats topp-7. Kom igen nu Rögle, lägg kollapserna bakom er, brösta upp er, konvertera rädsla till jaktinstinkt och sätt full fart framåt. Avanti!
Det blev en period J20 i lördags och då kunde man snabbt konstatera att Rögle mötte ett för dagen bra lag, som kändes mindre juniormässigt än vad man skådat i juniorsammanhang på länge. Modo vann matchen med 5-1. Beaktat att endast en tredjedel av fighten sågs tar vi oss snabbt vidare till söndagens J20-match mellan Rögle och Skellefteå. Man förväntade sig ett ruggigt vasst bortalag, men i första perioden var Rögle klasser bättre. I mittakten såg SAIK mer ut som förväntat; tight, strukturerat och rejält. I den perioden hade Rögle faktiskt inte mycket att säga till om och det var såväl spel- som resultatmässigt illavarslande inför tredje perioden. Dock ändrade matchen skepnad igen och Rögle kunde gå segrande ur striden, vilket var rättvist sett över 60 minuter. Slutresultatet skrevs till 4-3 och Agust Carlssons avgörande mäktiga skott i krysset var ett nummer av högsta klass. Sammanfattningsvis var det alltså en match med tre ansikten och lika många härliga poäng landade i den grönvita poängsamlingen. Med risk för att bli tjatig är det efter helgens matcher åter dags för att vänligen men bestämt uppmuntra er att besöka arenan när J20 spelar. Kostnadsfri tillika riktigt bra hockey erbjuds och dessutom är det alltid extra gott att dra i sig en kopp kaffe eller två i ishallsluft. Vi ska inte heller glömma att nämna Punishers, eller som vissa föredrar att benämna honom, Andreas Ljunggrens insatser som speaker. Det är sjukt överdrivet a la UFC och riktigt underhållande. Tolka inte detta fel. Kör på Andreas, krydda gärna ännu mer, det lyfter tveklöst helhetsintrycket om man tar det med glimten i ögat. Lev ocensurerat ut din våta dröm.
Ishockey består bland annat av komponenter såsom fysik, teknik och mental styrka. Man kan tala om begreppet mental inom såväl idrott som musikrelaterad istid, men idag blir det inom ramen för det förstnämnda. För inte alls länge sedan bjöd Rögle på en mental kollektiv härdsmälta uppe i Tingsryd, idag var härdsmältan ett faktum igen, den här gången mot Oskarshamn. Ledning med 3-0 inför slutakten förvandlades till en torsk i sudden efter två insläppta kassar så sent som med två ordinarie minuter kvar att spela. Det är tveklöst underkänt att låta tillsynes säkra treor rinna en ur händerna och då blir konsekvensen lika tydlig som skoningslös; man förtjänar inte att spela kvalserie. Punkt slut.
Kaffet var gott och korven slank ner, men Rögle var dessvärre som fastfruset när tåget med direktplatserna till kvalserien brutalt konkret lämnade stationen. Idag var Leksand vassare än Rögle och vann helt rättvist matchen i Lindab Arena. Slutresultatet skrevs till 3-4, men differensen borde kanske ha varit något mål mer i Leksands favör. Rögle – som var omständigt, tafatt och därtill fullkomligt odugligt i powerplay – var helt enkelt inte tillräckligt bra. Endast ett fåtal grönvita spelare får godkänt idag. Utan att skylla det resultatmässiga utfallet på dagens rättskipare måste man dessvärre konstatera att domare Marcus Linde var exceptionellt dålig. Undrar exempelvis vad Leksands murbräcka Johan Ryno tänkte när han fick en tvåa för en klockren tillika förnedrande klubblyftning och helt korrekt puckstöld. Hoppas han valde skratt före gråt. På läktaren var man i början av matchen förbannad på Linde, men när det hela utvecklades till en domarparodi kunde man bara skratta åt eländet. Nåväl, nu får Rögle – främst på grund av en miserabel säsongsinledning – rikta in sig på topp-7. Att sikta högre vore naivt i nuläget. Man blir tyvärr tvungen att dela ut sin första känga i ändalykten på Tangnes idag. Att Alexander Bergström inte bänkades tidigt i matchen är synonymt med tjänstefel. Den gossen är fullständigt under isen, vilket är värre än att – som många andra Rögleiter – vara fastfrusen i densamma. Nåväl, solen går med största sannolikhet upp även i morgon och man får väl försöka sig på en RLOHT även om det tar emot en del.
H: A. Johansson (10 poäng)
O: Bonsaksen (8 poäng)
C: Brithén (6 poäng)
K: Himelfarb (4 poäng)
E: Lindholm (2 poäng)
Y: Jensen (1 poäng)
Det smög sig in en torsk på menyn uppe i Södertälje i fredags och det riktiga hänget på topp-3 uteblev därmed. I morgon skall Rögle ta sig an Leksand och då finns det möjlighet att åter få häng på den åtråvärda tredjeplatsen genom seger i det som tveklöst är en sexpoängsmatch. Dock råder det osedvanlig hetta på perrongen; kliver inte Rögle på tåget i morgon blir det snuskigt tufft att landa topp-3 när serien summeras. Å andra sidan kan det bli en riktigt intressant resa om Rögle kan vara med och tuffa fram längs rälsen. Tänk att få avsluta säsongen med uppfriskande dryck i första klass. Det vore något. En sak i taget, vi börjar med att följa matchen i morgon. Kom igen Rögle, spela den fina ishockey som ni kan och bjud oss på fortsatt dramatik kring det övre strecket. Full fart framåt!
Rögles J20 har inlett topp-10-serien riktigt starkt. I den första matchen besegrades Frölunda i sudden uppe i Göteborg. I helgen blev det därefter full pott efter 4-3 och 6-0 mot HV respektive Linköping. Således har det blivit åtta av nio möjliga poäng. Snyggt jobbat grabbar. I och med detta huserar Rögles J20 på andra plats i – den förvisso tämligen prematura – tabellen. Som väntat har Skellefteå tagit tag i taktpinnen direkt och toppar serien fyra poäng före Rögle, dock med två matcher mer spelade. Dessvärre gavs inte möjlighet att se matcherna i helgen, men hoppet är det sista som överger en inför nästa helg. Även då är det hemmamatch såväl på lördag som på söndag. Har ni möjlighet bör ni ta chansen att se förbannat intensiv och riktigt sevärd hockey utan att erlägga en spänn i inträde. Soffan framför TV:n eller andra triviala aktiviteter – eller snarare antiaktiviteter – är inte rimliga alternativ att överväga om inte synnerliga skäl föreligger. Att se J20-matcher är definitivt ruggigt underskattat. Hoppas innerligen att man hinner med åtminstone en match kommande helg.
I morgon är det dags för en ny utmaning; Södertälje på bortais. Man ska knipa full pott i Tingsryd – vilket Rögle de facto inte lyckades göra i förrgår – men uppe i Södertälje är det andra förutsättningar. Varje poäng man kan stjäla med sig hem till skånsk mark är ytterst välkommen. Det är en tuff bortamatch som väntar mot Matte Månsson – jäkla skön snubbe med sällan skådad självdistans förresten – och hans kamrater. Ska Rögle ta poäng krävs en väsentligt mycket bättre prestation än den skogshuggarhockey som visades upp i Tingsryd och dessutom fungerar det inte att missa öppna lägen, det gjorde det inte senast, inte ens mot mediokra Tingsryd. Helt rätt uppfattat, poängtappet i början av veckan stör fortfarande tillvaron. Det är så förbannat onödigt att slarva bort tillsynes enkla poäng på det sättet. Om Rögle däremot kan sno åt sig samtliga poäng i morgon kan man summera till sju pinnar i de tre senaste matcherna mot Västerås, Tingsryd respektive SSK. Det skulle vara ett bra facit. Således finns det bara en växel som gäller och det är den mest effektiva, den skoningslösa förgöraren. Kom igen nu Rögle, av med dammet från den senaste matchen, res er stolt och brösta upp er, åk raka vägen upp till Södertälje och härja vilt, löp hockeymässig amok, kasta in puckar mot mål, vallfärda rakt in i stekpannan och grisa in returer, gör vad som helst, men kom hem med tre poäng. Det är ju poäng som primärt ska räknas i slutändan. Tack på förhand för full pott och därmed en förträfflig helg.
Kaptenen, hans danske kumpan och dess följeslagare styrde kosan norrut, ut i de fördömdas land. Där skulle de härska och röva till sig en skatt, tre mycket värdefulla poäng. Till en början verkade sällskapet vara på god väg att lyckas med sina bedrifter, men 20 minuter och sex straffar senare stod det klart att uppdraget hade fallerat. Trots motgångar längs resans gång saknades inte lägen att fullfölja, att nå målet, men med Kapten Sump i spetsen togs dessa lägen inte tillvara. Lägg därtill en väktare som långa stunder var riktigt alert, men som vid två tillfällen fullkomligt tappade fattningen. Sammantaget var det ett splittrat sällskap som irrade runt uppe i skogen och glädjeämnena är med facit i hand få. En återupplivad dansk, tillsynes livlös under stora delar av hösten, bjöd på det mest positiva intrycket. Som många andra så kallade resor avslutar vi även denna med RLOHT.
H: Starkov (10 poäng)
O: Häggström (8 poäng)
C: Liljewall (6 poäng)
K: Jensen (4 poäng)
E: Sondell (2 poäng)
Y: Himelfarb (1 poäng)
Om man åker norrut, rakt ut i en del av landet som tillsynes är stendöd, hittar man gamla klassiska Dackehallen. I dessa marker finns en fallgrop som är så stor att det kan bli svårgreppbart att förstå hur stor den är. Även om man ser gropen tydligt kan man falla riktigt tungt i densamma. Det vore ohyggligt ologiskt, men kan man byta namn på Dackehallen kan allt hända, man kan falla ner i gropen och få sig en rejäl törn. Nästa match på Rögles agenda är alltså Tingsryd borta; en på pappret enkel match, men med tre poäng på spel precis som i alla andra seriematcher. Det vore ohyggligt tråkigt med poängtapp i den här matchen nu när Rögle på allvar har fått häng på tredjeplatsen. Å andra sidan vore det jäkligt typiskt. Kom igen nu Rögle, ut i skogen och kriga hem tre nya poäng. Alltid uppåt, alltid framåt!
Igår blev det precis som väntat en riktigt bra match i Lindab Arena. Västerås var absolut inte dåliga, men Rögle gjorde en ruggigt bra match och vann välförtjänt med 3-1. Första målet gjordes av Brithén, men det var Humlans förarbete och framspelning som var det delikata. Avslutet hade man nog tryckt dit själv med bägge fötterna i gips. Vid Rögles andra mål var det ombytta roller. Brithén serverade Humlan en fullkomligt magnifik passning varpå den transatlantiske poängkungen bara kunde sätta dit klubban och trycka in pucken i kassen. Vilka framspelningar, hockeygodis! När Västerås hade plockat keepern avgjorde Nisse Bergström matchen. Det är härligt när slitvargarna hamnar i protokollet och svart på vitt får betalt för det hårda arbetet, som många betraktare dessvärre inte verkar fästa någon större vikt vid. Generellt sett gjorde Rögle en kanonmatch, men det finns alltid saker att förbättra. Vad skulle man då önska mer av? För det första vore det inte fel med enklare avslut i powerplay. Igår var powerplayspelet stundtals riktigt bra, men alltför svåra avslut söktes. När man har sugit ner boxen är det bara en sak som gäller; upp med pucken på blå, in med trafik i stekpannan och tryck in puckuslingen i smeten framför kassen. Det behöver inte vara så förbannat snyggt alltid. Enkla lösningar är tjusiga på sitt sätt. En annan sak som förbryllar är Alexander Bergströms insatser på senaste tiden. Han åker inte skridskor och hamnar allt som oftast fel i position. Det är en spelare man hade förväntat sig betydligt mer av och steg ett är att börja kämpa som ett djur. Då kommer farten, då kommer positionerna och då kommer förmodligen även poängproduktionen att ta fart. Kämpa Bergström, kämpa som ett jagat djur, kom ihåg vilket klubbmärke du bär, 100 procent är det enda alternativet som skall finnas. I det stora hela var det dock en fröjd att se Rögle igår och på läktarplats var prestationen bättre än på länge. Med huvudsakligen mycket positiva intryck är det dags att bränna av RLOHT.
H: Humlan (10 poäng)
O: Glimmenvall (8 poäng)
C: Gistedt (6 poäng)
K: Brithén (4 poäng)
E: Alexander J (2 poäng)
Y: Jensen (1 poäng)
Efter två magiskt bra perioder av småkronorna, där de individuellt skickliga ryssarna fick nöja sig med att vara statister, började oron för den svenska ineffektivitetens höga pris tillta i takt med att de rödklädda ynglingarna från öst spelade upp sig rejält redan i början av tredje perioden. Ryssland kändes snäppet vassare i slutakten, men efter 60 minuter var det fortfarande mållöst. I förlängningen avgjorde Mika Zibanejad, Djurgården, finalen med ett distinkt backhandavslut. Således fick logik besegra oro; Sverige rodde i land en rättvis seger när den ryska björnen till slut fälldes till marken. Jakttroféerna fick äntligen skimra i guld. Mållöst efter 60 minuter kan låta tråkigt, men det var det absolut inte i natt. Hatten av för en energisprutande och välspelad final samt för Oscar Klefbom, Färjestad, som uppvisade fantastiskt backspel. I RLO:s bok var han tveklöst bäst bland många riktigt bra småkronor. Grattis till guldet Sverige!
JVM-finalen pågår, om än i temporärt pausat läge. Två perioder har spelats och Sverige har spelmässigt utklassat Ryssland. Det har varit fullständig demolering, men det är dessvärre fortfarande mållöst. Tröttheten i nattens timmar är besegrad, men den ryska björnen är definitivt inte fälld. Sveriges ineffektivitet oroar och på något ologiskt sätt känns det som att en fruktansvärt svidande förlust ligger närmare till hands än en oerhört välförtjänt seger. Må oron vara obefogad så vi kan fortsätta på detta ämne i positiv anda vid ett senare tillfälle. På återseende.
På lördag är det dags. Då smäller det i Lindab Arena för första gången 2012; Västerås gästar Ängelholm. Det är något av en vägskälsdrabbning som skall gå av stapeln. Vid grönvit viktoria krymps avståndet till tredjeplacerade Västerås till ynka fyra poäng, men om Rögle å andra sidan skulle kamma noll blir avståndet till den tredje och ytterst åtråvärda kvalserieplatsen i stället tio pinnar. Det kommer förmodligen att bli små marginaler som avgör och en nyckel till seger är att förvalta de chanser som skapas. Troligen har inget av lagen råd med att bränna feta chanser för det kommer nog att bli en härligt tight och välspelad tillställning. Förhoppningarna är riktigt stora gällande att vi ska få se en riktigt jäkla bra hockeymatch på lördag, redan i morgon faktiskt även om det inte känns så beaktat att klockan är 03:30 i svinottan. Låt oss bara hoppas att samtliga sköna tillika välbehövliga poäng som är på spel stannar på skådeplatsen, i Ängelholm. När det är tight behövs publiken som mest och uppryckning krävs faktiskt, så är det utan tvekan. Klacken har den här säsongen långa stunder varit som en nästintill död ål, livlös men som plötsligt har sprattlat till ordentligt. Högra sittplats har absolut inte varit bättre med agerande likt en fjärsing som precis har lagt all kraft på att svälja sitt bete för att sedan bli inhalad och brutalt ihjälslagen utan att orka röra en fena. Tänk om klacken i stället kan bli som en helgalen psykopatisk nykrokad ål som kämpar för livet i sitt eget element, sin egen hemmaborg. Då kan det minsann sprattlas extraordinärt frenetiskt i minst 60 minuter. Med en väloljad motor i nygammal högform kanske även högra kan komma upp i gammalt gott slag, eller åtminstone i närheten därav. Det vore förbannat härligt och skulle dessutom innebära en rejäl energiinjektion innanför tröjorna på de grönvita krigarna. Kom igen nu Rögle, kom igen nu gott folk, låt oss nu – i samband med första matchen 2012 – visa att Lindab Arena är vår hemmaborg. Framåt!
/…/ Vi känner till saker, sade han, bara genom våra fem sinnen eller religiös intuition; vilket gör det fullkomligt omöjligt att åberopa något föremål eller skeende som inte tydligt kan framställas med konkreta definitioner av fakta eller korrekta teologiska doktriner /…/
Citat från novellen ”Det onämnbara” i ”Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter”, sidan 179
Med en kirurgs precision penetrerar Arthur Isfelt ovisshetens ven med en skinande ren och sylvass skalpell som fullständigt falsifierar ovannämnt perspektiv. Eller är det rent av så att Isfelt, sin språkbegåvning och entusiasm till trots, har ägnat sin tid åt att översätta dravel, vanvett och dårskap?
Året är 2012 och RLO inleder det med en anblick på novellsamlingen ”Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter”, vilket kanske kan tyckas vara lika oväntat tillika smaklöst som när Kari Suoraniemi under tidigt 1990-tal, då det begav sig, fullkomligt kompromisslöst och ytterst vanvettigt slog en, av många, ”indianare” med fasansfull konsekvens.
Oavsett vilket bjuder ”Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter” på ett förord, en essä och 26 noveller från tiden 1908 till 1935, nyligen översatta av Arthur Isfelt, som numera är kontrakterad av Hastur Förlag. Om spiken utgör tidlös fruktan för det okända, slår Isfelt med sina översättningar hammaren rakt på rädslans huvud. Därför håller de förhållandevis gamla skrifterna yppersta klass än idag, i det format de nu presenteras. Så kommer det med stor sannolikhet att förbli eftersom rädslan för det okända må antas bestå. Således är det definitivt en genial litterär utgångspunkt.
Genomgående i ”Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter” bidrar nyfikenhet till vidgade horisonter, som i sin tur berör det emotionella registret, vilket är roten till fasa. Frågorna börjar sakta men säkert pyra i den kognitiva glöden för att sedan eskalera. Handlar det om upplevelser eller är det pur fiktion som har konverterats till någon avart till subjektiv verklighet? Är det ondskans män som med avskyvärt uppsåt smyger utanför huset eller är det bara höstlöven som spelar sina sorgsna melodier i vinden?
Att avlägga ett bra svar är de facto betydligt enklare än att ställa en bra fråga. I ”Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter” väcks det många intressanta frågor, men den absoluta styrkan ligger i att utelämna svaren till betraktaren. Med mästerligt inställt sikte fångar Isfelt upprepade gånger hur natur, omgivning och kontext på olika sätt indoktrinerar sinnet och ställer tillsynes existentiella fundament på kant.
På sedvanligt manér skimrar Isfelts språkdräkt på vackraste sätt när den stilfullt reflekteras ner till bokstäver, fragment, stycken och sidor. Dock är det förord, en essä och 26 noveller på 362 tryckta sidor, vilket naturligtvis begränsar varje dels omfattning. Personligen blir det lite väl fragmenterat då mer omfattande berättelser som man kan komma in i på ett annat sätt föredras. Detta till trots var det en upplevelse att avnjuta ”Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter”. Har man en böjelse som gör att man snarare faller för novellsamlingar än skrifter i längre format finns tveklöst förutsättningar för succé, i positiv bemärkelse fasansfull läsning.
Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter
Hastur Förlag
ISBN: 978-91-86835-02-6
----- För äldre anföranden hänvisas till arkivet -----