Sakta men säkert faller bitarna på plats. Den nya gröna och vita – klubbmärkets två dominerande färger – truppen börjar ta form. Dock finns två stora frågetecken när det gäller spelare som representerade Rögle förra säsongen. Nils Bergström ingår inte i truppen på officiella webbsidan, men till HD har Masken förmedlat att han har kontrakt. Enligt uppgifter till RLO har Nisse inte synts till på de gemensamma passen. Här finns någon oklarhet som döljer sig under ytan. Nisse hade säkerligen gjort sig utmärkt i allsvenskan. Även om hans teknik inte är den häftigaste eller stiligaste man sett är Nisse de facto en spelare som alltid kommer med fart och som gör sitt jobb till fullo i byte efter byte i match efter match. Det vore trevligt om #4 drar på sig den grönvitsvarta dräkten även nästa säsong. Det andra frågetecknet är kapten Johansson. I ärlighetens namn har Jackes prestationskurva pekat stadigt neråt de senaste säsongerna, vilket eskalerade i en katastrofal säsong 2012/2013. Tack för din tid kapten, men det är nog dags att kliva av tåget innan det styrs så snett att det kraschar våldsamt i misärens dal. Ett nytt kontrakt med Johansson skulle kännas direkt opassande. Med Sylle och Sterner som centrar vill det till att få in två erfarna centrar med klipp i skäret. Inget ont om Sylle eller Sterner, men två mer meriterade centerpjäser är önskvärda. En småtrippande bilförsäljare med passerat bäst-före-datum är troligen inte det rätta komplementet. Landar det hela i sympatisignering med Johansson för lång och trogen tjänst – för det är det enda rimliga förklaringen efter förra säsongen – är det helt enkelt upp till kapten att genom prestationer knäppa en på näsan för de kritiska orden ovan. Om minnet är dåligt eller om kognitionen sviker kan vi sammanfatta det så här: Nisse, ja tack! Jacke, nej tack!
Det är tid för att kika lite närmare på den nya upplagan av Rögle BK. Byggnationsarbetet är i full gång, den här gången under Maskens ledning. Det känns som en bra byggherre med betydande erfarenhet från såväl sportchefsroll som scouting. Parametrar som lös med sin frånvaro i Rögle BK för ett år sedan. Det känns även positivt med Baggen som headcoach. GP och Wålle får däremot inleda som frågetecken, det är upp till dem själva att räta på sig. För GP:s del handlar det om att bevisa att han har lagt dödgrävarhockeyn bakom sig och för Wålles del handlar det om att förädla mycket talangfulle Kevin Lindskoug och hans blivande målvaktskollega. Att Kenny inte ingår i staben tyder på att signalerna man har tagit del av har varit sanningsenliga; Kenny är inte en elitledare, han är en före detta elitspelare. Om man är exceptionellt duktig på något är det faktiskt inte självklart att man är lika duktig på att förmedla sitt kunnande. Matematikern är inte nödvändigtvis en god matematiklärare. Att lyfta bort bygdens kung var otvivelaktigt ett känsligt tillika obekvämt beslut. För att bli framgångsrik måste man dock fatta obekväma beslut när omständigheterna kräver det, annars är man inte professionell. Således lämnar RLO inte några negativa kommentarer kring detta agerande från klubben. Snarare tvärtom.
Backbesättningen är hittills riktigt ung och därför känns värvningen av Andreas Lilja klockren, inte minst avseende timing. Förvisso har Liljas bästa dagar passerat, men som rutinerad läromästare kommer han troligen att vara mycket värdefull och i allsvenskan kommer han definitivt inte att göra bort sig. Förhoppningsvis kan han bli en general i de bakre leden. Ska man leta frågetecken ligger den största risken i om en tämligen sargad kropp får vara hel. Någon rutinerad back till hade definitivt inte skadat i denna mycket orutinerade lagdel. Bland forwards är det rent kvantitativt skralt i nuläget. Flash, Sylle, TT och Zaar. Den förstnämnde är en krigare som alltid gör sitt yttersta för klubbmärket. Dock känns han begränsad till att vara en checkinglinespelare, det blir inte roligare än så. Alla typer av spelare behövs i ett lag och i rätt roll kommer Flash att tillföra de värden han kan bistå med. Sylles akilleshäl sägs vara spelsinnet som dessvärre känns svårt att utveckla genom träning. I övrigt är detta en riktigt gedigen spelare; snabb och rejäl. TT har man – kanske något orättvist – jämfört med Nick Sörensen och då har TT känts tämligen blek. En ung och talangfull spelare som nu har fått chansen att knäppa en på näsan. Ingen skulle bli gladare för det än mannen vid tangentbordet. Jo, vid närmare eftertanke en… Sist men inte minst har vi Zaar. Här finns anledning att hoppas på ett rejält genombrott kommande säsong. I Zaar har Rögle en mycket spännande ung spelare som kan nå riktigt långt. Det ryktas även att Jakob Lilja ska vara så gott som klar för en fortsättning. Hoppas det stämmer för även han är en stekhet genombrottskandidat med ett osedvanligt häftigt register innanför västen. Nåväl, avseende forwards är Rögle bara i startgroparna. Det ska bli spännande att följa signaturernas inflöde under den – förhoppningsvis – varmare årstiden. På återseende när tid ges.
En fruktansvärd säsong har ändat sitt lopp och sjunkit i tidernas hav. Ilska, besvikelse och efterföljande apati har övergått i lättnad och tacksamhet. Tack för att säsongen är till ända. Tack, nu mår man, med lite distans till det hela, lite bättre. Säsongen var nämligen ett enda långt lidande med väldigt lätträknade glädjeämnen. Endast tre spelare stämplar ut utan att bli underkända; Gerber, Barta och Aaltonen. För ordningens skull skall säsongens utropstecken nämnas. Panelin-Borg överraskade oerhört positivt genom att lyfta sitt spel flera nivåer. Den här säsongen höll han stabil allsvensk klass, dessvärre iförd elitseriekostym. Det skulle bli alltför smärtsamt att riva upp såren genom att kommentera alla spelare och ledare som inte har presterat tillräckligt bra på elitserienivå. Dock kan inte säsongens ultraflopp hållas utanför denna kortfattade ventilering. Mike Iggulden är nog det sämsta som skådats på ett par skridskor, troligen hade sällskapet på handikappläktaren rört sig bättre på isen. Häpnadsväckande uselt agerande och det är faktiskt en gåta hur det är möjligt att göra anständigt med poäng när man är så dålig. Det är kanske en bedrift i sig, men nej, om herren tittade ner från himlen när Igge försökte spela ishockey lär herren ha ramlat från sitt mjuka och sköna moln för att sedan drunkna någonstans i Skäldervikens mörka och kalla djup.
Det största problemet återfinns dock inte bland spelarna. När säsongen inleddes kändes truppen faktiskt spännande och konkurrenskraftig. Det var vi många som var överens om. Det visade sig dock ganska snabbt att värvningarna som hade gjorts var klassiska EP-värvningar. Vem som helst på läktaren hade kunnat värva likvärdigt, ett bra lag på pappret om man bara kikar på diverse välbesökta webbsidor; i verkligheten en fullkomlig katastrof. Pelle Svenssons kompetens måste, med facit i hand, ha varit undermålig och scoutingen obefintlig. De som beslutade att anställa Pelle som sportchef bär naturligtvis det yttersta ansvaret. Det var en obegripligt naiv tillsättning som dessvärre måste likställas med grovt tjänstefel. Ett misstag som kostade en elitserieplats som tidigare upplaga av Rögle BK kämpat så hårt för. Kinesiskt handgjort porslin är bevisligen bräckligt liksom en grönvit skönhet i finrummet. Det går obehagligt snabbt att rasera något oerhört vackert. Pelle gjorde säkert sitt bästa, men det var inte ens i närheten av att räcka. Det var tusentals mil till någon form av anständighet. En viktig fråga är fortfarande obesvarad, vad kostade det fullkomligt misslyckade kalaset? Det är med fasa man väntar på årsredovisningen.
Tiden har kommit för att gå vidare och detta anförande kommer att avslutas i positiv anda, genom att tacka en konstnär som skänkt vackra minnen. Grundläggande element som hög lägstanivå och gediget defensivt arbete är inget man i normalfallet kan avvika från, men vid en viss skicklighetsgrad passerar man traditionella bedömningsgrunder. Inom fotboll kan man exempelvis nämna Messi, Zlatan och Ronaldo. De är spelare som är så skickliga att de helt på egen hand kan avgöra matcher när de är på humör. Den typen av artister kan och ska inte tämjas i ett system, då elimineras deras storhet. Den här säsongen hade vi förmånen att ha en sådan artist i Rögle BK. Konstnär är förvisso ett begrepp som bättre beskriver Juhamatti Aaltonen. De kvällar han inte fastnade i fönsterkarmen med ett glas rött utan att vara kreativ var han en fröjd för ögat; snabb som en hundrameterslöpare, smidig som en gymnast och framförallt utrustad med ett trollspö till klubba. Aaltonens hockeykonster kommer man att minnas lång tid framöver och det har – den miserabla säsongen till trots – varit en fröjd att se en spelare av den kalibern i hemmaborgen. Mest troligt kommer man inte att få uppleva samma individuella spetskvaliteter i den grönvita dressen under sin livstid. Tack för underhållningen Juhamatti.
Affekt, affekt, hoppet är släckt! Oinspirerat, avslaget, förnedrande, skamligt, patetiskt, hånfullt och fullkomligt miserabelt. Gränsen har nu passerats. Efter dagens obefintliga grönvita insats är det bäst att undvika ytterligare kommentarer. RLO summerar säsongen när den är till ända. Tack för kaffet.
Vi hade nog alla räknat med att Bofors skulle spela hem den sista kvalserieplatsen denna afton. Det började som förväntat och i början av mittakten ledde Bofors med 2-0. Sen kom det oväntade. Oskarshamn hängde fyra raka kassar och vann under ordinarie tid samtidigt som Örebro besegrade Djurgården. Därmed knep Örebro den sista platsen och får göra Timrå, Rögle, Leksand, Södertälje och Västerås sällskap i kampen om två åtråvärda elitserieplatser. Nu lär man väl få äta upp det, men Örebro låg faktiskt längst upp på önskelistan av playofflagen. Detta mot bakgrund av att det finns utpräglad vinnarkultur i Djurgården samt att både Oskarshamn och Bofors är genuina grislag som definitivt inte passar Rögle. Örebro har – något hårddraget – en vass förstalina och en Emil Kåberg som kommer att göra allt för att få Aaltonen ur balans. I övrigt är det ett tämligen mediokert gäng utan vinnarkultur. Välter man inte denna upplaga av Örebro har man helt enkelt inte i elitserien att göra.
Timrå och Rögle får äran att bära favoritskapet om elitserieplatserna tätt följda av det ekonomiskt så hedersamma och nobla rekonstruktionsgänget. Dock talar mycket för att det kommer att bli en snortight serie. I ärlighetens namn har nog inte elitserielagen som har hamnat i kvalserien tidigare varit så dåliga som Timrå och Rögle är i år. Dessvärre är det nog bara att inse det. För att se det från den ljusa sidan är läget nollställt och kvalseriebladet hittills oskrivet. Rögle har således inte sämre förutsättningar – en tredjedels sannolikhet – än de andra lagen. En nyckel för att realisera den grönvita tredjedelen är en lyckad start med tre friska pinnar i morgon mot Västerås. Skulle Rögle tappa poäng i morgon är risken stor för att motvinden inte går att övervinna. Då kan Rögle komma att blåsa tillbaka rakt ner i allsvenskan. Men, som tidigare noterats, ett nytt kapitel ska skrivas. Det handlar nu om att hantera en uppkommen krissituation på bästa möjliga sätt. Att älska det är definitivt inget alternativ för den kurante individen. Likväl krävs adekvat hantering. Kom igen nu, prövningarnas tid fortgår, låt oss stolta och rakryggade ta oss an den tuffa utmaning som väntar. Det är de facto nollställt läge, nu kör vi. Come on Rögle!
Sista chansen togs inte. Rögle förlorade borta mot HV idag. Slutresultatet skrevs till 3-1. Rögles mål gjordes av Iggulden som även noterades för sex utvisningsminuter, motsvarande 60 procent av lagets skörd i den kategorin. Enskilda matcher är tämligen irrelevanta innan kvalserien tar vid, därför finns det ingen anledning att vara besviken på grund av dagens resultat som enskild företeelse. Må man vara tjatig, men det är däremot total katastrof att gå in i en kvalserie med den bortahistorik som Rögle har. Senast man stal alla poängen var den 20 november 2012. När kvalserien börjar har alltså närmare fyra månader gått sedan dess. Är det realistiskt att det i truppen finns någon som helst tro på bortaseger med en så pass vidrig historik? Ytterst tveksamt. Mot denna bakgrund finns det överhängande risk för att kvalserien slutar med grönvit degradering. Hemma kan Rögle säkerligen plocka nödvändigt med poäng, men chansen för att laget ska börja skörda även på grannens åker känns dessvärre minimal. Det är med någon slags absurd glädjeladdad anspänning man ser fram emot pulsen i kvalserien samtidigt som ångesten hopar sig mer och mer. Det skulle inte vara någon skräll om ångesten har tagit över totalt när det nalkas kvalserie.
Igår tog Rögle två poäng borta mot regerande mästarna Brynäs. Aaltonens avgörande i sudden känns riktigt viktigt inför vad som komma skall beaktat Rögles urusla bortafacit den här säsongen. Rögle kan bevisligen vinna mot elitseriemässigt motstånd på bortais. Gårdagen skänkte en ljusglimt och visst hopp i mörkret, men likväl är prestationerna på bortaplan besvärande. Innan gårdagens viktoria kom den senaste vinsten på bortais den 26 januari. Då blev det två pinnar mot Timrå. Den senaste fullpoängaren borta inkasserades uppe i Växjö den 20 november 2012. Det är alltså mer än tre månader sedan Rögle tog full pott borta. Utifrån detta känns det som att de två återstående bortamatcherna, mot Modo respektive HV, är nyckelmatcher inför kvalserien. Tre poäng i någon av de matcherna kan vara avgörande inför kvalserien. Mentalt kan Rögle ta flera oerhört viktiga steg i ett nafs vid full pott. För vem vill gå in i en rysarserie med allt att förlora och dessutom med vetskapen att man inte har lyckats vinna under ordinarie tid på bortais sedan i november? Ingen. Inte något lag i hela seriesystemet. Det räcker nämligen inte att skörda på den egna åkern när allt ställt på sin spets, då måste man även sno åt sig vad man kan på andras marker. Rögle kastas in i en brutal krigszon och då vill det otvivelaktigt till att brösta upp sig och roffa åt sig vad man kan, oavsett var man befinner sig. Uteblivna resultat på bortaplan är ett stort orosmoment inför kvalserien, ett annat är naturligtvis hur laget uppträder i stort. Realisten inser snabbt och enkelt att det finns stor risk för att det kan bli en riktigt vidrig avslutning på säsongen, men innan den sista passningen är slagen kan vi inte lägga oss ner och ge upp. Come on Rögle, draken lyfter bäst i motvind.
Sedan senast har Rögles urusla bortafacit förvärrats ytterligare. Därmed har till och med de mest utpräglade optimisterna tvingats till realism. Handduken kan tydligen inte vara hur torr som helst och fortfarande vara urvridbar. Bra, då är vi överens om det. En torr handduk går alltså inte att vrida ur. Det finns helt enkelt inte något att pressa ut. Comprendre! Det är dags för en ny nervkittlande kvalserie. Hur går man in i densamma då? Har man lärt sig något? Har man agerat? Har laget kryddats med spetsiga nyförvärv? Tyvärr inte. Rögle landade en back, Pavlin från allsvenska Troja, ett par timmar innan transferfönstret stängde. Inget ont om Pavlin, men Rögles agerande måste man ifrågasätta. Sportchefen var hela tiden extremt tydlig med att det bara var aktuellt att värva spets, annars skulle det inte bli några tillskott. När läget sedan blev skarpt landade Pelle Svensson en breddvärvning. Ursäkta? Jodå, spets blev plötsligt till bredd, som klubben dessutom redan har i juniorleden. Cederholm har exempelvis mer elitserierutin än Pavlin. Katastrofalt agerande av Pelle och hans kumpaner. Ruggigt svagt. Det hela kan lämpligen liknas vid en pinsam kompensationsutvisning som man tror att man kan lura audiensen med. Hur många av oss grönvita bröder blev genuint lyckliga när Pavlin presenterades? Svaret är nog inte särskilt svårt att lista ut. Vi satt alla och väntade på spets. Helt ofattbart. Det där med långsiktig etablering i finrummet kan man, med facit i hand, bara skratta åt. Vilket skämt. Klubbens agerande i förhållande till dess kommunikation är dessvärre löjeväckande. Skulle Rögle BK hålla sig kvar i finrummet är det via ett osmakligt vågspel kantat av långa rader av urusla beslut och icke-beslut. Vad är det egentligen som har hänt med Rögle BK den här säsongen? Må klubben spela i vilken division som helst, bara man som medlem och seriekortsinnehavare åtminstone kan få raka svar och någotsånär ärlig kommunikation från ledningen. Hellre ett rent klubbmärke i allsvenskan än ett skitigt i elitserien. Come on Rögle, klubben är större än de temporära knektarna som för närvarande dansar i otakt bakom kulisserna. De röda lamporna blinkar i maskinrummet, varningsklockorna ringer intensivt men skygglappsmaskeraden verkar fortsätta i de stängda delarna av Lindab Arena.
Drygt 24 timmar återstår, sedan stänger transferfönstret. Första frågan är om Rögle kan förstärka laget. Finns det flis på kontot? Officiellt sett är det självklart så. Hur det egentligen står till lär vi inte få någon hint om förrän vi ser årsredovisningen för innevarande räkenskapsår. Om vi utgår från att det faktiskt finns likvida medel att tillgå är nästa fråga om Rögle ska förstärka. Finns rätt spelare tillgängliga? Vill de spela i Rögle? Går det att motivera de överpriser som brukar råda i dessa tider? Naturligtvis är bilden komplex, men om det är möjligt skulle det kännas oerhört skönt om klubben skulle kunna landa en kreativ sylvass center och en rutinerad back som passar in i spelsystemet. För det första behöver lagets enda riktiga spetsspelare, Aaltonen, en lekkamrat som åtminstone är i närheten av samma division som finnen själv. För det andra behövs rutinerade backar när kvalseriens vindar piskar såväl klubbmärke som individ med skoningslös kraft. Uteblivna förstärkningar skulle innebära ett mycket våghalsigt risktagande. I det långa perspektivet finns elitseriemiljoner i potten och då kan det – såväl sportsligt som ekonomiskt – vara värt att köpa sig en försäkring för en bråkdel av det beloppet. Fel värvningar medför dock risk för att försäkring ersätts med belastning och det är värt att poängtera att värvningarna måste vara rätt. Annars är det bättre att åka vidare med befintligt manskap. Än en gång. Har klubben finansiella muskler för att förstärka? Går det att hitta relevant kompetens? Är klubbens genuina ambition att spetsa truppen? Vid midnatt i morgon dras snöret. Det är ett spännande dygn vi har framför oss.
Alla har vi väl någon gång fått en ölburk inkastad på gräsmattan. Ungdomar, förbannade slynglar! Jodå så att, eller kanske överförfriskade femtiotaggare i dess värsta format eller varför inte en pensionär som har upptäckt att det inte är någon pant på burkuslingen. Nu är det så att det, förutsatt att man inte helt har tappat perspektivet, inte är så värst jobbigt att plocka upp en burk då och då. Visst, vid viss frekvens och mängd skulle det kanske vara lite halvtråkigt. Just i den här frågan – den osedvanligt viktiga ölburksfrågan – har Rögle nu lagt tid och resurser på att få ordning på öldrickandet utanför Lindab Arena. Det är ju rysligt mycket burkar i området inför match, det går knappt att ta sig fram där. Det hela leder en oundvikligen in på en frågeställning av prioriterings- och fokuskaraktär. Hur kan klubben lägga resurser på ett gäng ölburkar när laget är i fullkomlig kris? Det naturliga vore att allokera i stort sett alla resurser till den sportsliga delen i ett såpass utsatt läge som Rögle befinner sig i, men uppenbarligen är det naturliga inte en självklarhet. Att välja sina strider och tidpunkterna för desamma kan man bevisligen göra på många olika sätt. Vore det inte lite mer slipat att driva – den osedvanligt viktiga – ölburksfrågan under sommaren då man kanske kan lägga lite mindre krut på det sportsliga? Svaret i den egna boken är väl ganska uppenbart. Ibland kan man bli blind av trivialiteter och totalt tappa det holistiska perspektivet. Undrar hur mycket öldrickandet utanför Lindab Arena procentuellt sett påverkar folkhälsan i Ängelholms kommun? Hur många öl dricks det på allmän plats i centrum en helg? Hur många liter vin avnjuts i egen regi på stranden en fin sommarkväll? Listan med frågor skulle kunna göras betydligt längre.
Under de första tio minuterna av gårdagens match mot HV71 kändes det som att Rögle på allvar skulle ge det en chans att åka med elitserietåget. Därefter blev man brutalt påmind om hur bra topplagen i elitserien är. Igår var HV oerhört skickliga på att köpa varandra tid i varje moment, något som man sällan ser lagen i den nedre regionen göra, exempelvis Rögle. Helt logiskt vann toppen mot botten. Den – sett ur ett nordvästskånskt perspektiv – poänglösa gårdagen i kombination med att Växjö och AIK vann gör att det bara är att inse fakta. Rögle BK – där gick tåget. Visst, i teorin skulle Rögle kunna avancera till en åtråvärd tiondeplats, men i praktiken är det kört. Det kanske är till att sticka ut hakan att konstatera det nu, men om falsifiering och därav en mental käftsmäll skulle realiseras skulle man inte annat än njuta. Nu gäller det att laget har fullt fokus på att slipa på agerandet och förbereda sig inför en utmaning med allt att förlora, en riktigt vidrig kvalserie. Hoppas att det kan landa några grönvita segrar här och där i avslutningen av serien för självförtroendets skull. Det vore långt ifrån optimalt att gå in i kvalspelet med en omfattande förlustsvit i bagaget. Det lär bli tillräckligt jävligt ändå. Nåväl, det är bara att fortsätta att åka ut till arenan och stötta laget i det mycket prekära läge som det befinner sig i. Publiksiffrorna lär otvivelaktigt vika, för det finns onekligen kappvändare och medgångssupportrar även i Ängelholm. Även den mest gedigna hockeykulturen har dessvärre sina fläckar. I med- och motgång, framåt!
Av rubriken att döma skulle det här anförandet kunna landa i allt från nazipropaganda till någon form av hyllning till den gamle Philadelphia-kaptenen Eric Lindros. Dock blir det varken det första eller det andra. Ganska skönt faktiskt. Naturligtvis ska vi i stället avhandla en liten reflektion kring tabellen. Rögle har i viss mån lyft spelmässigt på sistone, vilket har gett resultat. Jumboplatsen har med varm hand överlämnats till Timrå och nu är det ”bara” åtta poäng upp till såväl Växjö som AIK. Två livlinor finns alltså att tillgå, båda numrerade till åtta. Låt oss därför kalla Rögles närtid för ”Utmaning-88”. Ett projekt som är extremt svårt att lyckas med, men som likväl är görbart. Dock krävs det förmodligen seger mot HV i morgon och dessutom otvivelaktigt två raka bortavinster då AIK och Växjö väntar innan landslagsuppehållet. Efter den här veckan lär vi nog veta om det är lönt att hoppas längre eller om det bara är att checka in i en djävulsk kvalserie. Första steget skall tas i morgon, kliver det grönvita manskapet i rätt riktning eller vacklar laget av linan innan de riktigt tunga ödesmatcherna tar vid? Svaret är nära förestående. Come on Rögle!
Tveksam kasse. Videogranskning och upplevd lång väntan. Besked och i vissa fall frustration. Det senare bottnar ofta i att man inte riktigt förstår hur domarna har resonerat. Därför känns kvällens nyhet från hockeyligan ganska trevlig. Efter det stundande landslagsuppehållet ska nämligen domarna, via speakern, meddela förklaring till bortdömda mål. Notera att det bara gäller då videogranskning har föregått en, beroende på sympati glädjefylld eller ytterst smärtsam, washout. Utredning pågår huruvida domarna själva framgent ska kunna motivera sina beslut. Det här känns fint, men domarna lär väl inte hoppa särskilt högt beaktat den ökade exponeringen. Kanske vissa förresten, tanken faller så klart på de som tenderar att älska uppmärksamhet. Ingen nämnd, ingen glömd.
Igår besegrade Rögle svenska mästarna i den grönvita hemmaborgen. Slutresultatet 5-3 var dessutom ganska rättvist. Spelet såg nämligen – generellt sett – mycket bättre ut än på länge även om det naturligtvis fortfarande finns delar att fila på. I ärlighetens namn behöver även den stora raspen plockas fram, men bara för att användas på ett ställe. Rögle måste bli väsentligt mycket bättre på att få ut puckarna ur egen zon. Igår resulterade flickaktigt duttande i att Brynäs fick chans att reducera på slutet och det kunde faktiskt även ha resulterat i kvittering. Det var riktigt skönt, på gränsen till förlösande, när Aaltonen från långt håll smekte in kvällens femte grönvita kasse. Resultatet är naturligtvis glädjande, men framförallt känns det som en lättnad att det äntligen finns lite sköna tendenser i lagspelet. Stort plus till Nisse (i stort sett felfri och två fina mål), Lintner (bra defensivt och tung bössa i PP) och inte minst Liljewall. Den senare har varit fullständigt urusel under säsongen och att han inte har fått tugga knopp på bänken är en gåta, precis som den scenförändring vi fick se igår. Helt plötsligt fanns det fart på rören och därmed blev hela hans spel så otroligt mycket bättre. Ett riktigt klassmål hanns också med och dessutom slapp vi se den ständigt misslyckade manövern där han i semestertempo suger in pucken mot kroppen för att sedan försöka skjuta. Tacksamheten för det är enorm. Eftersom Timrå, Växjö och AIK tappade poäng den här omgången skiljer nu bara ett, sju respektive nio pinnar till lagen ovanför i tabellen. Det har öppnats en möjlighet som Rögle – sett över hela säsongen – definitivt inte har förtjänat. Nu känns det på gränsen till realistiskt att kunna äta in försprånget till två av de tre lagen och därmed undvika en fruktansvärd kvalserie. Dock inser realisten att oddsen är lägre på kvalseriespel än det ljusare alternativet. Nåväl, skulle klubben rida ut den här stormen är det bara att lyfta på hatten. Alltid uppåt, alltid framåt!
Rögle fick en smakstart med Janne Karlsson vid rodret och en gnutta hopp tändes på sina ställen i bygden. Om man ska vara realist ska det dock riktigt mycket till om kvalseriespel ska kunna undvikas. Det är tre poäng upp till Timrå, tio till Växjö och elva till AIK. Två av dessa lag måste passeras. Visst, det skulle rent matematiskt bara behövas fyra omgångar för att segla upp till niondeplats, förutsatt att de berörda lagen inte möter varandra. Dock måste vi på något sätt försöka leva i den verklighet som vi de facto lever i. Lag snor poäng av varandra till höger och vänster. Dessutom, vad är det som talar för att Rögle ska gå från förlust- till vinstmaskin? Egentligen ingenting. Vilken pessimist man är. Nej, fel. Realist. Om Rögle hinner få ordning på spelet till kvalserien och dessutom kryddar truppen med en back och en center finns det chans för överlevnad och därmed förnyat elitseriekontrakt. Om inte är chanserna minimala. Utan linjer i spelet kan Pelle värva hej vilt utan att det kommer att hjälpa. Högsta prioritet är att få styr på den kollektiva skutan, då öppnas möjligheter för att i sista stund rädda den säsong som hittills har varit fullkomligt miserabel. Janne Karlsson känns definitivt som en mycket väl lämpad man för att få den grönvita skutan på rätt kurs. Frågan är om tiden är tillräcklig för att han ska hinna vrida det tillsynes orubbliga och hårt fastrostade rodret. Oavsett vilket ska det bli spännande att se hur han formerar laget på onsdag, då Brynäs mest troligt kommer att bjuda på kvalitativt motstånd.
Två raka segrar i all ära, men vi måste vara starka nog att våga se sanningen i vitögat. Laget Rögle BK har de facto inte levererat segermässig ishockey, det har ett fåtal individuellt skickliga spelare gjort. Det är fullständigt orimligt att ett par spelare, över tid, ska kunna bära fram ett helt lag som är fullständigt i spillror. Förbättring i ett lagperspektiv är det enda alternativet om Rögle ska ha någon som helst chans att slippa degradering i början av april. Om det uppnås genom att befintliga spelare lyfter sig och gör sina roller fullt ut eller att extern kompetens rekryteras spelar ingen roll, men det förstnämnda alternativet känns tyvärr mer eller mindre orimligt. En riktig förstacenter ligger högt på den personliga önskelistan och det ryktas pågå förhandling med en arbetsgivare till en högkvalitativ center som är ruggigt rapp i båda riktningarna men som inte riktigt trivs där han befinner sig just nu. Om det stämmer och om centern i fråga åter landar i den grönvita dressen blir det hatten av. Backbesättningen är också i behov av förstärkning. Det råder det inga tvivel om. Att Panelin-Borg är bland det mest stabila Rögle kan sätta in i nuläget säger en hel del. Inget illa menat, Pane har gjort det mycket bättre än vad man hade vågat hoppas på, men likväl. Om det kryddas något på backsidan är det bara att hoppas på att det blir med andra kryddor än Curry, för det måste vara en back som passar in i det spel som ska levereras. Nåväl, beslut om hur förbättring skall uppnås kan man med varm hand överlåta till de personer som bär lön för att Rögle ska vara konkurrenskraftigt i finrummet. Det enda som är intressant är att förbättring uppnås och att det sker inom klubbens ekonomiska ramar.
Rögle tog igår sin första trepoängare sedan ohälsosamt lång tid tillbaka. Det är bäst att inte börja fundera på hur lång tid som har passerat sedan senast. 4-3 efter ordinarie tid mot AIK var lika svårbegripligt som glädjande. Oavsett värdighetsgrad har Rögle de facto tagit fem av sex poäng på de två senaste matcherna. Tyvärr har den nyligen insamlade poängskörden inte tillkommit via stabil hockey, snarare tack vare Gerber och Aaltonen. Gerber har, som så många gånger förr, gett laget möjlighet att vinna och Aaltonen har i de två senaste matcherna varit totaldominant på isen. Den gode Juhamatti har visat prov på offensiva kvaliteter som otvivelaktigt håller exceptionellt hög standard. Minnena med Rögle BK, som tog sin början under senare delen av 1980-talet, har svårt att frambringa någon motsvarighet. Förvisso är det alltid svårt att jämföra spelare som har verkat under olika tidsperioder, men det Aaltonen har visat på sistone är oerhört imponerande. Det har varit på gränsen till förnedrande skillnad i kvalitet i jämförelse med såväl med- som motståndare; helt vansinnig klasskillnad. RLO tackar ödmjukast för underhållningen och även för efterlängtad smak av viktoria.
Klockan har precis passerat midnatt. Med ett glas rött på bordet, ett undrande sinne och en miniräknare kunde man ganska snabbt komma fram till att 1 257 anföranden sedan 2008 har författats och sedermera publicerats här på RLO. Det första anförandet 2013 blev således nummer 1 258 i ordningen. Egentligen borde man inte summera på det här viset, precis som den ideellt arbetande idrottsföräldern inte bör föra bok över nedlagd tid inom exempelvis kioskverksamhet. Man börjar nämligen inse att man kanske har lagt lite för många timmar på något som inte genererar en krona i intäkter. Nåväl, nu är misstaget gjort, det satt som ett slagskott i skrotum. På något sätt känns det ändå ganska stimulerande att inte allt här i livet handlar om likviditet och finansiering. Det är de facto förbannat skönt att det finns plats för genuin glöd och passion mellan varven. Därför kör vi på när tid finns och lust infinner sig. Alltid uppåt, alltid framåt.
Efter en god frukost är det dags för matchvärmning med start 09:00. Sen är det tid att dra ner hockeypulsen i några timmar innan JVM-finalen går av stapeln klockan 14:00. Den matchen hinner inte ens sluta innan det nalkas nedsläpp i Lindab Arena. Till det kan man addera… Nej förresten, vi får hålla där. Det är beaktat ovanstående en helt fantastisk hockeylördag som väntar. Matchvärmning är i stora drag ingen dunderunderhållning, men likväl en trevlig start på dagen. Med en efterföljande eftermiddag som den i morgon kan inte hockeyälskare, definitivt inte Rögleiter, klaga på agendan. Förhoppningsvis ses vi i hemmaborgen och inleder 2013 med passionerad grönvit glädje, bland annat kryddad med små kronor av glimmande guld. Det är inte utan goda anledningar man ser fram emot morgondagen. Fortsatt trevlig kväll.
----- För äldre anföranden hänvisas till arkivet -----